Resa hållbart i Turkiet, går det och finns det några mer hållbara val att göra? Det här är mina reflektioner efter en weekend i Istanbul.
Jag hade inte jättehöga förhoppningar om att vår resa till Istanbul skulle innehålla särskilt många hållbara inslag. Men vi hann inte ens sätt vår fot innanför hotellet innan det första tecknet om att jag var fel ute uppenbarade sig.
Turkiet räknas enligt Demokratiindex som en hybridregim, skapligt nära gränsen för att anses vara en auktoritär stat. Med detta i grunden finns det alla anledning att ifrågasätta det mesta som ”verkar hållbart” när t.ex. transparensen och den oberoende journalistiken begränsad. Samtidigt som ett lands demokratistatus inte säger ett enda dugg om landets invånares ambition eller kunskap om hållbarhet.
Tecken på hållbarhet i Istanbul i Turkiet
Det här är några tecken på att det finns ett pågående hållbarhetsarbete i Istanbul och mest troligt andra delar av Turkiet. Att det finns hållbara val att göra och att det går att resa mer eller mindre hållbart i Turkiet har jag fått gott om bevis på.
GSTC-märkta hotell i Istanbul i Turkiet
På vårt hotells fasad fanns en GSTC-skylt. GSTC är den globala standarden för hållbar turism. På skylten fanns en QR-kod som visade datum för skyltens giltighet. Vi blev förvånade, detta var inget vi visste om när vi bokade. Den skylten såg vi på många andra hotell. Jag vet att Turkiet gjort en rejäl insats kring hållbarhet med GSTC och vad det har för betydelse i verkligheten och vad som är greenwashing men att det betyder något, det är jag övertygad om.
Vi såg fler märkningar på husfasader än vad jag gjort någonstans i Sverige. Tripdadvisor, GSTC, awards och andra bevis på att det är en uppskattad aktör.
Hållbarhetskommunikation från en restaurang
Vår första kväll gick vi på en restaurang som mitt resesällskap snokat fram. I en gränd, knappt utan skylt, bakom en bil, fyra trappor upp med flera våningsplan som var totalt oanvändbara. Vi slår upp menyn och hela första sidan handlar om hur restaurangen arbetar med hållbarhet. Matsvinn som blir energi, lokala råvaror efter säsong, kvinnliga aktörer som stöttas. Tydligt i menyn kring allergener och vegetariska rätter. Gott var det också och den här typen av omfattande information ser jag sällan i menyer på svenska restauranger.
Bevarande av vävteknik i handduksbutik
Vi gick inte in i många butiker men en lockade oss, eller den lockade mitt resesällskap. Handdukar! Efter långa hjärtliga samtal med butiksmannen visar det sig att butiken drivs och ägs av en kanadensiska som ville bevara den turkiska handvävningstekniken vars vävteknik är på väg att dö ut. En kulturarvsinsats helt enkelt. Handdukar gjorda av GOTS-certifierat bomull, fasta priser på alla handdukar för att säkerställa att vävarna alltid får överenskommen summa betalt. På Jennifers Hamams webb är sidan om hållbarhet och stewardship omfattande. Jag är så glad att vi (mitt sällskap) handlade där.
Otroliga värmen människorna visar
Som nästan alltid, människor jag möter utomlands: Vilken värme och generositet. Jag förstår att det är en del av att vara ett stort besöksland som Turkiet är men jag uppfattar det som genuint och gott värdskap och det i sig är också ett gott tecken på någon slags trivsel med vad de ägnar dagarna åt, nämligen turism.
Alla hållbara exempel i Istanbul – det kan väl inte svara en slump?
Vi gjorde inga stora insatser för att hitta just hållbara upplevelser i Turkiet men när första bästa hotell, första valda restaurang och i princip den enda butiken vi går in i alla har ett hållbarhetsarbete som de också skryter om och visar upp har jag svårt att se dessa som undantag utan gissar att de snarare är regel. Med andra ord – det går att resa (mer) hållbart i Turkiet och du som besökare kan gärna hålla ögonen öppna för att kunna stödja den utvecklingen de gör.
Ohållbart i Turkiet
Om vi såg några tecken på ohållbarhet? Såklart. Vi såg en demonstration med omfattande kravallpolis. Vi frågade en polis och av mycket knapphändig engelska uppfattade vi att det var protester mot ledaren och demokratin.
På liknande tema såg vi vid några av de större turistattraktionerna små bodar där det stod Tourism Police. Vi hade svårt att förstå dess syften och vi såg inga poliser där. Jag trodde att de fanns för att hjälpa till om turister beter sig orimligt. Men efter samtal med mannen som vi lärde känna i handduksbutiken förstod vi att de finns för att hjälpa till om/när turister blir lurade eller felaktigt behandlade. Det är alltså en polis som inte är där för att skydda sin befolkning, utan för att agera mot dem.
På en helt annan bog. Hamambaden som finns till för alla turister slukar otroliga mängder uppvärmt vatten dagarna i ända. Det känns inte jättemiljövänligt och trots att det är en tradition sen urminnes tider skulle jag gissa att dagens hamambad ändå öser på bra för turisters lyx. Men här killgissar jag så den som kan mer om ämnet får gärna lämna en kommentar.
Det sista vi såg av Istanbul på temat hållbarhet var på flygplatsen där Turkish Airlines försökte göra reklam för hur mycket miljövänligare vi kunde bli om vi valde digitala boardingkort istället för utskrivna. Greenwashing i sin allra mest uppenbara bemärkelser.
Här finns alla inlägg om Turkiet och fler inlägg på temat hållbarhet
Lämna ett svar