Reseparadoxen – att vilja göra som alla andra men ändå inte. Vara rädd för att missa andras favoriter och samtidigt vilja hitta det ingen annan funnit. Står de emot varandra som en paradox eller finns någon ultimat kombo?
Det här är reseparadoxen
Har du hört talas om reseparadoxen? Den som drabbar globetrotters allt för ofta. Vi söker efter unika pärlor, platser som ingen eller väldigt få besökt. Samtidigt finns en rädsla hos många att missa det alla andra upptäckt. En önskan om att kunna säga I was here. Gärna en selfie med V-tecken. Jag har tänkt på det här tidigare men när en bloggläsare skrev denna kommentar på mitt inlägg om att Maya Bay “The Beach” stänger föll ännu mer på plats. Tack Emelie för att du delar med dig av dina perspektiv!
Läste precis en tråd i en grupp på Facebook om varför det blir sån hets att åka till sådana typer av turistattraktioner. Att man egentligen uppskattar att upptäcka egna platser mer men man är samtidigt rädd att missa något eftersom alla åker till de där kända platserna.
Å en sidan – vara där alla andra varit
Vad är det med oss människor (absolut inte alla, men många) och vårt behov av att vara på ställen där nästan alla redan varit? Min bild är att storheten i en upplevelse för många skapas när den delas med andra. Alltså inte upplevs fysiskt samtidigt utan när det på hemmaplan går att prata om de gemensamma upplevelserna. “Drack du den där fruktmilkshaken på stranden, alltså jag dör va god den va!” “Vad tyckte du om att bestiga högsta toppen längs Inkaleden, sög det i benen eller kände du dig fit for fight?” och så vidare. (OBS, alla har inte varit på Machu Picchu men väl i Cuzco finns massor med andra ställen att vandra på med ruiner, ändå är det just Inkaleden som flest väljer) Vi vill dela, känna igen oss. Få bekräftelse från andra om att det vi varit med om var helt freaking fantastic.
Å andra sidan – vara där ingen annan varit
Visst är vi riktigt stolta, och känner oss lite extra coola, när vi kan visa upp att vi hittat ett sjukt bra lokalt hål-i-väggen-ställe på nån bakgata? Eller när vi gick på promenad och fann en avsides strand som vi nästan var ensamma om. Jag brukar åtminstone känna mig pallplacerad när jag hittar sånna ställen. Men det kanske är bara jag. Eller inte.
Nackdelen med det unika som inte går att dela med andra är just det. Att det inte går att dela den gemensamma upplevelsen. Att andra kanske inte förstår det häftiga. Så känner jag kring Paronella Park i Australien. Jag tycker att vi hittat något världsunikt men det visar sig vara så unikt att nästan ingen förstår hur coolt det är. Eller så är det jag som säljer in dåligt 😉
Å tredje sidan – är den ultimata kombon möjlig?
Kanske innehåller den perfekta resan lite av båda. Om det nu går. Även Gran Canaria har sina stränder och öar som väldigt få åker till och Paris har gator som “få” traskar på. Så visst är det möjligt att besöka ett resmål som alla andra men inte göra det mest typiska på just det resmålet. Vill vi undvika att fler stränder och städer begränsar människors access behöver dock fler tänka på att inte sätta sin fot alls i Paris eller på Gran Canaria. Det finns så mycket mer än det som världen har att ge.
Å fjärde sidan – majoriteten vill nog ändå resa dit alla andra varit
Rikssnittet i Sverige, Svensson Svensson vill nog, när allt kommer omkring, inte uppleva det unika. Jag tror de allra flesta är kalasnöjda med att åka till samma stränder som grannen, bo på samma hotell som kusinen och äta på samma restaurang som arbetskamraten. Ta det säkra före det osäkra och kunna utbyta erfarenheten om det när de kommer hem. Det är verkligen inget fel med det och jag har inga ambitioner om att vara nedlåtande. Jag vet ju själv att jag först nu när jag redan besökt Västeuropas alla huvudstäder tittar österut. Jag vågar först nu välja Warszawa och Belgrad eftersom jag kan säga been there done that om Berlin, Barcelona och Rom.
Resebloggarnas jakt om att upptäcka det nya
En annan kommentar jag fick på mitt inlägg om The Beach var att vi resebloggare och andra influencers (eller egentligen alla som reser) kan påverka vilka ställen som “alla vill åka till” genom att visa upp en bredd av ställen. Istället för att vi alla åker till samma destinationer kan vi bana väg och inspirera människor att resa till de inte så turisttunga platserna. Det i sig är ju att resa medvetet. Att aktivt välja både vilka destinationer en reser till (och skriver om/berättar om hemma) men även vilka ställen på en destination som en berättare vidare om. Alla kanske inte måste tipsa om samma restauranger som alla andra. Här ska erkännas att jag inte på något sätt är bättre än någon annan. Jag tipsar också om de vanligaste restaurangerna och åker till San Fran om två veckor (inte ett dugg unikt).
Några bloggar som går sin egen väg i val av destinationer
- Katarina/Äntligen vilse – Bland annat med fokus på Sverige, Norden och Baltikum
- Johnny/Johnnybajdzjan – Centralasien och Ryssland för hela slanten
- Helena och Peter/Freedom travel – Massor med orter i hela Europa, långt många fler än huvudstäderna
- Jeanette/Jeanetteseflin – udda platser och fantastiska bilder
Befinner du dig i reseparadoxen?
Om du utgår från dig själv. Befinner du dig då i reseparadoxen eller står du tydligt på den ena eller andra sidan. Bryr du dig nada om att leta efter unika pärlor eller är du kanske obrydd om dessa och supernöjd med att vara där andra varit. Du tänker att folk lär ju vara där av en anledning. Helt enkelt: Finns reseparadoxen i ditt liv när du reser?