Blev det mer naturhållbarhet? – Sara Rönne reflekterar om sin turismspaning från 2019

Posted on

Sara spanade om konsekvenserna av svemestertrenden och förväntade sig mer naturhållbarhet. Hur reflekterar hon över det idag?

2019 gjordes nio personer spaningar som gick under epitetet Turismspaningar och de kommande veckorna kommer samma personer reflektera över deras spaningar. Först ut att spana då och först att reflektera nu är Sara Rönne. Sara bor i Åre, jobbar som kommunikationskonsult med fokus på outdoor och besöksnäring och driver bloggen sararonne.se.

Sara i ett av sina rätta element, i naturen!

Spaningen 2019: Konsekvenser av svemestertrenden

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Sara spanade:

Resande och turism ökar på både kort och lång sikt, men hur vi reser och turistar är det som varierar. Just nu finns det en enorm svemestertrend och det märks inte minst här i fjällvärlden. Det är inte okomplicerat. Fler människor i skog och mark ger ökade krav på hur vi förbereder naturen för detta. Det pågår stora diskussioner om marksklitage och på vissa ställen har det blivit helt förbjudet att gå. Allemansrätten är fantastisk, men vi behöver vårda naturen och frågan är vem som ska göra det? Och på vilket sätt?

Saras reflektion 2023: Märkbara effekter i skog och mark

I höstas kom domen från STF (att dra sig undan som aktör i Jämtlandstriangeln, en överenskommelse med samebyar) egenskap av stor aktör i de svenska fjällen. Debatten pågår i detta nu och det är infekterat. Länsstyrelsen har fått minskad kassa i en tid då samhället behöver bry sig desto mer. Vi behöver ändra fundamenten i grunden, men vi har en bra bit dit. Jag jobbar med destinationsmarknadsföring i Åre och här görs markägaravtal om helt och hållet för att skapa bättre förutsättningar för alla parter. Samtidigt finns det goda möjligheter för mindre aktörer på ställen som inte tar emot ”busslaster”. Villigheten att swisha ett bidrag för välskötta leder är god, om det kommuniceras om det på rätt sätt.

Ett sätt skydda naturen från människans önskan att vistas i den

Spaning 2019: Ökat fokus på naturhållbarhet

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Sara spanade:

Jag tror att det kommer bli ett ökat fokus på naturhållbarhet och det kan mycket väl uppstå liknande diskussioner kring skog och mark och var man bör gå och inte beroende på väderlek, underlag och popularitet. Jag ser också en kritik mot influencers som åker till klassiskt episka ställen bara för att ta den där bilden. Influencern som står med en surfbräda på en norsk strand med mäktiga berg i bakgrunden, har hen verkligen surfat. Influencern som står på en klippkant någonstans nära en väg (som inte syns), har en egentligen vandrat dit? Eller klassikern; influencern som slagit upp ett tält med mäktig utsikt och på en alltigenom galen plats – har hen verkligen sovit där? Det finns till och med egna konton om just detta, t.ex. @youdidnotsleepthere

Saras reflektion 2023: Medvetenhet och ödmjukhet för att vara uppskattad turist

Skammen kom av sig i och med Covid, som i och för sig förde med sig en allmän reseskam om man rörde sig utanför det egna länet. Jag skulle inte säga att det finns ett generellt skuldbeläggande utifrån min spaning, att röra sig ”rätt” i skog och mark – men det finns absolut en större medvetenhet om det.

Idag finns det också flera ställen, typiska destinationer, där lokalbefolkningen inte vill ta emot gäster. Färöarna är ett sådant exempel. Destinationsbolagen har liknande strategier för att hantera det vilka går ut på ”locals first” och att skapa stolthet hos de bofasta – vilket attraherar ”rätt” typ av turist; som är medveten och ödmjuk inför platsen de besöker.

Naturen, en skatt att värna om

Mina tankar om turisters slitage och ödmjukhet

Sara beskriver så väl vad hon såg tecken om då och hur konsekvenserna av det tar sig i uttryck fyra år senare. Frilufsare, turister, besökare eller vilken grupp en nu anser sig tillhöra har på olika platser slitit på naturen och lokalbefolkningen till den milda grad att drastiska åtgärder behövs. Vi behöver verkligen en bättre balans och bättre dialog mellan aktörer inom turism, lokalbefolkningen och andra intressenter för att skapa naturhållbarhet och rusta oss bättre för en ökad efterfrågan på att få vara i den svenska naturen.

Finns de en reflektion du vill dela med dig av på temat?

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *