Jag har bokat en resa en bra bit utanför min trygghetszon

Ibland handlar att resa om att göra det utanför sin trygghetszon. Att möta platser du inte kan en gnutta om och dessutom göra det på egen hand. Utan sällskap att bolla med, utan backup. 

När det stod klart att min kära sambo Erik åker till Sydkorea i tre veckor för att jobba med vinter-OS i februari 2018 så började genast funderingarna i mitt huvud. Sydkorea, ett land jag verkligen gillar, ska jag åka dit och hänga med Erik? Ska jag njuta av egentid i tre veckor och fylla dem med vänner, träning, bloggutveckling, serier, långprommisar i vinterknaster? Eller ska jag helt enkelt åka iväg och resa någon helt annan stans?

Sydkorea i OS-tider lockar inte alls. Det kommer vara trångt och dyrt och Erik kommer upptagen hela dagarna. Hemmatid kommer jag få så jag klarar mig och att resa på egen hand har jag ju lärt mig att uppskatta senaste året. Så då återstod bara fråga – vart tusan åker jag i februari när ramarna är: max en vecka med begränsad budget?

En resa utanför min trygghetszon

Jag vet att jag söker efter värme och sol som kontrast till vintern. Skulle vilja ha en variant av min blobbweekend i Florens med en kombo av jobb, blogg och vila men snarare under en vecka än bara en långhelg. Dominikanska republiken, Vietnam och Indien kändes intressant men visade sig ha för lång restid till ett för dyrt pris. Teneriffa var ett rimligt alternativ, Baku väntades snarare vara svalt än varmt. Tunisien som ensam tjej kändes inte helt optimalt när jag frågade runt. Åh vad jag önskar att det inte var så men eftersom jag inte varit i Nordafrika/Mellanöstern (förutom Dubai) vill jag inte chansa. All inclusive är inte ett alternativ och jag vill kunna röra mig fritt utan en utsatt eller påträngande känsla.

Efter timmar framför Momondo och mycket bollande med kloka resebloggskollegor (tack!) fann jag till slut min destination. I samma veva flyttades ett jobbmöte som möjliggjorde att jag kunde vara borta en dag till och jag hittade biljetter för 4000 kr tor – som hittat.

Resan går till…

Ghana och huvudstaden Accra. För en resvan person som mig så är det här ändå lite mer galet än vad jag hade tänkt mig. Ghana ligger i Västafrika och gränsar till Elfenbenskusten, Togo och Burkina Faso. Några intressant fakta om Ghana jag gissar att du inte känner till

• Ghana är det första landet i det koloniala Afrika som blev självständigt,1957.
• Landet har 24 miljoner invånare och är ungefär lika stort som Storbritannien.
• Landets ekonomiska utveckling har varit relativt god och landet är världens tredje största kakaoproducent.
• Många folkgrupper är matrilinjära släktskapsystem (att släktlinjerna mellan mödrar följs snarare än mellan fäder som det är i majoritet av övriga världen) vilket gör att kvinnor har en central roll inom handeln och även inflytande på andra områden.
• Manlig prostitution ska enligt uppgift vara relativt vanligt förekommande. (Jag behöver läsa på mer om det) Det är en av de saker jag ser fram emot att lära mig mer om, inte minst försöka förstå om det har någon koppling till det matrilinjära.
• Ghana är torrast i januari, varmast i mars-april, blötast i juni och kallast i augusti. Februari känns därmed optimalt!

Så mycket mer koll än så har jag inte på Ghana. Jag vet inte vart jag ska bo eller vad jag ska göra. Jag vet att jag vill blogga och bloggutveckla, upptäcka och lära mig nya saker om västafrikansk kultur och levene samt vila och jobba med det som behövs.

…Ghana på egen hand = utanför trygghetszonen

Jag är inte orolig eller rädd varken för att resa själv eller vara helt ensam. Att däremot resa till en okänd region som Västafrika, till ett land jag inte kan så mycket om och som enligt mina fördomar inte har jättemycket turisminfrastruktur uppbyggd är en bra bit utanför min trygghetszon. Det är inte utanför min bekvämlighetszon men det är bra bit utanför vad jag är van vid eller vad jag har övat på att möta. Såklart skulle jag kunna bo på ett hotell och röra mig längs huvudgatan men jag vill något mer än så. Vi får se vad det slutar med.

Det finns extremt mycket jag är nyfiken på, inte minst saker som jag tror kan ge mig inspiration till att skriva inlägg om att resa medvetet. Spännande är bara förnamnet. Har du tips om Ghana som land eller saker att göra plz lämna en kommentar. Har du dessutom peppande ord om hur jag ska agera för att just utmana min trygghetszon så berätta mer än gärna det. Hoppas du vill följa med mig på den här, både inre och yttre resan.