Ifrågasatt och hyllad – om motsatt mottagandet i två olika världar

Posted on

Mitt inlägg om att minska flygens utsläpp utan att själva behöva sluta flyga har engagerat många. Så mycket att jag måste skriva ett helt inlägg där jag reflekterar över mig själv i detta. Skrivet rakt av utan att riktigt tänka efter. 

Det här inlägget är skrivet rakt upp och ned. Det är säkert lite förvirrat och kunde styras upp bättre.Men jag skriver det så som det känns just nu och då blir det så här. Det finns inget riktigt upplägg men jag har försökt rubriksätta så det i alla fall ska gå och navigera någorlunda i kaostankarna.

Kort sammanfattning: Jag har alltså skrivit ett inlägg om nio saker en kan göra för att minska flygens utsläppt utan att själv behöva sluta flyga och det har ifrågasatts och hyllats i de två olika världarna jag lever i.

Högst oklart om vad det här inlägget kommer tjäna till men ibland (ganska ofta för en del) är en bloggplattform det absolut bästa forumet för att bara skriva av sig. Skita i allt vad analys och konsekvenstänk heter och bara låta det rinna ur fingrarna. Så är det för mig just nu. Sårbarhet är bra, ärlighet lika så.

ifrågasatt
Här sitter jag och bloggar i Eskilstuna, en av de sakerna jag gillar mest här i livet

Att vara ifrågasatt och hyllad – samtidigt

Det är många tankar som snurrar just nu. Vart jag står, hur jag ser på mig själv och andra, vad mina värderingar är och om jag följer dem genom mitt beteende. Jag skulle säga att jag egentligen vet svaren på frågorna ovan men i omgångar blir jag extremt osäker. Mitt behov av att vara omtyckt av nästan alla ställer till det. Jag ser det som en svaghet, borde kanske vända det till en styrka istället?

Min grundinställning är att om jag ger mig ut i en debatt så måste jag verkligen tåla mothugg. Jag måste kunna argumentera för min sak och stå för det jag tycker. Jag måste ha argument som håller men jag måste också våga prova nya argument och se hur de mottas och om de krossas i småbitar eller står solida. Skulle på ett sätt önska att starkt ifrågasättade inte rör mig i ryggen, men å andra sidan, vara okänslig känns inte som en framgångsrik strategi när det kommer till mig.

ifrågasatt slovenien
Jag vill vara en person som kan skaka av mig allt, men också den som hela tiden känner efter och sitter ihop med mina egna känslor. Jag får jobba lite på det här

Mottagandet i två olika världar

Jag lever i två världar. Jag har inte tänkt på det så tydligt men det blev helt uppenbart när jag skrev inlägget om att minska utsläppen utan att själv sluta flyga. Jag visste att det skulle provocera och var upplagt för debatt. Jag visste att det var något viktigt jag hade att säga och jag visste att det var en poäng jag ville få fram.

När jag publicerar det på bloggen och delade det det från Resa medvetets facebook fick jag nästan uteslutande ryggdunk. Tack för bra perspektiv! Ja, debatten är verkligen ensidig. Bra att du belyser fler vinklar. Vet att andra resebloggare delat den och länkat till den så där är supporten stor.

Tre dagar senare delade jag den från min privata Facebook. Dessa kommenterar står i diametral motsats till de tidigare kommentarerna från veckan. Fokus var istället på att jag försöker friskriva mig själv och andras ansvar. Att jag borde sluta (kraftigt minska) flyga OCH göra alla dessa nya bra grejer som jag identifierat. Jämfört med alla som flygpendlar står jag för en bråkdel av utsläppen men jag borde göra ett annat val eftersom jag är vettig, klok och smart. Jag tar det personligt fast jag inte borde och jag vet att det grundar sig i att jag hamnar i gungning i mina egna ståndpunkter. Kanske är jag inte tillräckligt fast övertygad ändå.

gotland
Vägen att vandra i kontrasterna.

Att inte känna efter så nedrans mycket

Jag kanske borde stålsätta mig och argumentera ännu hårdare för min sak, jag hade ju en poäng jag ville få fram, kanske hålla mig vid den. Men samtidigt, när jag får kommentarer och blir ifrågasatt och argumenterad emot vill jag möta detta, lyssna och tänka efter. Då vacklar jag. Ångrar mig inte men känner mig ganska pressad. Blir osäker som jag nämnde högre upp. Fast jag egentligen vet vad jag tycker och bara vill skrika ”Men jag gör tillräckligt, hacka på någon annan”. Fast jag vet att de, precis som mig, bara vill göra världen lite bättre och det är jag som bjudit in till debatt så då får jag faktiskt lov att finna mig i spelet. Samtidigt, inte ett dugg förvånad över bemötandet (som inte på något sätt varit otrevligt eller orimligt) så nog visste jag att det skulle bli så här.

Ibland önskar jag att jag inte tänkte och kände som mycket. Jag har många kring mig som verkar helt nöjda med sin egen flygkonsumtion, som är väl medvetna om att det är dåligt men ändå flyger. För att de vill. För att de tror på annan typ av förändring. Jag älskar mig själv för att jag är öppen för att omvärdera men det vore så mycket lättare om jag bara bestämde mig och höll mig vid det.

När allt kommer omkring vill jag vara i gränslandet och gråzonen

Eftersom det blir en lite jobbigare situation att bli ifrågasatt än att bli påhejad inser jag att jag drar mig lite för det. Fast jag ju vet att hela Resa medvetets mission är att påverka. Fast jag ju vet att det är svintrist att bara skriva om det jag känner mig svartvit i och att jag utvecklas av att befinna i gränslandet, det svåra, det icke givna. Så jag försöker pusha mig dit ändå. Som gör att jag tvivlar på mig själv och hur jag lever mitt liv. Jag vill liksom inte erkänna detta. Jag vill vara supermegastark och känna mig trygg i mina egna skor. Det snurrar på rejält i skallen. Göra det lätt för mig eller fortsätta utmana mig. Valet är ju enkelt.

Flyg vs alkohol

Det blir ständigt en jämförelse med alkoholfrågan. Jag själv bidrar absolut till det och jag tycker det är en väldigt intressant sådan. Många av mina vänner på facebook som kommenterade i omgång två är nykterister. Tror på avhållsamhet och att individens agerande spelar roll. Jag har stått i många alkoholdebatter och känt mig 100-procentigt säker på vad jag tycker, varför jag tycker det och att jag har rätt. Inför flygfrågan känner jag långt ifrån det. Och jag vill att det ska vara okej. Jag har många gånger undrat hur de som argumenterar för alkohol står ut med sig själva. Inser de inte att de egentligen har fel?

Obs, rätt-och-fel-retoriken är ett problem som jag själv inte vill hålla på med för jag tror inte det är gynnsamt. Det är svårt eftersom jag själv alltid vill lägga saker i rätt- eller felboxar. Jag själv kategoriserar och dömer hårt fast jag själv tycker att det är en rätt osmickrande sida hos mig själv.

Nu är jag en av dom. Som argumenterar för flyget, motsvarande de som argumenterar för alkohol. Hur kan jag? Jag vet att jag inte är en så stor bov när allt kommer omkring, jag flyger och reflekterar och driver en blogg om att vi ska resa mer hållbart. Men det går ju alltid att göra lite till. och lite till. Det kommer seriöst knäcka mig om jag inte hittar en balans jag är nöjd med och är stolt över.

flyg
Det ser så oskuldsfullt ut men skenet bedrar

Släppte jag taget om själva poängen?

Det är inte tänkt som ett gnäll-inlägg. Heller ingen vädjan om att folk ska ifrågasätta mindre eller bjuda på mindre motstånd. Jag vill ha det, jag utvecklas av det. Det är bara ett inlägg där jag försöker formulera ner vad jag tycker är svårt.

Jag ville ju lyfta fokus från den egna individen. Hela min poäng med inlägget var att lyfta blicken och prata om vad som är effektivt. Visa att det finns fler sätt. Motivera människor att göra en insats på en annan nivå än att själv minska sin egna tid i luften. Trots detta dras det ned till mig som individ av de jag ifrågasätts av och jag lyckas inte hålla uppe perspektivet eller poängen. Det kanske är det som detta handlar om. Att jag är besviken över att jag var helt övertygad om att jag hade något viktigt jag ville säga men som jag sen inte står upp för hela vägen när jag möter motstånd. Åtminstone inte för mig själv.

Livets lärande osv. Nu känner jag mig uttömd, något mer insiktsfull än när jag började skriva. Har reflekterat över mig själv, tack kära bloggplattform för att jag kan använda dig till det. Ska avsluta med tre viktiga budskap

  1. Det finns andra sätt som är mer effektiva för att minska flygens utsläpp än att sluta flyga för egen del
  2. Jag vill fortsatt befinna mig i gränslandet, fortsätta utvecklas genom att behöva bli ännu bättre på att argumentera för min sak
  3. Jag är fucking fantastisk precis som jag är

Kommentarer som kan bidra till min egen självreflektion eller din syn på den här typen av dilemman uppskattas mycket

5 thoughts on “Ifrågasatt och hyllad – om motsatt mottagandet i två olika världar”

  1. Hej! Följer dig och läser dina inlägg o gillar det! Jag är 62 år har rest ut i världen Alaska Bolivia Peru Afrikas olika länder o spännande resor i Asien. Resa betyder mycket för mig. Men för varje år mer o mer med en liten bitter bismak av frustration inför flyget. Jag tor du sätter ord på vad många av oss känner. Jag tänker för mig att jag väljer noga och absolut inget flyg bara för bekvämlighet. Jag känner igen mig i dina tankar. Vi får tänka vidare o möta människor o världen både här hemma o kanske på någon annan fantastisk plats på Jorden så helhjärtat vi kan.

  2. Kul att du skrev ner alla tankar i ett inlägg! Tycker det är intressant att tänka på vad som är det mest effektiva sättet för att inspirera någon. Jag tror väl inte jättemycket på pekpinnar och förbud. T.ex. tror jag att få blir inspirerade av de som slutar flyga helt (eftersom man tänker ”åh men det skulle jag aldrig kunna göra”), och att fler kan inspireras av någon som flyger mindre och reser mer medvetet och upplyser om andra faktorer som också är bra att tänka på. Istället för att flygshamea hela världen 😉

  3. Jag läser och känner igen mig i så många av dina meningar. Och beundrar hur stark du egentligen är. Som vågar ta upp så många känsliga ämnen och utsätta dig för möjligheten av personliga påhopp. De flesta av mina personliga åsiktsinlägg hamnar i en mapp döpt ”undangömt och bortglömt”. Jag hittar även utan de inläggen sätt att analysera mig själv på och anledningar till varför inte ”alla gillar mig”. Så jag vågar inte utsätta mig själv för mer. Istället stannar jag i min grå och vita zon och försöker härifrån peppa alla att gå sin egen väg och göra det som de mår bra av och som känns rätt för dem.

    Och ja, du är fucking fantastisk precis som du är :). Stark och klok som få!

  4. Jag som jobbat med barn i många år tänker så här. Det finns inget som är rätt eller fel. Det finns saker som är bra och mindre bra.
    Å ena sidan skräpar flyget ner, å andra sidan är resandet en av de allra bästa fredsskapande saker som finns. Förståelse för andra människor och kulturer.
    Jag tror att vägen till hållbarhet måste vara ett renare flyg, inte att fördöma eller fördumma de som flyger.
    Fortsätt du med gott samvete att upptäcka världen med flyg och förmedla det du upplever via din blogg.
    Visst är du fucking fantastisk!

  5. Ett härligt ärligt och utlämnande inlägg, coolt! Livet är inte svart och vitt och verkligen inte lätt. Imponerande är de som vågar växa 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *