Resereflektion nr 47: När inget finns för min skull (om icke-turism)

Posted on

Reflektioner från Ghana fortsätter fylla mitt huvud. Nu senaste har jag funderat mycket på hur väl jag trivs i ett land där inget finns för min skull. Och inte för någon annan turists skull heller.

Taxibilarna skulle vara precis lika många och lika skröppliga med eller utan mig i landet. Det skulle vara lika välsopat utan för entréerna till de små shopparna. Kvinnorna skulle sälja sin frukt oavsett. Det är inte jag som turist som är kundkretsen de lever på. De lever på sin egen befolknings köpkraft. Det finns inget turistskapat behov.

Gillar när inget finns för min skull

Jag inser att jag gillar detta för att det känns äkta och för att min uppenbarelse inte förändrat något. Jag trivs med att vara osynlig och smälta in (som att det var möjligt med min nyfikna blick och ljusa hy). Jag vill inte bli uppassad på eller uppsökt för att jag är där, jag vill bara flyta med och iaktta vardagen.

Samtidigt vill jag att fler ska upptäcka Ghana och med det skapas ett kundunderlag och därmed kommer verksamheter som idag inte behövs växa fram. För turisters skull. Sen är karusellen igång. Och fler Ghanabor får in mer pengar och får ett bättre liv och så snurrar hjulen.

Har du varit på platser där det känns som att inget finns för din skull? 

En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion

4 thoughts on “Resereflektion nr 47: När inget finns för min skull (om icke-turism)”

  1. Jeg liker også når ingen ting finnes for min skyld! Jeg er veldig glad i å reise til land og steder som ikke er så vanlige turistdestinasjoner, og hovedgrunnen til dette er nettopp at jeg får sett steder som er helt upåvirket av besøkende. Jeg var for eksempel på sånne steder da jeg reiste rundt i Ghana, Togo og Benin 😀 Men det fantes selvfølgelig også steder i disse landene som var påvirket av turisme, på godt og vondt, som jeg nettopp har skrevet om selv. Det er jo egentlig bra at folk kan tjene penger på turister, men det er en vanskelig balansegang. Når går turisme fra å være en bra ting til å påvirke lokalsamfunnet på en negativ måte?

  2. Det är synd att sådana platser blir färre och färre. I den globala värld vi lever i så känns det som att den omedvetna turismen är det som kommer förstöra många av de genuina resmålen. Fast när jag och några tjejer åkte på en roadtrip genom Sydafrika och stannade för att tanka eller äta lunch i småstäder där det högst fanns ett hotell, och vi blev totalt nedstirrade för att vi var de enda vita människorna där, så kändes det verkligen som att inget där var för vår skull. Älskar sådana platser där jag känner som att det är jag som ska anpassa mig till dem, inte tvärtom. Det är så resandet blir äkta och lärorikt.

    1. Verkligen sant. Det tråkiga är att det känns som att det är så allt eller inget. Helt utan turism eller alla på samma ställe. Balans, att det ska vara så svårt. Så sant det där om att tvingas anpassa sig, inte tänkt på det förut så tack för den inspirationen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *