En reseblogg med en simpel ambition, att få fler att genom kunskap och reflektion ta mer medvetna beslut. Hipp hipp hurra för det 10:e året.
En dag för tio år sedan var jag i Malaysia och tack vare min fäbless för struktur, magsjuka hos mitt resesällskap och mängder av reseinspiration skapades denna reseblog från en dag till en annan.
Tidsresa omslagsbild
- 2016 – Saltöknen, Bolivia. Nybliven med reseblogg.
- 2016 – Australien. Lanserar reseprocenten
- 2016 – Australien. Profilbild under första fem åren
- 2017 – Stockholm. Skapar konversationskorten Restänk
- 2017 – San Marino. Land nr 60
- 2019 – Bergen, Norge. Profilbild under senaste fem åren
- 2022 – Stockholm. Debuterar som författare
10 år med reseblogg – blogg, bok och business
2025 går jag in i mitt tionde år som resebloggare. Det ska inte gå obemärkt förbi. Det ska uppmärksammas och minnas. Jag ska ställa mig på en kulle och se på allt jag skapat med stolthet och i bästa fall ge mig ny perspektiv. Det här är min historieskrivning, mitt 1297:e blogginlägg.
År 1: 2016 och 155cm.se föds
2016 möter bloggen 155cm.se ser dagens ljus.
I mitt lanseringsinlägg skrev jag
Det blir stories från resor och reflektioner kring och tips på hur vi kan resa mer medvetet. Mitt mål är att bloggen ska inspirera och ingjuta mod så att fler börjar resa, fler vågar resa till nya ställen eller längre bort. Men också att fler ska resa med andra glasögon.
Tänk att det jag skrev då, är exakt det som är den röda tråden idag, tio år senare. Snacka om att landa spot on direkt. Under året tog jag initiativ till Reseprocenten och blev prisad för det.
2016 reste vi både jorden runt med besök i 15 länder. Senare samma år reste vi i Södra Afrika.



År 2: 2017 och bloggen blir Resa medvetet
Bloggen lever och frodas och byter i juni namn till det som allt handlat om hela tiden, att resa medvetet. Jag lär mig otroligt mycket om att vara en influencer och bygger nätverk inom resebloggssfären. Jag tar ytterligare steg för att skapa reflektion och diskussion och skapar konversationskorten Restänk. Det finns ett tiotal ex kvar så den som vill norpa de sista beställer dem snarast i min webshop.
Jag gör min första längre ensamresa, tre veckor i Balkan. En resa som gav mig otroliga minnen och gjorde mig till en mer självständig resenär. Vid en sevärdhet i Makedonien ringer Aftonbladet och meddelar att de vill publicera min första debattartikel.


År 3: 2018 och jag är etablerad
Blogger får mycket tid och jag känner mig självklar. Många andra resebloggare har diskussion om att nischa sig, jag har hittat min position direkt. Flygskam drar igång med allt vad det innebar i förändrade beteenden och socialt tryck.
Jag har fått blodad tand på att resa själv och gör resor som utmanar mig ytterligare. Bland annat en resa på egen hand till Ghana och en roadtrip i vänstertrafik i Irland.


År 4: 2019 och flygskam och rannsakan präglar resandet
Bloggen tuffar på och det är roligt och svårt. Flygskamen är tuff och rannsakan präglar mitt förhållningssätt till resor. Jag är med i SVT:s på linjen och annan media. Tvivel om resandets framtid men också en övertygelse om rollen resor har att fylla i människors liv. Jag börjar skriva på en viss bok.
Årets viktigaste resa var våra bröllopsresa i en Volvo i Europa. Genom 12 länder under 23 dagar, 690 mil i bil och hälften av nätternas sovandes i bagaget. Gravid var jag också.


År 5: 2020 och hålla liv i en blogg under pandemin
Precis innan pandemin drar in över Sverige föreläser jag på Världskulturmuseet i Göteborg om att resa medvetet. Det kändes stort! Jag började känna mig ”contenttrött” av att både hålla igång bloggen med 2-3 inlägg i veckan och att producera text till boken. Kämpade på.
Vi gjorde inga utlandsresor men en jättehärlig bilresa genom Norrlands inland.

År 6: 2021 och parallellt vara i slutfasen av något stort
Jag skriver mycket om Sverige och drar ner på bloggfrekvensen till förmån för att färdigställa boken och ta hand om två små liv
Vi gör vår första utlandsresa på länge, den här gången med våra små barn, den ena mindre än den andra. Reser till Tarragona i Spanien och njuter av lågsäsong.

År 7: 2022 och lansera boken Resenärens makt
Så till slut får jag föda fram det jag ruvat på i några år, boken Resenärens makt – turism som när och tär. Min blogg är språngbrädan, boken hade inte blivit av utan bloggen. Bloggen får också lite nytt liv och energi när både pandemin lättar och innehåll till boken inte längre ska skapas.
2022 reser vi västerut till Kalifornien och Arizona i USA och äventyrar med våra barn. Senare under året åker vi österut till Thailand och Vietnam. Så mycket uppdämd reselängtan efter år av hemmavarande.


År 8: 2023 och egenföretagare i bloggens anda
Under 2023 kan jag liveblogga från vår långresa i Thailand och Vietnam och den resan fyller min blogg resten av året. Jag startar företag och tar mina första stapplande steg som företagare. Ingen bok utan blogg och inget företag utan bok – alltså jag har bloggen att tacka för typ allt.


År 9: 2024 och bloggens roll är under omförhandling
Under året har jag allt svårare att motivera mig att blogga. Trots att jag då jobbar heltid med hållbar turismutveckling (företaget fick under året Move Consulting, mycket nöjd med det!) så finns inte riktigt suget. Jag tvivlar på syftet, kan inte svara på varför jag ska blogga. AI tar plats, majoriteten av alla resebloggar som fanns 2016-2018 har slutat och jag reser inte utomlands på årets första tio månader. Bloggen fyller inte längre den funktion den en gång varit. Språngbrädan har gjort sitt, syftet att förändra hur vi reser uppnås numer istället i företaget.
Vi gör nästa långresa med familjen, Sri Lanka i två månader. Blogglusten kommer tillbaka, det finns något terapeutiskt och befriande med att varje vecka gå igenom det vi upplevt och samla tankarna i ett inlägg.


År 10: 2025 och en ny dag gryr
Många är de gånger då jag tittar tillbaka på vad resbloggen en gång var. Den hade en så självklar plats i mitt liv de första åren. Sen staplades förändringarna på varandra. Barn, pandemi, barn igen, husliv och till sist egenföretagare. Bloggen har banat väg för min försörjning, för en ny riktning i livet efter 15 år inom ideell sektor. Istället för att vara nostalgisk och bloggidentitetsvilsen hoppas jag framåt vara tacksam och nyfiken. Låta bloggen få vara föränderlig, mer oregelbunden än taktfast.
Jag känner en nytändning. Om den håller i sig eller vad som väntar, det får året utvisa. Jag har inga utlandsresor bokade, knappt planerade. Men bloggutkast, det har jag många på lager så än så länge fortsätter jag och jag tänker göra det med den äran som den här bloggen förtjänar för vad den varit och för vad den är.
Och så ett oerthört stort tack
Tack alla läsare. Alla som kommenterat, tipsat, reflekterat och berikat. Tack kära resebloggskollegor från då och nu för inspiration och utbyte. Tack Erik för alla gånger jag stannat och fotat bara för att dokumentera till bloggen. Tack Annika på Resfredag för att du då, 2016 sa det jag behövde höra för att över huvud taget våga ta steget från ”random bloggtjej” till helhjärtad resebloggare.
Här finns fler inlägg på temat Bloggen firar
Grattis till tioårsjubileum! Bloggen lever, det är en sak som är säker trots all ”yttre påverkan”. Så känner i alla fall jag, att det är den trygga plattformen i en algoritmstyrd värld. 🙂