Att resa för att se vardagen. Att vilja se det där allmänna och sensationslösa som kontrast till mediernas rapportering som alltid kräver ett nyhetsvärde. Boken för den som reser är världen vacker har gett mig ännu en sak att reflektera över.
Författaren Per J Andersson skriver:
Det här är en värld som nyhetsmedierna aldrig rapporterar om, tänkte jag. För vem vill läsa artiklar om att inget dramatiskt hänt: […] ”Två flickor på väg till skolan i Peking stannade för att plocka blommor, gick sedan vidare utan att tänka mer på det.” Allt det där kan vi bara upptäcka med egna ögon.
Resa för att se vardagen
Definitionen av en nyhet är att det ska vara något nytt, häpnadsväckande, annorlunda. Det vardagliga, självklara, mediokra är således inget som medierna rapporterar om. Vår bild om hur livet i Colombia eller Indonesien är för människorna är därmed ytterst begränsad. Om vi vill ha en uppfattning om every-day-life behöver vi hitta fler källor än ytterligheterna romantiserade filmer och katastrofala nyhetsrubriker. Världen är så mycket mer än så och jag inser att det till mångt och mycket är därför jag reser. Jag vill uppleva naturen och jag vill se vardagen. Det måste inte vara (ska nog helst inte vara när jag tänker efter) hela resas syfte och det måste inte ge en helhetsbild men lite vardagsglimtar söker jag konstant. Jag tror att det var en av anledningarna till att jag gillade Ghana så mycket.
Jag har däremot svårt att motivera varför jag söker vardagen. Vad är det jag vill ha ut av det, vad ger det mig? Det ska jag klura vidare på. Är vardagslivet något som intresserar dig när du reser? Det är helt ok att svara nej på detta, hos den här bloggen är alla tankar fria!
Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner och alla inlägg med inspiration från boken finns under taggen För den som reser är världen vacker.
Vardagslivet är något som verkligen intresserar mig, det som är på riktigt. Det som inte är skapt för att se ut som allt annat (modernt) och som skulle kunna vara på vilken plats som helst i hela världen.
Bra argument med vad det är med det lokala/vardagen som gillar. Intressant!
Ja jag ser gärna vardagen. I Venedig blir den extra påtaglig med sopbåtar och båtambulanser men även på mer alldagliga ställen. Jag har aldrig haft egen bil och gillar den vardag jag ser t.ex. när cypriotiska gymnasieungdomar hoppar på vår buss till Larnaca på väg hem medan vi ska till flygplatsen.
Bästa vardagen antar jag dock att en får om en befinner sig lite längre på ett ställe och hittar rytmen. åka kollektivt är ju ett av de bästa sätten.