Jag inleder mitt 10:e år med reseblogg! Tillbakablick på milstolpar och resor

Posted on

En reseblogg med en simpel ambition, att få fler att genom kunskap och reflektion ta mer medvetna beslut. Hipp hipp hurra för det 10:e året.

En dag för tio år sedan var jag i Malaysia och tack vare min fäbless för struktur, magsjuka hos mitt resesällskap och mängder av reseinspiration skapades denna reseblog från en dag till en annan.

Tidsresa omslagsbild

  • 2016 – Saltöknen, Bolivia. Nybliven med reseblogg.
  • 2016 – Australien. Lanserar reseprocenten
  • 2016 – Australien. Profilbild under första fem åren
  • 2017 – Stockholm. Skapar konversationskorten Restänk
  • 2017 – San Marino. Land nr 60
  • 2019 – Bergen, Norge. Profilbild under senaste fem åren
  • 2022 – Stockholm. Debuterar som författare

10 år med reseblogg – blogg, bok och business

2025 går jag in i mitt tionde år som resebloggare. Det ska inte gå obemärkt förbi. Det ska uppmärksammas och minnas. Jag ska ställa mig på en kulle och se på allt jag skapat med stolthet och i bästa fall ge mig ny perspektiv. Det här är min historieskrivning, mitt 1297:e blogginlägg.

År 1: 2016 och 155cm.se föds

2016 möter bloggen 155cm.se ser dagens ljus.

I mitt lanseringsinlägg skrev jag

Det blir stories från resor och reflektioner kring och tips på hur vi kan resa mer medvetet. Mitt mål är att bloggen ska inspirera och ingjuta mod så att fler börjar resa, fler vågar resa till nya ställen eller längre bort. Men också att fler ska resa med andra glasögon. 

Tänk att det jag skrev då, är exakt det som är den röda tråden idag, tio år senare. Snacka om att landa spot on direkt. Under året tog jag initiativ till Reseprocenten och blev prisad för det.

2016 reste vi både jorden runt med besök i 15 länder. Senare samma år reste vi i Södra Afrika.

Saltöknen, Bolivia. Här är bloggen ungefär en månad.
Saltöknen igen, en av mina mest magiska resestunder alla kategorier
Namibia, en av mina mest använda bilder när jag föreläser. Om att göra avtryck.

År 2: 2017 och bloggen blir Resa medvetet

Bloggen lever och frodas och byter i juni namn till det som allt handlat om hela tiden, att resa medvetet. Jag lär mig otroligt mycket om att vara en influencer och bygger nätverk inom resebloggssfären. Jag tar ytterligare steg för att skapa reflektion och diskussion och skapar konversationskorten Restänk. Det finns ett tiotal ex kvar så den som vill norpa de sista beställer dem snarast i min webshop.

Jag gör min första längre ensamresa, tre veckor i Balkan. En resa som gav mig otroliga minnen och gjorde mig till en mer självständig resenär. Vid en sevärdhet i Makedonien ringer Aftonbladet och meddelar att de vill publicera min första debattartikel.

Matka i Nordmakedonien, så självständig och glad för det.
Plitvice Nationalpark i Kroatien, bilden som blev bokomslag. Hur turism när den styrs kan nära och inte tära.

År 3: 2018 och jag är etablerad

Blogger får mycket tid och jag känner mig självklar. Många andra resebloggare har diskussion om att nischa sig, jag har hittat min position direkt. Flygskam drar igång med allt vad det innebar i förändrade beteenden och socialt tryck.

Jag har fått blodad tand på att resa själv och gör resor som utmanar mig ytterligare. Bland annat en resa på egen hand till Ghana och en roadtrip i vänstertrafik i Irland.

Guidad tur på ett gammalt slavfort. Här visas var slavarna fick gå ombord för att föras över havet
Stolt och självständig (igen) har jag korsat Irland från öst till väst och tagit mig till de maffiga klipporna

År 4: 2019 och flygskam och rannsakan präglar resandet

Bloggen tuffar på och det är roligt och svårt. Flygskamen är tuff och rannsakan präglar mitt förhållningssätt till resor. Jag är med i SVT:s på linjen och annan media. Tvivel om resandets framtid men också en övertygelse om rollen resor har att fylla i människors liv. Jag börjar skriva på en viss bok.

Årets viktigaste resa var våra bröllopsresa i en Volvo i Europa. Genom 12 länder under 23 dagar, 690 mil i bil och hälften av nätternas sovandes i bagaget. Gravid var jag också.

Det oflaschiga men otroligt charmiga med att sova i ingenstans i en ljus fransk natt.
Mangart i Slovenien, ett annat av mina topp 10-reseminnen pga eufori och stark kropp halvvägs in i graviditet.

År 5: 2020 och hålla liv i en blogg under pandemin

Precis innan pandemin drar in över Sverige föreläser jag på Världskulturmuseet i Göteborg om att resa medvetet. Det kändes stort! Jag började känna mig ”contenttrött” av att både hålla igång bloggen med 2-3 inlägg i veckan och att producera text till boken. Kämpade på.

Vi gjorde inga utlandsresor men en jättehärlig bilresa genom Norrlands inland.

Vackra, vackra Sverige och min kära kära son.

År 6: 2021 och parallellt vara i slutfasen av något stort

Jag skriver mycket om Sverige och drar ner på bloggfrekvensen till förmån för att färdigställa boken och ta hand om två små liv

Vi gör vår första utlandsresa på länge, den här gången med våra små barn, den ena mindre än den andra. Reser till Tarragona i Spanien och njuter av lågsäsong.

Den andra sonen och mannen på ett spanskt torg

År 7: 2022 och lansera boken Resenärens makt

Så till slut får jag föda fram det jag ruvat på i några år, boken Resenärens makt – turism som när och tär. Min blogg är språngbrädan, boken hade inte blivit av utan bloggen. Bloggen får också lite nytt liv och energi när både pandemin lättar och innehåll till boken inte längre ska skapas.

2022 reser vi västerut till Kalifornien och Arizona i USA och äventyrar med våra barn. Senare under året åker vi österut till Thailand och Vietnam. Så mycket uppdämd reselängtan efter år av hemmavarande.

Fyrklövern i ett kargt Arizona-landskap
Kaliforniens stränder och en liten som får känna havets vågor för första gången

År 8: 2023 och egenföretagare i bloggens anda

Under 2023 kan jag liveblogga från vår långresa i Thailand och Vietnam och den resan fyller min blogg resten av året. Jag startar företag och tar mina första stapplande steg som företagare. Ingen bok utan blogg och inget företag utan bok – alltså jag har bloggen att tacka för typ allt.

Familjen Vismer och systrarna Engström i Vietnam
Harmonin som kan uppstå när ett barn förtrollas av sand och vatten, Hua Hin, Thailand.

År 9: 2024 och bloggens roll är under omförhandling

Under året har jag allt svårare att motivera mig att blogga. Trots att jag då jobbar heltid med hållbar turismutveckling (företaget fick under året Move Consulting, mycket nöjd med det!) så finns inte riktigt suget. Jag tvivlar på syftet, kan inte svara på varför jag ska blogga. AI tar plats, majoriteten av alla resebloggar som fanns 2016-2018 har slutat och jag reser inte utomlands på årets första tio månader. Bloggen fyller inte längre den funktion den en gång varit. Språngbrädan har gjort sitt, syftet att förändra hur vi reser uppnås numer istället i företaget.

Vi gör nästa långresa med familjen, Sri Lanka i två månader. Blogglusten kommer tillbaka, det finns något terapeutiskt och befriande med att varje vecka gå igenom det vi upplevt och samla tankarna i ett inlägg.

Golden Hour i Weligama, Sri Lanka
Nine Archers Bridge i Ella, Sri Lanka.

År 10: 2025 och en ny dag gryr

Många är de gånger då jag tittar tillbaka på vad resbloggen en gång var. Den hade en så självklar plats i mitt liv de första åren. Sen staplades förändringarna på varandra. Barn, pandemi, barn igen, husliv och till sist egenföretagare. Bloggen har banat väg för min försörjning, för en ny riktning i livet efter 15 år inom ideell sektor. Istället för att vara nostalgisk och bloggidentitetsvilsen hoppas jag framåt vara tacksam och nyfiken. Låta bloggen få vara föränderlig, mer oregelbunden än taktfast.

Jag känner en nytändning. Om den håller i sig eller vad som väntar, det får året utvisa. Jag har inga utlandsresor bokade, knappt planerade. Men bloggutkast, det har jag många på lager så än så länge fortsätter jag och jag tänker göra det med den äran som den här bloggen förtjänar för vad den varit och för vad den är.

Och så ett oerthört stort tack

Tack alla läsare. Alla som kommenterat, tipsat, reflekterat och berikat. Tack kära resebloggskollegor från då och nu för inspiration och utbyte. Tack Erik för alla gånger jag stannat och fotat bara för att dokumentera till bloggen. Tack Annika på Resfredag för att du då, 2016 sa det jag behövde höra för att över huvud taget våga ta steget från ”random bloggtjej” till helhjärtad resebloggare.

Här finns fler inlägg på temat Bloggen firar

One thought on “Jag inleder mitt 10:e år med reseblogg! Tillbakablick på milstolpar och resor”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *