Fredagsmys med min blogg – jag älskar det! 155:an (som snart ska byta namn) har blivit min bäbis som jag längtar efter om dagarna och bara vill få fortsätta gosa med och knåda på.
Idag när jag författar det här inlägget är det fredag och jag har längtat hela arbetsdagen efter att få komma hem, sjunka ned i min soffa och börja blogga. Mitt största fredagsnöje är således att sitta med min skärm och mina tangenter. Att träffa folk då eller chilla? Fredagar ska väl ändå innebära helg? Jovars, det gillar jag också. Men för mig har resebloggandet nästan kommit så långt att det känns som avkoppling. En lyx jag kan unna mig ofta och mycket.
Just nu är jag inne i enorm bloggpepp och älskar att skriva inlägg, pilla på mitt nya tema, läsa andra bloggar, göra research för min kommande resa, bygga en bloggstrategi, fortsätta på något av alla utkast jag börjat på. Det liksom kliar i fingrarna. Jag tror att det är det här som kallas att vara kreativ. Att vilja producera, se saker växa fram. Skapa något.
Under de tio år jag bloggat på olika plattformar har att beröra och skapa engagemang varit en drivkraft och det finns en dos tävlingsmänniska i mig som triggas av att hålla koll på statistik och månad för månad försöka överträffa min egen statistik. När jag tänker efter låter kreativitet och tävlingsmentalitet som en optimal kombo för att komma framåt – känns stabilt!
Jag är inte kreativ – eller?
Jag har aldrig sett mig som en kreativ person. På sin höjd sydde jag mina egna kläder som tonåring och på gymnasiet valde jag keramik och bild som valbara kurser. Jag har aldrig varit den idérika, den som hittar okonventionella lösningar eller varit utanför boxen. Hela jag är en box.
Men så hände två saker som sammanföll. Jag träffade Erik och jag reste jorden runt. Kanske finns inga kausala samband men det är lätt att se det som att dessa två stora förändringar ändå påverkat mig rejält.
Erik har ingen box. Och om det fanns en box skulle han vara på alla andra ställen än i den. Han personifierar kreativitet och under bara de två åren som vi känt varandra har han (bland annat) hunnit sälja egengjord lemonad, köpt en drop-ship-klockbutik, utvecklat och startat upp nitrokaffe.se, köpt in och hyrt ut lådcyklar, varit lärare för blivande eventkoordinatorer och vunnit pris för bästa monter på en mässa i London.
När vi åkte jorden runt skapades det mängder av plats i min hjärna och plötsligt var det som att det fanns utrymme för att tänka på något annat än jobb, vänner, träning, måsten. Som att jag blommade upp. Som att jag sög i mig kunskap, såg mer saker, fick idéer. Jag gjorde mig själv med reseblogg och sen den dagen (förutom vissa perioder av dippar i energi) har jag ä l s k a t att reseblogga.
Vad att reseblogga ger mig
Jag får uppleva resorna igen och kunna ge tips till andra. Att blogga är också konkret. Även om det ska produceras ett nytt inlägg så fort det senaste är klart så finns det ändå en konstant känsla av att leverera och jag kickar fullständigt av att få stryka saker på min lista. Jg har länge haft som mål att utöka främst mitt kvinnliga nätverk och det målet är helt klart uppnått efter att ha kommit in i resebloggs-svängen.
När jag var yngre tänkte jag att egenföretagare måste vara den sämsta tänkbara arbetsförhållandet. Så mycket ansvar och osäkerhet. Så mycket olika saker en måste vara bra på och så vara själv? Nej hujeda mig. Nu är läget ett annat. Erik lever allt som ofta ett väldigt fritt liv och efter att både Annika och Jennifer tog steget att bli egenföretagare kryper sig den tanke allt närmare. Men inte nu. Jag är långt ifrån där än men nu har jag i alla fall öppnat den boxen vilket för en person i boxen är ett stort steg. Only time will tell.
Att läsa resebloggar inspirerar mig och väcker nyfikenhet. Att reseblogga stimulerar och utvecklar mig.
Vad ger det dig att blogga eller läsa?
Lämna ett svar