Vad är väl en artist utan sin publik? En resebloggares klaga

Jag står vid klagomuren. Det är faktiskt inte så roligt just nu. Inte nattsvart och snart vänder det ju. The bright side vinner alltid.

Mitt liv är så himla bra just nu, på så många sätt. Jobbet är roligt, min man är fantastisk, Elton är go och glad om dagarna. Jag håller på att hitta tillbaka till träningen, jag har underbara vänner jag umgås med och jag har lyssnat på massa bra ljudböcker på slutet. Men, ja ni anar att det kommer ett men. MEN, det är förbenat svårt att hålla bloggmotivationen uppe just nu.

En resebloggares klagan

Jag har galet mycket inspiration och konkreta förslag på inlägg att skriva om från sommarens härliga dagar i Sverige. Jag har hittat former för att bloggen ska få lagom med fokus och energi. Det är som upplagt för fullträff.

Men hur mycket jag än älskar att blogga, och kan inbilla mig att jag gör det för min egen skull, så är inte det hela sanningen. Jag skriver för att läsas. För att påverka och göra intryck. Bredda bilden av världen och utmana tankesätt. Jag föder min bloggork på respons och interaktion med läsare.

Långt ifrån noll

Det är långt ifrån noll som läser och för några år sedan har jag inte ens kunnat tro att så här många skulle läsa min blogg. Men det är inte fler än motsvarande tid förra året och jag siktar på att öka varje månad jämfört med föregående år. Framför allt är det ett gigantiskt ras jämfört med juli som slog alla rekord, långt över förväntat.

Det är långt ifrån noll kommentarer. Det är inte dött och jag får titt som tätt personer som tackar för bra inlägg som är givande att läsa. Jag blir så glad av det. Men det är så uppenbart att Sverige har gått in i en coronahöst där de inte ställer in sig på att resa något på länge. Inte en människa verkar söka efter att

Error 503

Till råga på allt, och kanske är det detta som får min bägare att rinna över. Min blogg är segast på jorden så jag gissar att flera inte ens orkar vänta. En del möter Error 503. Och innan jag kan göra uppdateringar för att snabba upp bloggen måste jag göra en back up och back upen går inte att göra så länge servrarna är så här sega (alltså felmeddelandet 503). En motivationsdödande återvändsgränd.

Publiken är min energi

En av mina största tillgångar är förmågan att vara väldigt leveranssäker. Jag missar inte deadlines och det jag har tagit på mig att göra, det gör jag. Jag älskar det med mig själv. I sånna här lägen innebär det dock att jag skriver trots att jag har noll lust. Jag behöver en publik för att få energi.

Just det här inlägget jag hade jag dock stor lust att skriva. Skönt att bara säga som det är, bryta ihop och komma igen. Bryta ihop i det här fallet är alltså skita i bloggen och göra något annat istället.  

Det är inte nattsvart, och kanske överdriver jag dippen. Det är fortfarande flera hundar som läser varje dag. Trots error- och coronaskiten. Många är tacksamma för mitt gedigna arbete med att rangordna alla sommarprat 2020.

<3 <3 <3

Så, du som läst hit. Det betyder så mycket. Tack till alla nykomlingar och trogna läsare. Jag skriver för er.