Chillvecka, vardagslunk och besök i Galle (långresa 2024 v 7)

Vi lämnar en lugn vecka bakom oss med undantag för en upplevelsefylld utflyktsdag till Galle och Garden House.

Den här veckan har det varit tydligt att vi kommit in i ett helt annat lunk. Vi gör betydligt färre knop om dagarna och verkar nöja oss så. Livet börjar ha sin stilla gång och även här skapas, vardag, rytm och rutiner. Underligt och skönt på samma gång.

Vår vardagliga vecka nr sju i ordningen

Vattenvana i pool och hav

Barnen utvecklar sin vattenförmåga och det är häftigt att se hur de hoppar allt större, simmar allt längre, lär sig möta vågor och spottar och fräser när saltvattnet sköljer över det. Dom är modiga och jag är glad att ge dem detta. För egen del fortsätter jag försöka bemästra surfandet men det är svårt och det känns som att utvecklingen står stilla.

Hurra för Erik

Erik inledde veckan med att fylla år så vi åt lyxig brunch och hade en skön eftermiddag på stranden som övergick i solnedgång. Avslutade med räkfrossa på fiskrestaurang vid stranden.

Konsten att laga Curry på matlagningskurs

En kväll deltog jag i en cooking class med fokus på den Sri lankesiska kryddsättningen. It’s all about curry för att sammanfatta enkelt. Vi fick göra vår egen curry (alltså blanda, fräsa på, mortla och mixa kryddor) och sedan laga fem curryrätter tillsammans. Vilket jobb det är bakom all denna mat, svensk husmanskost framstår som rena barnleken. Tycker det är underbart att lära känna ett land genom dess kokkonst.

Lokala transportmedel till Galle och Garden House

Sedan vi kom har vi haft siktet inställt på att åka till Galle, en mindre stad med mycket kolonial historia som finns bevarad. Staden klarade tsunamin bra tack vare höga murar. I år är det förresten 20 år sedan 35 000 i Sri Lanka dog. Vi får se hur den dagen märks av men här längs kusten känner garanterat alla någon som de förlorade då. Till Galle tog vi lokaltåget utan platsreservation i tredje klass. Inte vår bekvämaste resa men folk är alltid snälla och ger sittplats åt mig och barnen. Trångt och varmt, men också feeling och alldagligt. Trots 8.30 på morgonen var det varmt när vi kom fram och förmiddagen blev kanske ingen succée. Stad+barn+värme är sällan en bra kombo för oss. Vid lunch drog vi vidare till ett ställe som vi spanat på länge och direkt ställde vi oss frågan, varför har vi inte åkt dit tidigare?

Garden House har fantastiska lekytor för barn inne och ute, vettiga leksaker i trä och vällagad mat. Barnen var så nöjda de fyra timmarna vi var där. Sedan var det dags att hitta en buss hem och det tog en stund innan någon hade plats för oss men till slut kom vi på en, halvt i farten med barnen skyfflades framför oss. Jag kände mig så där otroligt levande och närvarande i den stunden. Två barn i knät, ett på varje sida, öppet fönster, vind som fläktar, överfull buss och en chaufför som körde vårdslöst. För fem veckor sedan sa jag att jag aldrig skulle åka en sån här lokalbuss pga dess aggressiva körning, well det blev inte så. Barnen skötte sig igen som skolexemplar trots att det var otroligt trångt och många okända människor nära inpå. När de sent på eftermiddagen började krokna av trötthet tog jag fram mobilen och vi kollade bl.a. på Valle, Skistars maskot. Många leenden och blickar från andra passagerare som nyfiket sneglade på en snögubbe som åker sidor.

Barnutmaningar lämnas inte hemma

Vi har hållit i vår ambition om att ha varannan förmiddag för oss själva och också delat upp så vi varsitt barn vissa eftermiddagar. Det är tydligt att de uppskattar att få en förälder för sig själva, att särskilt den mindre blommar ut när han inte är i sällskap av en storebror och att de båda längtar efter att få vara tillsammans hela familjen. Bra på alla sätt.

Även om livet här är jättebra på alla sätt så följer alla barn-förälder-relaterade utmaningar med. Det är lätt att glömma. Idag har jag t.ex. suttit 20 minuter på en bänk och väntat in att ett av mina barn ska vara redo att gå vidare. På alla förslag jag gav fick jag nej. En blir inte immun mot detta bara för att vardagen är en annan.

Snart kommer dom!

På tisdag kommer mina systrar och svåger. Ser fram emot att göra Best of Weligama en sista gång men nog känns det underligt att vi om två veckor är tillbaka i Strängnäs med en vanlig vardag som väntar i flera månader. Påminner mig om skälet till att vi åker, att bryta vardagen och göra något annat för att också uppskatta sverigevardagen ännu mer.

Här finns alla våra inlägg från vår långresa i Sri Lanka 2024