Om varför resa bidrar till fred

Posted on

Det kan låta pompöst. Att resor skulle kunna bidra till fred. Som att jag förminskar konflikternas komplexitet och bara vill legitimera mitt eget resande. All respekt för att inläggstiteln kan uppfattas så men jag syftar på något annat.

Så här skriver jag om min blogg

Resor kan förstärka fördomar om ”dom i andra länder” men det kan också öka förståelsen för hur andra har det och vilken verklighet de kommer ifrån. Öka solidaritet och givmildhet samt stärka banden mellan människor i olika länder. I en värld med krig och rasism behöver vi mer kärlek och mer systerskap!

Så vad bygger jag min tes och mitt påstående på? Vetenskap? Knappast. Naiv världsbild? Ja, kanske lite. Egna erfarenheter? Ja, absolut.

Min grundinställning är att möten mellan människor bygger relationer och att det är bristen på relationer som gör att konflikter skapas. När ett finmaskigt nät av relationer mellan människor omsluter hela vår jord då kommer färre personer vara benägna att starta konflikter. Det må vara ett långsiktigt och högt uppsatt mål men här är mina bevis för att resor är fredsskapande på lång och långsam sikt. Även om inga resor kan garantera mer fred så vore motsatsen, att vi inte umgicks över kulturgränserna förödande.

fred värderingsövningar
Jag håller i värderingsövningar med en skolklass utanför Dar es Salaam.

Varför resor bidrar till fred

Tsunamin i Thailand

Sverige har aldrig samlat in så mycket pengar på så kort tid och sällan har svenska folket engagerat sig så i en katastrof. Den enkla anledningen till det är att vi var personligen direkt berörda. Vi kände någon som var där. Vi hade badat på den bortsköljda stranden året innan. Vi har lärt känna flera ur lokalbefolkningen. Vi tenderar helt enkelt att bry oss lite mer om det som vi har en relation till och känslor för. Detta skapades tack vare resor. Även om Tsunamin inte var en konflikt så är det ett exempel på hur resor bidragit till omtanke om folk i ett visst land på ett annat sätt än vad vi gör för kriget i Somalia eller översvämningar på Haiti.

Interkulturellt utbyte med CISV

CISV – en av världens viktigaste organisationer. Lär barn och unga i fredsutbildande metoder och det görs långt ifrån en skolbänk. Istället bygger det på interkulturellt utbyte mellan människor från hela världen med ett enda syfte: Skapa bättre förståelse för andra människor och att bygga relationer över nationsgränser. Om jag ska tipsa om en organisation att skänka pengar till inom ramen för reseprocenten skulle det vara CISV. Det är också dit jag skulle skicka mina eventuella barn på sommarläger om jag fick välja.

resor bidrar till fred
Uppvärmning och lära känna övningar med skratt innan på en skola utanför Dar es Salaam
tillitsövning fredsskapande
Jag utmanar gränser och genomför tillitsövningar på UYDEL:s youth center utanför Kampala i Uganda.

Mina egna kulturkrockar

Mitt halvår i Tanzania 2007 gjorde mig betydligt mer ödmjuk inför att jag varken vet eller kan allt. Inte heller har jag rätt i alla frågor och inte heller är mitt sätt är det enda rätta. Det är i möten med människor från andra kulturer, med andra världsbilder och andra värderingar som utveckling skapas. Som relationer byggs. Som omtanke föds. Jag bryr mig mer om det parlamentariska läget i Bolivia än Venezuela för att jag varit vid den förstnämnda men inte den andra. Jag har sett parlamentsbyggnaden, det känns helt enkelt lite mer verkligt om det är uppror där. På den allra lägsta nivån handlar fred om brister i relationer och låg förståelse för en annan person eller part.

resor leder till fred
Jag Triza, Anna och Moses, fyra pers, tre nationaliteter, minst fyra idéer om hur saker och ting ska planeras och genomföras. Mycket lärorik period i Tanzania 2007.

Men inte alla resor är fredsskapande

Det spelar såklart en helt avgörande roll hur folk reser. Stannar jag inom all-inclusive-området? Pratar jag mest svenska? Har jag en gräslig människosyn från början om att folk ska passa upp och serva utan att jag ska vara trevlig och tacksam? Inget av detta bidrar till fred. Det snarare förstärker avståndet mellan människor och det är inte på något sätt så jag rekommenderar att folk reser. Det är fritt fram att uteslutande vilja göra all-inclusive men att samtidigt inbilla sig eller påstå att de på så sätt vidgar sina perspektiv och bygger relationer är genomskinlig nonsens. Den typen av resande ökar snarare klyftorna mellan vi och dom. De som kan resa och lyxa och de som servar på golvet, vars enda resa är mellan hemmet och arbetet.

all-inclusive är inte fredsskapande
All-inclusive i Kuba, bidrar inte det minsta till fred om en inte för sjukt mycket samtal med alla gäster

Det går sällan att härleda på vilket sätt just exakt den där resan gjorde världen fredligare men det går att tänka åt motsatt håll. Vad hände om vi slutade nöjesresa och bara höll oss på vår egen kant. Skulle världen bli bättre? Skulle avstånden mellan människor minska? Knappast och även om jag vet att det inte går att vända på en sådan slutsats väljer jag ändå att behålla min övertygelse om att resor och möten gör världen bättre. Så jag fortsätter att resa och jag fortsätter vara stolt över att jag lägger mina fritidspengar på att öka min världsbild istället för att smink och kläder även om resorna i sig förstör miljön och klasskillnaderna trycks upp i folks ansikten. Jag är trygg i mitt beslut och jag kommer fortsätta upptäcka världen och alltid ha som mål med hela min existens att jag ska göra världen lite bättre.

Vad tycker du? Är jag så där överdrivet naivt inställd till vad resor kan bidra med eller ser du samma värden som jag gör? Blir gärna utmanad, så feel free att tycka precis vad du vill. 

Dela detta!Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone

2 thoughts on “Om varför resa bidrar till fred”

  1. Du frågar vad jag tycker så här kommer det: Du skriver att ”det är bristen på relationer som gör att konflikter skapas”. Det tror jag inte. Snarare tvärt om. Konflikter har vi med dem vi har en eller annan relation med. Typ grannen om vi pratar oss människor emellan. Eller grannlandet om vi pratar internationell politik. Och har vi konflikt med någon som befinner sig långt bort, så är det just för att vi har en relation med dem. Typ att vi är beroende av deras olja, råvaror, eller varför inte stränder. Sen kan ju komma oerhört mycket gott ut av relationer också, men jag undrar hur mycket pengar som hade samlats in till Thailand om det inte vore för att x antal hundra svenskar dog där. Förhoppningsvis lika mycket, men det tror jag inte.

    Snarare tror jag det är förmågan/viljan till att sätta sig in i en annan människans/lands situation som är avgörande för konfliktlösning eller om för att konflikter uppstår. När jag reser, tror och hoppas jag, att min förmåga att förstå andra människor och andra länder, blir större. Jag tror det ger mig en rätt så avslappnad inställning, tålamod, samtidigt som det gör mig skeptisk till t.ex. stora internationella organisationer och globalisering, och just det senaste blir ju nästan en paradox.

    1. Kloka du, håller såklart helt med. Det jag menar med brist på relationer är inte brist på att en relation finns, utan djupet, kvalitén, styrka i den relationen. Det finns inte fria luftvägar, det är massa gegga som stör. Saker som får oss att inte sätta oss ned och föra dialog. istället tar vi till knytnävar, hot och bomber.
      Tror absolut att antalet svenskar som dog spelar en stor roll (tyvärr) men pengarna som samlades in gick ju inte till svenskar utan till lokalbefolkningen så de fyller ändå något syfte även om det hade varit ännu finare om det vore utan svenskar som omkom som engagemanget skapats.
      Slutligen, såklart spelar det stor roll hur vi reser och det är precis det du säger, att förstå andra människor som jag tror är det avgörande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *