Som turister är vi fyllda av dubbelmoral och vi gör stora fotavtryck när vi reser. Det är lätt att hacka på någon annans beteende utan att rannsaka sig själv. Det får vara slut med det.
Det blev ett jäkla liv om att klappa ett lejon och det här blogginlägget är ett försök att lyfta diskussionen något och inte fokusera på en enskild persons val av destination utan istället på principer, tankesätt, konsekvensanalyser och helhetsbild. Jag har tidigare skrivit det här inlägget om Djur i bur som turistattraktion.
Detta har hänt
- Discovering the planet la upp ett inlägg om att klappa lejon i facebook-gruppen Vi som gillar att resa.
- Admin för gruppen tog bort inlägget och motiverar: Vi förstår att det är spännande med exotiska djur, men blir väldigt ledsna av att man tycker detta exploaterande är okej.
- Mängder av kommentarer strömmade in om hur bra det är att inlägget tagits bort och hur sjukt det är att klappa lejon.
Världen i gråskala
Vi behöver verkligen diskutera djurens roll i turism och samhället i stort. Det finns mängder av djur som lider och dör för människans skull. Men. Det är inte så enkelt som att det går att hata på någon som klappade ett inlåst djur.
Världen är inte svart-vit. Det finns bara miljoner nyanser av grått. Det som går fetbort hos en person är helt okej enligt en annan. Det måste få vara så.
Säg mig, vad är skillnaden mellan
- De lejon som är inburade och klappas av turister
- De tusentals svenska ridskolehästar som står uppstallade majoriteten av dygnet och hanteras av vilda barn
- Den skada som dykturismen orsakar i våra hav
Eller för att inte tala om alla julskinkor vi svenskar trycker i oss utan att ens fundera på vilket typ av liv de grisarna levt för vår skull? I min värld är det ingen. Alla djur lever ett onaturligt liv. Alla lider på ett eller annat sätt för människans skull. Det är bara vi människor som kan olika mycket om olika arters behov och därför tycker att det ena eller andra är värre. Samt att vi har våra egna preferenser och tenderar att tycka att det “alla andra gör” är värre än det vi gör själva.
Vem är fri från dubbelmoral?
Kan en av princip dissa djurparker och samtidigt själv äga en orm i en glasbur? Kan vi rasa över elefanter som rids av turister och samtidigt åka häst och vagn genom Wiens gator? Vad är skillnaden? Vart går gränsen? Elefanter är inte gjorda för att vara fastkedjade och lyda en pinne. Hästar är inte gjorda för att springa på hårda kullerstensgator dagarna i ända. Det är bara olika former av djurlidande.
För bara några veckor sedan var jag på Lissabon Oceanarium, där en av världens största akvarium finns och jag är helt säker på att jag inte fått några kritiska kommentarer om jag rekommenderat det stället i gruppen Vi som gillar att resa. Men den haj som simmade runt runt runt, hen mådde inte bra. WWF hade till och med sin logga på anläggningen som att de var en av de som stod bakom. Är inte det dubbelmoral så säg? Eller vill WWF helt enkelt att folk ska få lära sig mer om det marina livet för att värna mer om det? Kanske precis det som de ska göra för att uppnå sitt syfte.
Kompensera sitt fotavtryck
Fotavtryck som kommer från engelskans foot print handar om vilken effekt eller vilka konsekvenser vårt beteende lämnar efter sig. Går det att kompensera för den skada eller fotavtryck som en åsamkat något eller någon? Är det rimligt att flyga och klimatkompensera? Går det att som jag att inte äta nöt- och fläskkött för att minska mitt fotavtryck och samtidigt tillåta mig att flyga så mycket som jag vill? Reseprocenten som på ett sätt är ett sätt att kompensera de uppenbara klasskillnaden mellan mig som reser och den som inte ens varit utanför sitt eget lands gränser. Kan jag tänka så?
På ett sätt tycker jag att kompensation som metod är fullt rimligt samtidigt som hela tankesättet blir lätt absurt. Om en älskar lejon, går det då att vara vegetarian under ett helt år för att minska massor med djurs lidande till förmån för att klappa ett lejon en gång.
Ifrågasätta det okonventionella
Det är lätt att klanka ned på andra. Särskilt på det som redan anses fel men att ifrågasätta det folk inte ens ser? Det som är så invant att vi inte ens tänker på det. Det som nästan anses vara en rättighet. Den här bloggen drar sig inte för att ifrågasätta och syna även det okonventionella och obekväma.
- Som hur mycket alkohol du dricker på din semester och vilka konsekvenser det har för lokalbefolkningen, det landets skattebetalare som måste ha poliser för att hantera turisters alkoholnjutning.
- Som att vi i Sverige är koheliga med att bara äta svenskt kött och sen utomlands skiter fullständigt i det. Det enda rimliga vore ju att vara vegan när inte ursprung och djurens villkor kan säkras.
- Som hur vi bemöter och hanterar servicepersonal och säljare på gatan vars enda önskan är att dra in dagens brödföda till familjens små.
- Som när vi tar en varm långdusch på ett hotell då “det är ju ändå inte vårt vatten och jag har väl betalat för den här lyxen”. Samtidigt som vi befinner oss i ett land där det saknas fri tillgång på rent vatten.
- Som att vi går på cirkus med djur som publikunderhållare.
Jag tänker inte försvara ett enda av dessa beteenden även om jag gjort ett och annat av dem. I gruppen Vi som gillar att resa finns det garanterat folk som gör flera av dessa regelbundet. Det vore ju klädsamt att rannsaka sig själv och sitt fotavtryck innan vi totaldissar en annans beteenden.
Så vad vill jag ha sagt?
Mitt budskap är tydligt: Sluta klanka ned på folk. Låt folk ha sina passioner. Sluta döm. Låt folk själva avgöra vilket fotavtryck de vill göra på denna jord. Men också: Fortsätt ifrågasätt varandra. Hjälp varandra att spegla deras beteende när de är hemmablinda i sin egen kropp . Fortsätt reflektera över ditt eget beteende. Rannsaka dig själv. Läs på. Ta medvetna beslut. Välj ditt fotavtryck.
Och självklart. Jag är inte perfekt. Det finns massor med värderingar och beteenden som jag har som är inte supercharmiga (inte minst att jag flyger kors och tvärs) och flera av dem ser jag inte ens själv. I stort tycker jag också att det är ett fett problem att vi tenderar att tycka att den som gör lite gör alldeles för lite istället för att uppmuntra att fortsätta på samma bana. Den som äter mindre kött borde sluta helt. Den som klimatkompenserar sina resor borde inte resa alls. Den som inte tänkt vara föräldraledig men ändå väljer att vara det tre månader får höra att hen åtminstone borde vara hemma ett halvår.
Kom igen, ge varandra mer kärlek.
Sist men inte minst, vad tycker du?
Som alltid hoppas jag att det här väcker en och annan tanke men framför allt vill jag veta vad du tycker och tänker. Vilket perspektiv har jag missat? Var i inlägget tycker du att jag säger emot mig själv? Eller tycker du jag är för snäll? Kanske blir världen bättre med en hårdare moral och kultur om vad som är rätt och fel som folk kan rätta sig i?
PS. Tycker du att det här inlägget var intressant finns det mängder av fler i min kategori Medvetet
Jättebra inlägg! Verkligen vettigt och sant.
Just igår var jag på en födelsedagsfest och satt bredvid på ena sidan en person som arbetar med miljö, som är 110% dedikerad. Som inte flyger av den anledningen (men älskar att resa). På andra sidan satt en som jobbar med resor – och inte vilka resor som helst utan endast till speciella djurställen. Typ olika parker etc. Utan turismen hen föder till dessa speciella ställen skulle arter utrotas. För, utan inkomsten från turismen finns inga inkomster på djuren och för länderna (fattiga) finns ekonomi bara i att bygga infrastruktur på olika sätt – dvs tränga bort djuren. Där behövs turismen för att bevara djuren. Och man behöver flyga dit. 🙂
Diskussionerna – helt fantastiska! Jag lärde mig mycket igår. Och, jag tänkte flera gånger att du borde varit där 😉
Va spännande, älskar den typen av diskussioner som kan vara öppna, utvecklande och nyfikna men gärna oxå ytterligheter. Tänk att lära sig saker kan vara så givande och något en uppskattar så mycket. Till skillnad från livet back in the days.
Hej!
Ett mycket viktigt och bra inlägg. Debatten behövs.
Jag tänkte försöka ge mig på att förklara skillnaden på sakerna du radade upp. Modigt, javisst. Kom ihåg att detta är min personliga point of view och ingen fakta.
Du frågade vad skillnaden mellan dessa är:
De lejon som är inburade och klappas av turister
De tusentals svenska ridskolehästar som står uppstallade majoriteten av dygnet och hanteras av vilda barn
Den skada som dykturismen orsakar i våra hav
1. Lejon är vilda. För att de ska klappas behövs antingen droger eller en vakt som är med och skyddar turisten med pinnar/piskor/skjutvapen.
2. Jag tycker inte ridskolor som har “vilda barn” är okej. Inte alls. Skillnaden mellan hästar och lejon är dock att de hästar som finns i europa idag är uppfödda i hundratals generationer och har blivit människans vän. De är inte i närheten av vildhästarna som springer runt i Mongoliet. Det rättfärdigar dock inte en ridskola utan ansvar.
3. Hästar är sociala djur som gillar att vara i människans sällskap. Min mamma var med när hennes föl föddes i hagen när mamma var 17 år. Hon behövde aldrig “break in” sin häst. De var bästa vänner. Fölet var med stoet under uppväxten men följde också min mamma var hon än gick. Mamma låg med huvudet på hennes mage och läste böcker och gav henne morötter. När mamma började rida sin häst vid rätt ålder tyckte hästen det var roligt och det var stimulerande för hästen. Hästar generellt kommer gärna fram och hälsar och vill äta något ur din hand. Även en helt främmande häst när du passerar en sommarhage på en grusväg i Sverige gör så. Jag har upplevt det själv så många gånger.
Där har du skillnaden. Ett lejon är skyggt. Precis som en tiger. Jag var i djungeln på safari. Satt i en kanot. 200 meter bort skymtade vi en tiger i buskarna. Vi såg den i max 10 sekunder. Sen var den borta. Den ville inte komma fram och hälsa.
Hästarna vi har i Sverige/västvärlden är inte vilda. De raser som är uppfödda är uppfödda och skapade just för sin sociala sida. Även om det en gång började med att någon fångade en vild häst. Men det går inte riktigt att jämföra våra hästar med vilda djur. Det blir någonstans skevt.
DYKTURISMEN
Jag jobbar som Divemaster. Guidar turister runt reven.
Jag älskar djur. Jag älskar havet. Jag älskar att lära andra.
Om jag INTE hade blivit divemaster. Om jag INTE hade jobbat i dykindustrin, ja, då hade det varit 1 person mindre som kan informera “turisterna” vad som är rätt och fel i havet.
Varje dag säger jag till turisterna på båten. “KÖP INTE PLASTPÅSAR”, “ANVÄND INTE SUGRÖR”, “RÖR INGET UNDER VATTNET”, “HAJAR ÄR INTE FARLIGA”, “SKÄNK PENGAR HIT”, “PLOCKA UPP ALLT SKRÄP DU SER”.
Om jag inte var där skulle dykturismen fortsätta och en mindre person kan hjälpa till att skydda.
Jag ser det som mitt ansvar att vara på plats och se till att haven skyddas. Det finns miljoner dykare världen över som lär sig om havet och studerar fiskar och koraller för att sedan lära andra. Det är mitt mål. Jag vill jobba med det.
Men det behövs också personer som informerar de “vanliga turisterna”. De som kommer och vill nöjesdyka.
Så för min del, jag anser att jag behövs på plats vid reven. För att minska den dåliga dykturismen och skydda reven. Jag säger inte att jag är fri från dubbelmoral, det är som du säger, ingen. Jag försöker alltid rannsaka mig själv. Men jag ser vad “vanliga turister” gör vid korallreven och jag ser andra oansvariga dyk-guider som jag måste kliva in och rätta eller hjälpa för att vara en bra förebild.
Som med all turism – när ingen tar ansvar går det över styr. Hästar på ridskola ska inte hanteras av vilda barn, dykare ska respektera reven och safari-fantaster ska respektera vilda djur.
Hoppas jag kunde hjälpa dig och att det tillför något till diskussionen.
Ha en fin helg!
Patrik
Förlåt Patrick, men är det inte lite dubbelmoral att vi behöver skolas när det gäller havet men inte vilda djur? Och att det inte finns så mycket vildhästar kvar är av samma anledning som du förklarar. Människan i flera generationer. Känns fortfarande som att det är lätt att klanka på andra och försvara sitt eget…
Jättebra inlägg Linda och sååå mycket bra input här ovan. Djurturism, som mycket i livet ät inte så enkelt som svart vitt. Jag anser mig själv vara väldigt grå, oftast. Men jag anser mig också vara tillräckligt upplyst för att förstå att sådana här parker behövs på grund av oss människor. Även om man tycker jag är naiv när det gäller denna parken.
Jag ångrar fortfarande inte besöket, men delningen. Ogillar starkt sådana här drev som uppstår, mest för att många har en åsikt om saken, lite kunskap, och gör stora skillnader mellan djur och djur och egentligen inte följer sin egen policy. Vi människor har ju lätt för att döma andra och hitta bra ursäkter för oss själva.
Gör jag mitt genom att inte besöka djurparker i Sverige? Antagligen inte. Gör jag mitt genom att unvika djur i koppel på resan? Antagligen inte. Räcker det att jag bidrar med en peng till olika organisationer? Antagligen inte. Räcker det att jag sällan äter kött. Antagligen inte. Omedvetet konsumerar jag produkter som bidrar till hela situationen. Och flyger gör jag.
Till sist. Jag förespråkar inte all djurturism, men preis som WWF anser jag att en del behövs och föder kunskap.
Det är inte en tävling om vem som gör mest eller kompenserar mest. Alla gör så gott vi kan utifrån våra förutsättningar och jag tycker du ska fundera ur en helhet – tror du att du bidrar till en bättre värld genom hela ditt levene eller försämrar du världen. Såklart kan alla alltid göra mer men vi har rätt att leva och vara lyckliga på den här jorden och samtidigt göra så gott vi kan. Om du tror att du lämnar en sämre jord efter dig då ska du nog fundera men om du tycker dig bidra till det bättre då tycker jag du ska vara nöjd med det och samtidigt vara öppen för att ständigt förbättras. Tack för att du kommenterar.
Patrik: Tack för din långa och engagerande kommentar och att du vill delta i debatten, det gillar jag
Hästar är absolut sociala djur på ett annat sätt än lejon men det beror ju oxå på att de hanteras för att bli tama från att de förs och även deras mor. Hästar mår inte dåligt av att vara i människors sällskap, däremot är de strövdjur som behöver gå långa perioder varje dag och som ska äta lite mat hela tiden, inte massor 3-4 gånger/dag som verkligheten för de flesta ridskolehästar. Din argumentation blottlägger dina bristande kunskaper om hästar (vilket är helt fina, alla behöver inte kunna mycket om hästar) men det visar på det som är min poäng, nämligen att det en kan mycket om brukar en tendera att tycka är värre.
Jag är inte emot dykturism och att nyttja vår jord det tycker jag är en del av en mänsklig rättighet så länge det görs på ett sätt som är hållbart. Däremot så finns det precis som påpekats dåliga och bättre aktörer och beteende hos människan. Är säker på att du gör ett bra jobb men oxå viktigt att vara kritisk till sin egen bransch och inte se att bara för att du gör ett bra jobb så är resten problemfritt. Vet att det inte var det du sa, men det blir ändå en verklighet att förhålla sig till.
Ser fram emot fortsatta diskussioner i detta ämne eller ett annat 🙂
Vilket bra formulerat inlägg Linda – superintressant diskussion! Personligen ser jag gråskalor i typ allt, vilket emellanåt är lite jobbigt. Jag ställer mig till exempel mellan höger och vänster politik och gör mitt bästa för att verkligen förstå båda sidorna – och tycker att i princip alla har en poäng. Det går att argumentera för det mesta och problemet är när vi inte kan förstå en annans perspektiv – eller när vi omger oss i filterbubblor som enbart bekräftar våra egna åsikter. Jag tror inte på “jag har rätt och du har fel” och tycker att världen är mer komplicerad än så – vilket också resulterar i att jag kanske inte har så många svar på frågorna… 😉
Du behöver inte ha svar och det är så olika. Vissa personer behöver öva på att ta ställning, vara lite mer krass, stå på ett ben. Kanske är du en av dem där gråskalorna finns så naturligt så allt blir jämngrått och grötigt. Det är i grunden bra förutsättningar tycker jag medan den som är svart-vit, som inlägget handlar om, måste öva på att se nyanser. Svårt hursom och vi är ju alla om vi är.
Mycket bra diskussion. Vad är skillnaden att gå ut med hund i koppel och göra det med en elefant? Alltså fattar att liknelsen inte kan göras, men tanken är ändå intressant. I den bästa av världar skulle väl alla äta luft och bo i en hydda i skogen, så fort du skövlar skog för att bygga bostadsområden och avverkar mark för att plantera grödor inkräktar du på jordens naturliga miljö. Eller ja, vad är naturligt? Man blir ju tokig av att tänka på det. Själv försöker jag göra medvetna val, men borde uppenbarligen sluta flyga helt för att ens närma mig klimatsmartsetiketten.
Fast att säga “sluta döm” är lurigt. Folk kommer alltid att döma – det är ofrånkomligt. Man kan dock välja i vilka sammanhang och på vilket sätt det görs. “Kasta sten i glashus” och att “se bjälken i sitt eget öga” kan väl vara bra ledord i sammanhanget.
Tack!
Ja att döma är nog svårt att komma ifrån. Jag tänker att det har att göra med hur en gör det. Har en tillräckligt med fakta varför personen gör det, har en försökt förstå sig på den andras bakgrund till agerandet/valet? När en har koll på detta och funderar några varv då tycker jag det är helt ok att döma. Ofta gör vi det på reflex, utan att tänka och då blir det ofta tokigt.
Grymt bra inlägg som visar på hur svårt och mångfacetterat djurturism är. Jag har gjort saker som jag aldrig skulle göra om idag med den kunskap jag besitter men även nära möten som känns helt ok. Jag följde en extremt intressant debatt för några år sedan där den Namibiska staten bjöd ut en gammal noshörning till jakt för mångmiljonbelopp. En summa som sedan skulle hjälpa dem finansera jakten på tjuvjägare som ökar extremt i landet. Dvs man offrade ett djur för att rädda många. Rätt eller fel? Ingen lätt fråga.
Tack så mycket. Oj, vilken svår fråga. Skönt att vi inte måste ta ställning men jag skulle säga att just detta, några offrar sig för andra (måste dock inte vara att dö) är en grundbult i mycket av hur jag tänker i livet och samhället i stort. En för laget liksom. Sen blir det helt klart galet när det blir lidande på samma sätt som en försöker motarbeta men vad gör en inte för att få uppmärksamhet i en fråga?
Det här får jag skriva en söndagskrönika om när jag väl är hemma från Centralasien. Bra att du tar debatten, jag känner lite att du är min bättre stand-in 🙂
Tack Johnny, vilken komplimang! Ser verkligen fram emot att läsa din söndagskrönika i ämnet.
Du skriver om så mange viktige saker, på en riktig bra måte!
Tack Marianne, va glad jag blir över att du tycker det!
Ett suveränt inlägg! Jag har själv många gånger tänkt hur dubbelmoralisk jag (och de flesta andra) egentligen är när det kommer till “djurattraktioner”. Det är så lätt för oss rika västerlänningar att döma, tycka och mästra alla andra som gör annorlunda och jag kan faktiskt bli lite trött på den mentaliteten ibland ,jag är själv en del av den. (Därför hoppar jag över facebookgrupper och diskuterar hellre i kommentarsfält på resebloggar där det är mycket trevligare stämning 🙂 )Men så här resonerar jag när det gäller djurattraktioner: Behandlas djuren bra? Finns det något syfte med anläggningen (t ex hjälper den till att rädda skadade djur, skydda utrotningshotade arter, utbilda och informera människor som i sin tur kan göra att arter skyddas osv) så kan det faktiskt vara okej för min del om djur får hållas/klappas/ridas en kort stund om dagen. Ger det utöver detta även arbetstillfällen åt lokalbefolkningen desto bättre. Däremot går attraktioner som hålla/fotograferas med en apa/orm/valfritt djur på stan bort för min del. Rätt eller fel? Ja, finns det någon som egentligen har den riktiga sanningen här?
Klokt tänkt, och bra med grundregel att hålla sig i. Problemet kan ju vara att kunna ta reda på allt det du efterfrågar, och stor risk att de förskönar samt svårt att avgöra på många arter om djuret mår bra. Det är i princip bara hästar som jag känner så väl så jag kan avgöra hur en frisk häst ser ut (kanske hund och katt) men åsna elefant, koala, jag har ingen aning förutom det uppenbara. Hursomhavet tycker jag din utgångspunkt är klokt och jag håller med 🙂