Att motiveras av resor (del 1)

Posted on

Motiveras av resor. Att låta resor motivera. Den här karamellen har jag sugit på länge och nu börjar analysen av mig själv klarna. Det här är del ett om att använda resor som belöning och för att motivera sig. 

Resor hjälper mig att motiveras

Att motivera och att belöna. Två ord min hjärna jobbar med systematiskt. Morötter istället för piska eller kanske alltid morot efter piska beroende på sammanhang. Synonymerna till motivera är bland annat att ge skäl till, mana, sporra och peppas medan motsvarande för belöning är gottgörelse, uppmuntran och premie. När resa är en av de saker jag älskar att göra mest är det lätt att använda dem både som belöning och motivator – jag ska berätta hur.

motiveras ovan molnen
Att ta sig ovan molnen med hjälp av resor – I’ll tell you how

Jag drivs av att belöna mig

Som person drivs jag bland annat av att få belöna mig. När jag ansträngt mig, genomfört något jobbigt eller gjort ett bra jobb så belönar jag mig i proportion till vad jag åstadkommit. Det kan vara små saker som att ge mig sovmorgon, äta mörk choklad eller se ett avsnitt av en serie. Ibland så litet som att stryka saker på en lista. Ibland större grejer som att gå ut och äta fine dining eller åka på en resa. Mitt belöningsdriv är så starkt att jag ibland skriver upp saker jag redan gjort på en lista för att få stryka direkt. Ibland efterhandskonstruerar jag varför jag förtjänar att något gott när suget slår till. Förstår att vissa upplever mig som fånge i min egen belöningshysteri, för mig är det snarare ett tydligt system jag vet hur jag ska förhålla mig till. OBS, vill påminna om att jag varken är en robot eller felfri. Det händer tusen gånger att jag bryter mot systemet och bara är människa och jag har inga problem med det.

Motiveras av mörk choklad
Hur glad? Mörk choklad direkt från produktionen i Minod, Equador

Mitt första exempel på en resa som motivator

På senare tid har jag identifierat ett ny form av belöningar. Jag använder resor som en motivator under genomförandet istället för en belöning i efterhand. Min blobbweekend var ett klockrent exempel på det. Jag behövde jobba och fokusera på bloggutveckling och istället för att göra det från min soffa bokade jag en resa. Delvis för att komma iväg, byta miljö och slippa bli avbruten men också för att jag motiveras att anstränga mig. Som att jag hade ett inre samtal med mig själv. ”Nu måste jag läsa den här forskningslitteraturen för jag har faktiskt gett mig själv en resa.” eller motsvarande med ”Dags att fokusera på bloggstrategi, jag är ju här av en anledning”. Det är som att jag sätter upp resan som en belöning vilket innebär en skuld till mig själv om jag inte gottgör eller förtjänar den genom ansträngning.

motiveras blobbweekend
Blobbweekend i Florens – sitter här och motiveras av omgivningarna när jag läser en inte allt för intressant bok
Kanske låter detta lite underligt men jag tror att jag är långt ifrån ensam om detta. Däremot kanske inte alla reflekterat och analyserat sig själv så hårt som jag gjort. Det hela hänger säkerligen ihop med att vara prestationsdriven som jag skrivit om tidigare. Det händer absolut att jag belönar mig för annat än prestationer också. Ibland för att jag helt enkelt bara är jag (vilket ofta är gott nog), för att jag bara vill utan anledning eller för att jag tycker synd om mig själv. Det sistnämnda är inte riktigt en belöning utan snarare något jag behöver och vill ge mig för att må bättre. En tydlig baksida av belönandet är att jag ofta småäter på kvällar för att både hålla uppe sockernivån och motivera mig när jag bloggar.

Resor har tappat i belöningskraft

Resor har gått från att vara en oregelbunden lyx i mitt liv till att nu snarare vara en del av min vardag. Ett fritidsintresse som jag prioriterar högt. Resor som belöning är därför inte lika kraftfullt – jag gör det, så att säga, ändå för att jag tycker om det så mycket. Den nya tankegången jag istället observerat är alltså att resor har gått från att vara belönande till motiverande. Jag vill åstadkomma något och jag tror att resor kan få mig fokusera och prioritera det.

Theth Albanien är inte längre en belöning?
I de sämsta av världar blir resor och den här typen av utsikter vardagsmat istället för lyx. Eller så kanske det är detta som är helrätt, när detta är vardag?
I nästa del ska jag berätta om hur jag använder resor som motivator för träning. Jag har satt upp ett stort mål som jag till och från försöker undvika. Jag föreställer mig att om jag satt det på pränt i ett blogginlägg så ser jag ingen annan utväg än att genomföra det. Vilket ju är hela poängen och målet. Stay tuned.

Dela detta!Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone

2 thoughts on “Att motiveras av resor (del 1)”

  1. Det låter nästan som du har lite dåligt samvete? Att du inte kan få något gott, som en resa eller mörk choklad utan att du ”förtjänar” det? Själv föredrar jag ljus choklad eller popcorn. Dessa äter jag med gott samvete utan att jag måste ha gjort något särskild, utan att jag på något sätt skulle förtjäna det. Jag är väl duktig nog ändå och förtjänar alltid popcorn!

    1. Du är så bra att syna mig Johnny. Nej jag skulle inte säga att jag har så mycket dåligt samvete eller måste hitta en anledning att njuta. Problemet är nog snarare att jag ”behöver” en belöning eller motivator för att få något gjort överhuvudtaget vilket kan vara ett problem. Ibland måste ju saker göras ändå. Kul att du gillar popcorn. I min storfamilj så kör vi ofta en balja popcorn, då får du en känsla för mängden. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *