Resereflektion nr 78: Reseminnen i totalt jävla mörker

Posted on

Att resa är inte alltid en ljus sommardröm. Ibland är det ett totalt jävla mörker som genom tragikomik kan skapa de mest outbytbara reseminnena. Här är tre av mina jag skrattar gott åt i efterhand. 

Nattsvart men ändå stjärnklart. På väg att börja gråta då, goda skratt med lite distans. En av de bästa sakerna med att resa är sannerligen de reseminnen som förgyller livet i många år framöver.

När jag var i totalt jävla mörker

Bolivia 2016

Efter en hel dag i solen kryper temperaturen ned till några få plusgrader. Fyra filtar räcker inte för att hålla mig varm. Erik peppar mig att komma ut och extremt motvilligt kliver jag upp från den mindre varma sängen upp i den väldigt kalla luften. Tar mig ut, tittar upp. Vintergatan är ett faktum och jag skakar i ett totalt jävla mörker men skulle aldrig någonsin vilja byta bort den stunden.

Totalt jävla mörker
På riktigt, så här mycket stjärnor var det och den tätare ansamlingen av stjärnor i mitten är Vintergatan. Hur coolt?!? Foto: Zeno Oirbons

Tanzania 2007

Jag sover hos min dåvarande pojkvän i stadens utkant. Toaletten är ett hål i golvet som delas med de andra i kvarteret. Det är becksvart och jag behöver verkligen gå på toa. Tar mig ut. Sätter mig ned på huk. Försöker balansera. Får för allt i världen inte röra någon av väggarna. Plötsligt sprätter kroppen till innan jag själv hinner reagera. En kackerlacka flyger upp. Jag sätter en hand i väggen för att inte tappa balansen fullständigt. Idag lätt at skratta åt. Då 21 år, inte så kaxig i ett totalt jävla mörker.

Nya Zeeland 2016

Jag och Erik sover i en husbil vid en sjö ute i ingenstans. Jag vaknar och är olidligt kissnödig och inser att jag inte klarar mig tills det ljusnar. Jag tar mig ut. Det är storm. Försöker ta skydd av bilen. Hjälper inte. Kiss-strålen vägrar träffa marken. Istället sprider den ut sig vertikalt över mina ben. Det här är den oförglömliga kissnatten i totalt jävla mörker.

Vad jag vaknade upp till morgonen där på när stormen lagt sig

Har du några reseminnen från när du varit i totalt jävla mörker? Bokstavligt, bildligt, själsligt?

4 thoughts on “Resereflektion nr 78: Reseminnen i totalt jävla mörker”

      1. Vi skriver ju gärna om våra misstag och om knasigheter. Men har kanske inte gjort det så mycket kring ett specifikt tema. Som jag kan komma på i alla fall. Men nu får jag ju genast ideer. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *