Vandra till Blue eye i Theth i Albanien

Posted on

Blue eye med sitt klarblåa vatten, format som iris gör skäl för sitt namn. Sagolikt vackert, otillgängligt och kräver sin strapats från Theth. Så värt varenda steg och varenda droppe svett. 

Efter mitt och Sofias tappra försök att ta oss ned till Theth och efter att ha fått varmast tänkbara välkomnande av Thethi Paradise (mer om det underbara stället i eget senare inlägg) samt sovit en natt vaknade vi till strålande solsken. Vi hade då ingen aning om att vi tolv timmar senare skulle komma tillbaka utmattade och exalterade efter en dag bland bergsmassiv och källvatten.

Vem vill ha denna som fondvägg? Pax jag.

Vår vandring till Blue eye i Theth

Det är inte alla upplevelser som jag vill trötta ut er med detaljer om varenda steg jag gått men just den här dagen kommer jag minnas för resten av mitt liv. En vandring jag önskar att många fler får uppleva, här ett försök att ta dig med till en avlägsen plats som kräver sin insats.

Vakna till ett vitt ark

Vi åt vår frukost och frågade vår värd på boende vad vi skulle kunna hitta på under dagen. ”You can do a seven hour walk and then you will see everything this area has to offer. Both waterfall and the Blue eye” Vi som båda varit inställda på en tre-fyra-timmars prommis taggade till direkt. Vattenfall, vackra omgivningar, ett hål med klarblått vatten? Japp, vi kör!

Vi snodde på oss våra skor, täckte kroppen med solskyddsfaktor, packade ryggsäcken med lite snacks, vattenflaskor och badkläder – nu ska vi ut på rövarstråt! Fick skjuts halvvägs ned till byn och började knata. Instruktionerna hade varit omöjliga att misstolka. Never cross the river. Always keep to the right. Always. Vår värd hade pekat ut ett elektricitetsverk som jag stjärnmarkerat och sa att efter det var det fortsatt höger som gäller och sen skulle vi se vart vi skulle gå. Mitt absolut vanligaste misstag är att jag tänker just så, när vi är där kommer det vara uppenbart vart vi ska gå. Väl där. Inte lika uppenbart.

Morgonutsikt från vår lilla altan

Bländad av omgivningarna i Theth

Vi följde i huvudsak ett större vattendrag och svalkade händerna samt fyllde på vattenflaskan vid varje tillfälle. Försökte ta in utsikten och ibland fånga den på bild. Njöt, kände oss som fria fåglar, tackade Moder jord för att hon ger oss så underbara platser som vi får möjlighet att besöka. Grönbeklädda berg som blir allt blåare i horisonten, ständigt detta forsande, porlande friska vatten som påminner oss om hur många rena, orörda platser det faktiskt finns. Det är resan i sig som är målet, så även denna gång.

Det finns inget som är så gott som kallt vatten. Foto: Sofia Zetterqvist

Ser ut som kung Louies place i Djungelboken tycker jag

31 år och älskar fortfarande att klättra på saker. Foto av Sofia Zetterqvist

Borttappade i Frodos by och räddade av två prinsar på vita hästar

Efter timmar i stekande solsken tvivlade vi för några minuter på vår värds tillförlitlighet. Hans tidigare tidsangivelser samt utsagda svårighetsgrad omgivningarna erbjuder hade inte riktigt stämt överens med våra referenspunkter. Men vi fortsatte längs grusvägen och hann avhandla det ena ämnet efter det andra. Jag sjöng också en och annan trudelutt. Vi gå över daggstänkta berg fallera. 

Vi hittade fram till elektricitetsverket, köpte en läsk i den minimala kiosken och hajkade vidare. Höll till höger och hamnade vid ett guesthouse. Frågade om vägen och en liten tjej pekade i vilken riktning vi skulle gå. Vi fortsatte. Tänkte att den här vägen inte känns uppenbar på långa vägar och när vi kom till Frodos lilla by (såg det åtminstone ut som) kände vi oss ganska lost. Blev räddade av två trevliga australiensare som gick samma väg och hade GPS-koordinater med målet (till skillnad från oss, vår värd visste inte exakt vart det låg på kartan) och vår självständighet fick sig en törn. Vi konstaterade att om en ska klara sig själv utan grabb-hjälp så får en ju åtminstone se till att klarar sig just själv, annars är det ju bara att krypa till korset och be om hjälp.

Grusvägar like this

Elektricitetsverket, vatten från forsen som rinner ned genom rören och skapar energi med sin fallhöjd

Bara gå hitåt liksom, hur fel kan det bli?

Frodovillage

Att nästan nå slutmålet Blue eye…

Så kom vi fram till Blue eye. Trodde vi. En vattenansamling, glasklart vatten i blå nyans. Vi har gått i drygt tre timmar, det är hälften av sju. Här måste det vara. Men nej, inte där. Inte framme än. Kräver mer vandring. Tog oss ett uppfriskande, med betoning på just uppfriskande, dopp och laddade om. Det isade men var faktiskt skönt. Vi gick vidare. Fick veta att det var ungefär en timmes walk kvar. Det kändes långt men samtidigt fanns det åtminstone en tidsangivelse när målet skulle vara nått som kändes trovärdig.

Hoppet att det skulle vara detta som var Blue eye…

Blue eye
…men se: runt, blått, fint. Ändå inte rätt. Sofia ligger i och ”njuter”

Några fler tappra badar/vadar

…och till slut komma fram till Blue eye…

Solen hettade ordentligt och vi började känna oss lite slitna. Gick och gick och gick. Det blev allt brantare och smalare. Så till slut, 55 minuter senare, var vi helt plötsligt bara framme. Det forsande vattnet blev intensivare ju närmare vi gick och så kunde vi skymta något blått längre fram. High five – we made it!

Slog oss ned på en sten och lät tiden stå stilla. Tänk att det finns sån här skönhet och vad mycket häftigare det känns att uppleva den när den krävt en sån insats av oss. Köpte en dricka som låg på kylning i vattnet och bara njöt. Livet alltså, hur tacksam kan en vara?

Blue eye
Blue eye med sin intensiva blåfärg.

Australiensarna får ställa upp som ofrivilliga modeller där de sitter på ställets enda arrangerade fikaplats med varsin kall läsk i handen. Coolt ställe!

Blue eye
Tillåtet att bada men inte ens lite ljummet i vattnet

…och sen var det bara lika lång väg tillbaka

Så var det dags att gå tillbaka. Lika långt igen men den här gången kändes det lättare. Nu var det inte vandring i oändligheten utan till ett givet slut som vi visste exakt vart det låg. På tillbakavägen hittade vi både en och två markeringar som vi borde följt och bland dessa ingick inte något besök hos Frodo och hans vänner. Hålla höger i varenda korsning gällde alltså inte utan snarare, följ markeringarna. Alternativt se till att hitta Blue eye på din mobilkarta och gå bara rakt mot den på den väg du tycker ser störst ut.

En av alla markeringar vi fann på tillbaka vägen.

Tips inför en vandring till Blue eye i Theth

  • Vandringen i sig är inte särskilt svår. Den största delen är grusvägar som bilar kör på men skydd från skugga finns knappt och sista timmen vandring innehåller rätt många höjdmeter och trånga passager.
  • Se till att du fått in Blue eyes koordinater så du vet vart slutmålet är. Korrekt namn på maps är: Pusi i Zi(Syri i Kalter) och koordinater 42.364372,19.746215.
  • Våga trotsa högerregeln och välj andra sidan floden på tillbakavägen bara för att få lite extra variation.
  • Fixa skjuts till Black Well (troligtvis namnet på stället där vi badade) som är så långt som det går att köra bil. På det sättet når du Blue eye inom en timme och sen lika lång väg tillbaka. Passar dig som inte pallar gå så mycket men för egen del var det vandringen och ansträngningen som var behållningen, inte bara att Blue eye i sig var så fantastiskt. Mer info finns här.
  • Theth är framför allt möjligt att vistas i från maj till oktober. Under senhöst, vinter och vår är vattenflödena så höga, och vägarna så dåliga att många guesthouses stänger och en del locals flyttar därifrån för att sedan återkomma nästa säsong.

Den lilla promenixen från Thethi Paradise som vi bodde på till Pusi i Zi/Blue eye som ser ut att inte ha några höjdskillnader alls men det hade den. Det svär mina ben på.

Sofia vilar på den lilla busshållplatsen där vi blev avsläppta på morgonen i hopp om att någon ska vilja köra oss sista biten hem

Utmattad och exalterad

Den uppmärksamma noterar nu att vi aldrig såg något vattenfall annat än de som var huvudvatteninflödet till Blue eye. Det är korrekt iakttaget. Vi såg aldrig vattenfallet, förstod aldrig riktigt vart det skulle vara och var nog för trötta för att upptäcka på vägen tillbaka. Vi var dock inte ledsna för det utan snarare överlyckliga över att vara hemma, att ha överlevt dagen, att få mat, att få ta en dusch, att få lägga sig i sin säng, att få somna omgiven av alpluft. Kan du inte få nog av Theth så har resebloggen 4000mil.se gjort en annan vandring i området.

Blue eye var häftigt men helheten med vandringen, ansträngningen, att kämpa för att nå ett mål, doppet i det isande vattnet och omgivningarna är det som sätter sina spår och det jag tar med mig från den dagen. Tack Sofia för gott vandringssällskap!

Resan till Theth är ett av mina stopp under min tre veckor långa roadtrip i Balkan. Fler inlägg finns under taggen Balkanroadtrip   

19 thoughts on “Vandra till Blue eye i Theth i Albanien”

  1. Ser underbart ut! Då jag var i Albanien så ville jag ha en solsemester, och var nöjd med det vi gjorde och såg i landet. Men nu är frågan om jag inte måste lägga tillbaka (norra) Albanien på min att-göralista.

  2. Vi hade nog gjort Blue Eye dagen efter vår vandring (dock som jeeptur) om vi inte haft turen att få lift tillbaka till Shkoder redan klockan nio på morgonen.

  3. Hej, härliga bilder i mycket blått och grönt. Du får mig verkligen att längta efter att vandra och utforska Albanien. I somras var jag också på Balkan och vandrade främst i Bulgarien vilket jag också kan rekommendera. Mer om det står det i min blogg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *