Äntligen har jag landat i Thessaloniki. Jag räknade ut att det blir min fjärde gång i Grekland. Här ska det grekiska insupas.
Kreta 1999, Corfu 2005, Aten 2014 och nu Thessaloniki 2025. Bra intervaller, nästa gång lär det vara dags omkring år 2033.
Hej Thessaloniki, va fint att få en glimt av dig
Jag är här för att få miljöombyte, stilla reslusten och samtidigt jobba med ett lite mer långsiktigt projekt som är i sin linda. Tänka lite längre tankar, fundera på mitt företagande och hur jag vill forma det framöver. Det är en utmärkt kombo. Det blir med andra ord en del sittande på en stol för skrivande och skissande och jag passar på att äta mig genom staden samtidigt. En och annan promenad ska det såklart också bli och att bara känna lite stadspuls som kontrast till Strängnäsvardagen.
Det kändes ovant att sätta mig på flyget själv. Ingen annan att ta hänsyn till, ingen att sysselsätta. Ingen att hålla i handen. Jag är inte flygrädd, men det var med en olustig känsla jag lyfte från marken och jag insåg att kraschar jag nu så har jag sett mina barn för sista gången. Och dom mig. Hemska tanke, fick intala mig hårt att av allt jag utsätter mig för här i världen så lär det inte vara av flyg jag dör. Risken är större att jag dör av trafiken, en hästolycka eller random sjukdom.
Mat och gatukonst
Nåväl, Thessaloniki så här långt känns trevligt. Jag bor i ett toppenområden med flera små restauranggator, och jag har varit runt i flera bokaffärer för jakten om den perfekta anteckningsboken att köpa med mig hem som minne. Den från Sri Lanka är snart fylld. Jag går vidare, ser street art och måste stanna upp, korsa gatan, få mer distans. All street art är bättre på lite avstånd.
Jag äter tsatsiki, fisk och skaldjur. Prövat en oliv, men nej, inte gott den här gången heller. Att äta middag på ställen där det inte finns menyer på engelska ger en extra dimension för mig samtidigt som jag är glad att översättningsmöjlighet finns, äta i det blinda är inte min grej. Men grekskrivna menyner är en signal om att restaurangen främst har gäster från det egna landet, vilket ökar mina chanser att få den där lokala viben som jag vill nosa på när jag reser.
Det här är det första men snart finns det fler inlägg om Thessaloniki.
Lämna ett svar