Vårskrik vid Victoriafallen

Posted on

Vårskrik – hur härligt som helst! Jag inser att det är många göromål från min barndom som ligger till grund för mina drömmar som så småningom blivit en bucketlist. Att göra ett vårskrik a la Ronja Rövardotter är ett sådant. 

När vi bestämde att vi skulle åka till södra Afrika på vår långresa var det några stopp som jag under alla omständigheter ville ha med. Victoriafallen i Zambia var ett sådant.

Jag skulle säga att jag är en ganska kontrollerad person. Eventuellt med undantag för när det spelas 90-talsdisco när jag är på dansgolvet. Att få släppa alla spärrar och skrika för allt vad lungorna klarar har länge lockat mig. Och nu är det gjort. Jag har aldrig ens kommit på tanken att utföra detta vid Ristafallet i Jämtland (där Ronja faktiskt spelas in) utan har alltid föreställt mig att detta ska utföras vid Victoriafallen  Zambia. Varför vet jag inte. Storhetsvansinne och hittills i livet allmänt dålig näromvärldskoll kanske. Jag menar, varför göra det lätt för sig?

Ett vårskrik att minnas

Så när jag satt högst upp vid fallets kant tog jag i för kung och fosterland. Inte riktigt lika gällt som Ronja, inte med samma fina eko och inte med en helikopter som filmat och förevigat. Men med en adrenalinkick, med forsande vatten och fylld av glädje och tacksamhet över att få bocka av ännu en thing på min bucketlist. Dela känslan med mig, enjoy!

8 thoughts on “Vårskrik vid Victoriafallen”

    1. Ja säg det! Det måste vara mitt bucketlistdriv som får mig att göra sånna här typen av grejer, att jag så gärna vill bocka av dem. Och att jag nog måste gå igång lite på adrenalinet. 🙂

    1. Jag badade och visst var det läskigt men under själva skriket satt jag stabilt på en sten. Kroppen är dock på helspänn, om en halkar eller trampar fel kan det ju få katastrofala konsekvenser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *