Det är en konst i sig att resa, njuta, uppleva och samtidigt dokumentera, fånga och sortera i hjärnbalken. De två senaste resorna till Skottland och Tyskland har mitt upplägg varit ett annat och ärligt talat så har jag gillat det skarpt. Kanske börjar en ny form av bloggande växa fram?
Precis hemkommen från tre grymma dagar i Berlin. Har inte tittat på eller fotat en enda så kalla sevärdhet. Målet med resan var en konsert med singer-songwritern Jack Johnson. En konsert som trots höga förväntningar överträffade sig. Vi bodde i stadsdelen Prenzlauer Berg och ägnade i princip all vår tid till dessa kvarter och gator.
Att inte orka vara resebloggare
Jag har varit i Berlin en gång tidigare 2015 och hade inför denna resa i vanlig ordning siktet inställt på att kunna blogga en del om Berlin efteråt. Kanske göra ett klassiskt Att-göra-i-Berlin-inlägg. Väl där var motivationen lika med noll. Ska ärligt säga att det är en konst att resa helt avslappnat när det samtidigt finns en resebloggare på axeln. Notera adresser på maps, fota måltider, skriva upp minnesanteckningar från ställen vi besöker und so weiter. Så jag bestämde mig för att strunta i alla ”bloggmåsten” och vidga mina egna normer för hur en reseblogg ska skrivas.
Det blev en väldigt fin resa där andra saker, än att pricka av på förhand utsedda platser, fick utrymme. Vi såg andra delar av Berlin, stannade där vi kände för det och allt eftersom resan gick artade sig två bloggrubriker i huvudet på mig. Utan att det kändes styrande eller betungande. Ett om udda saker som bara händer i Berlin och ett om området vi bodde och gick tiotusentals steg i. Vi får se vart det bär hän.
Vet att det finns en del resebloggare som läser min blogg, hur gör ni? Har ni en balans för att kombinera resan och bloggandet? Gör ni olika vid olika resor? För ni också resonemang med er själva om bloggmåsten och föreställningar om hur ni själva vill resa, fota och skriva?
Alla resereflektioner hittar du i kategorin Resereflektioner
Hm. Vi skulle nog göra saker ungefär lika även om vi inte bloggade.
Vi gillar att vara aktiva på resan och göra och se grejer i alla fall.
Fota mat och hotellrum är väl det som jag känner att jag inte skulle orka om jag inte hade bloggen.
Sen händer det att man slänger iväg något foto ibland på den flygplats för att det ”alltid är bra att ha sånna foton” eller på en informationstavla någonstans för att det kan vara bra att ha till bloggen.
Då och då kan det hända att vi känner oss lite sega; orkar vi gå upp till borgen? Och då kan vi säga till varandra att jodå vi går, om inte annat för bloggens skull.
Jag antecknar aldrig på resor. Det jag minns det minns jag och resten får jag väl googla då vid behov. 🙂
I Malaysia för snart 3 år sedan blev vår resa förstörd på olika sätt. Haze från bränder, en olycka osv, men rapporteringen därifrån blev ändå vårt första ”genombrott” på bloggen.
Så man måste inte göra den perfekta resan för att folk ska vilja läsa.
Man kan se det som att just vi berättar ju om just vår resa. Som den faktiskt var. Och så får det vara bra så.
En fördel med att vara två är ju att det går att bolla era upplevelser och det kan vara två som kommer ihåg – bra för er 🙂
Jag är nog inte ute efter det perfekta, vill däremot serva med info till mina läsare så det är väl den balansen som är utmaningen för mig.
Tack för att du delar med dig av era tankar, det är alltid utvecklande.
Tänker nog aldrig blogg när jag reser. Inlägg skapas av det som hänt och gjorts. Däremot antecknar jag ofta på plats. Kort minne 🙂
Det sägs att det ska gå att träna upp minnet, men då känns det som att en just måste träna och då är det ju ständigt lite lättare att skriva ned för säkerhetsskull 🙂
Jag är kanske inte en resebloggare i den bemärkelsen du ställer frågan till. Men vi reser hela tiden och jag bloggar.. 🙂 För mig är bloggen (bloggarna) inget måste. Det är inte mitt arbete och då inte heller något jag måste/vill skaffa content till. Jag provade en gång att göra ett traditionellt resmålsinlägg (om Thesaloniki på webbtanten.se) – men det var inte alls min grej. För då hade jag blogginlägget i huvudet hela tiden, jag noterade, fotade, researchade och väldigt fokuserad på vad jag skulle skriva. För mig hamnade upplevelsen lite i bakvattnet. Men det kanske beror på att det inte var rätt sätt för mig att blogga på. Nåja, en annan infallsvinkel i alla fall. Nu är det livsstilsblogg om gäller för mig, att skriva om hur vi lever vårt liv i en husbil. Ibland skriver jag om platser, ibland om beslut – men hela tiden utifrån vår livsstil.
Intressant perspektiv. Det skulle absolut gå att hitta andra sätt att blogga på än det jag gjort hittills, försöker se det som en ständig utveckling. Kul att du känner att du hittat din grej – fortsätt med det.
Mycket blandat men så sent som i veckan kom jag på mig själv tänka ”Men om vi åker dit så blir det bra material till bloggen.”. Ibland vill man bara kamma sig och bara skaffa ett liv, utan blogghets och klickrubriker. Just i de stunderna kan jag tycka illa om allt det som bloggen har medfört.
Däremot fotar jag ändå allt. Hela tiden. Jag dokumenterar massor för minnets skull, som en dagbok för mig själv om hur platser såg ut och så vidare. Hotellrum hade jag nog fotat ändå, det är sällan det blir något av det – förrän jag kommer på att jag skriva ett inlägg om alla hotellrum under ett år. Då är de där arkivbilderna ganska bra att ha.
Och precis som 4000mil så för jag väldigt sällan noteringar. Det jag kommer ihåg kommer jag ihåg, annat kan jag googla. Ibland fattar jag saker först när jag kommer hem och har googlat dem. Alltid lika… intressant. 🙂
Hög igenkänning på att googla när en kommer hem och då fattat hela poängen.
Föra noteringar är nog en effektivitetsgrej från min sida. Det tar ofta längre tid att googla när jag kommer hem än att bara notera på plats och större chans att det blir rätt och att jag kommer ihåg rätt än att hitta rätt i efterhand. Men som sagt, det tar ju lite uppmärksamhet från själva resandet.
Riktigt fin frukostbricka det där, sådana har jag också fått i Berlin och berlinska frukostar kan nog på så sätt bli ett riktigt bra blogginlägg. Att göra Berlin från A till Ö – nej tack, det finns det väl tillräckligt många andra reseskribenter av olika slag som gjort?
Mina blogginlägg blir till, allt eftersom jag antigen ser behovet av något (som t ex att skriva om visum till USA efter att ha varit i Iran) eller själv är sugen på att berätta om något (som t ex destinationer jag tycker borde uppmärksammas mer). Särskilda bloggmåsten finns det därför inte så många av hos mig. Dock täcker jag kanske ostrategiskt fel? Vad tycker du?
Allt beror på vad målet är. Du har din stil och ditt sätt, varför ska du frångå det? Det som går smidigt och naturligt för en själv ska väljas. Att skriva ned och tänka när jag reser är kanske lite jobbigt när jag reser men ack så uppskattat när jag kommer hem och ska försöka skriva. Finns inget fel i detta, kör på din grej!