Spenderar dagarna på Hallmyra, en oas för hästälskare. Lyssnat på sommarprat om att vara med om en olycka eller få en sjukdom som leder till en annan funktionsvariation för resten av livet. Började direkt fundera på hur jag skulle hantera detta utifrån två av mina allra största intressen: att resa och att rida.
Rida eller resa med funktionsvariation
Så länge jag har huvudet i behåll tänker jag att båda går att fortsätta med. Hästar är fantastiska djur och just de hästar jag rider på Hallmyra är mentalt starka och tåliga för det mesta. Där skulle jag kunna göra min rehab och hålla livsglädjen vid liv. Resa med fysisk funktionsnedsättning skulle vara en utmaning men nog går det. Aron Andersson är väl ett utmärkt exempel på det.
Hästar som hjälper en tillbaka till livet
Enda sen jag var en plutt och läste Min häst om en man som tappade minnet och återfick det genom att vara med hästar har jag tänkt att det är hos hästar jag vill vara om jag behöver träna upp något igen. Att bemästra 500 kg är en grym känsla, tänk att kunna göra det även med fysiska begränsningar. Blir genast sugen på att testa att rida ett pass utan armar. Vore en kul grej att testa men säkert inte lika roligt om det är på blodigt allvar. Att resa i rullstol bara för att se hur det är lockar mig dock inte alls men att göra det med ögonbildel vore häftigt mest för att uppleva vilka andra sinnen som tar över. En ynnest för mig att kunna välja mina egen funktionsvariation vid varje givet tillfälle.
Känner en extrem tacksamhet över att jag har alla kroppsdelar intakt och hjärnan på skaft. Ska icke tas för givet.
Länkar och tips
- Aron Andersson i Att resa-podden om att resa mot alla odds
- Uje Brandelius sommarprat om att få Parkinsons sjukdom
- Jonas Waltelius sommarprat om att bli förlamad
- Ett tidigareinlägg jag skrivit om paradiset Hallmyra
Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner