Disneyfiering, när städer blir kulisser. En plats utan lokalbefolkning är en nöjespark. Det är skillnaden och för mig som älskar att resa vore en disneyfiering bedrövligt.
Jag såg en dokumentär som hade ett slående citat med tanke på sydeuropas överturism.
Disneyfiering: ”A city without local people is a theme park”
Det här citat är fritt taget från minnet från dokumentären Resfeber. Jag tycker det är otroligt träffsäkert formulerat. En stad utan lokala invånare blir en kuliss, en temapark. Som en nöjespark med statister som upprätthåller känslan av att det är en levande och sprudlande stad.
Dokumentären Resfeber: Turismens pris på SVT
Resfeber: Turismens pris. En kanadensisk dokumentär i sex delar som gick i vintras som jag tog mig för att se först nu. Så himla bra var den. Så många av de perspektiv jag lyft under så många år samlade och berättade på ett begripligt, trovärdigt och intressant sätt.
Utgångspunkten är att problematisera turismen, det är ingen rosenskimrande hyllning, och visst blir det totala intrycket av den snedvriden eftersom allt det som turismen bidrar med snarare nämns än finns med i kärnan. Men med tanke på att turism allt som oftast har ett glänsande guldkant runt sig finns det all anledning att nyansera och problematisera.
Många kloka saker sas i dokumentären och uppslagen till blogginlägg är många.
Disneyfieringen – det värsta som kan ske för en plats
En person sa fritt översatt att skillnaden mellan en stad och en temapark är lokalbefolkningen. Om en stad inte längre har invånare, lokalbefolkning, så som Venedig riskerar att bli eftersom utflyttningen varit stadig i decennier, så finns där till slut ingen stad kvar.
Kvar finns kulisser, uppbyggda miljöer för besökares skull. Till slut kanske det till och med finns statister som betalas för att vara lokalbefolkning och behålla den italienska genuina känslan. Om det genuina nu kan finnas i en statist. Disneyfiering är ett annat ord, där allt är uppbyggt för en besökares skull.
Jag tycker det var träffande och skrämmande. Så vill vi väl ändå inte ha det? De som kapitaliserar på turismen borde se utflyttning som en av de största riskerna med hela deras erbjudande. Vad är Venedig värt om det inte finns något vibrerande liv av vanliga italienare?
Kommer vi se en reseindustri som betalar för statister?
Visst vi älskar att besöka och betala för tema- och nöjesparker men där är ju premissen att det är uppbyggt. Skapat, stretschat. Disneyparker gör en sällan besviken. Men en stad där människor en gång bodde, men som de valt att lämna. Det blir en spökstad. Om inte bolagen som lever av turismen, driver på turismen, börjar betala venetianer för att vara statister i sin egna gamla stad samtidigt som de flyttat därifrån.
Jag som turist skulle känna mig otroligt lurad på upplevelsen. Knappast bra PR när det kommer ut och en som turist då inte längre kan veta vilka som är äkta och vilka som är fejkad lokalbefolkning.
Rekommenderar varmt att se alla sex avsnitten av Resfeber
Lämna ett svar