Idag åker jag till Irland och mitt första uppdrag när jag landar är att finna biluthyrningsbåset och sedan förflytta mig tre timmar rakt över landet för att komma fram till Galway på västkusten. I vänstertrafik. Inför detta är jag osäker men inte orolig.
Att köra bil utomlands på egen hand känner jag mig numer trygg med efter förra sommarens och höstens framgångar under min Balkanroadtrip och resa till Florens/San Marino. Med Irland är det dags för nästa utmaning: Vänstertrafik.
Resor kan bygga självförtroende
Jag har kört en del i vänstertrafik i Australien och Nya Zeeland men då har Erik varit med och kunnat hjälpa till med kartläsning, att påminna om körfältsplaceringar och vem som ska lämna företräde när hjärnan haft för mycket att tänka på. Nu är jag själv. Även om jag är osäker och kommer vara på helspänn så är jag inte orolig. Jag har ett lugn i mig. Jag har bevisat att jag klarat av saker jag varit osäker på tidigare. Nu är det dags igen.
Det här kickarna och självförtroendeboostarna som infinner sig när jag klarar saker kan vara en av de sakerna som pushar mig att resa. Det har ökat i intensitet senaste åren. Jag har blivit modigare. Förut ville jag resa för att upptäcka och uppleva. Nu tycks jag vilja addera ordet utmana mig själv i detta. Inte för att jag gillar känslan inför eller under tiden men för att tillfredsställelsen efteråt, känslan av att vara stark och självständig, är den bästa känslan jag vet.
Tidigare på samma tema
Inför min balkanresa skrev jag det här inlägget om att vara nervös och lita på sin egen förmåga och när jag kom fram det här om att klara av saker. Känslan nu är inte densamma men jag verkligen komma ihåg hur jag kände då. Viktigt att komma ihåg att det bara är 10 månader sedan. Äska personligt utveckling!
Håll tummarna för mig och Irland: Plz treat me nice.
Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner