Blev vi redo för ökad turism? Johnny Friskilä reflekterar om sin turismspaning från 2019

Johnny reflekterar om värden som går förlorade när massturism trasar sönder och den långsamma utveckling för hållbara transportmedel.

Johnny är den femte stjärnan att reflektera över sina spaning. I mina ögon lyckas Johnny ofta ha ett globalt och realistiskt perspektiv på de större frågorna samtidigt som det blandas med personliga anekdoter som talande exempel. Johnny har jobbat som reseledare i många år och omskolat sig till lärare under pandemin. Han har en blogg som ofta är tankeväckande som heter johnnybajdzjan.

Det är blev en lite längre spaning och reflektion än de andra men Johnny skriver mycket intressant så det är värt att läsa!

Spaningen 2019: Satsningar på infrastruktur och renare transportmedel

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Johnny spanade:

Ut ett svenskt perspektiv hoppas jag på kort sikt att fenomen som flygskam utvecklas till fokus på både alternativa transportmedel som tåg och att vi ställer oss frågan, varför reser vi? På lång sikt kan det förhoppningsvis innebära infrastruktursatsningar som riktiga snabbtåg, samt nattåg i hela Europa. När det gäller varför vi reser, hoppas jag att vi inte åker iväg bara för att åka utan att vi har ett mål med resan. Vad målet är spelar kanske inte världens största roll. Men att där finns ett mål, det är viktigt.

Ur ett globalt perspektiv vet jag inte hur många nya flygplatser som byggs i Kina just nu. Och Indien är också på banan. Om jag ska gissa, så kanske det finns 10 gånger fler kinesiska turister i världen om 10 år än det finns nu. Minst. Flygskammen hos oss tror jag är en droppe i havet. Jag tror Sverige och Europa måste vara förberedda på det. Att vi har tillräckligt med hotell, infrastruktur, språk- och kulturkunskap. Och att världens flygplansproducenter tillsammans med stater och överstatliga organisationer tar fram mer miljövänliga flyg.

Johnnys reflektion 2023: Lösningarna kommer allt för långsamt

Nu har fyra år gått och likt andra spanare, tänkte jag varken på pandemi eller krig i Europa och dess närhet som faktorer som skulle påverka turismen. Priset på bränsle har gått upp, vilket gjort att bland annat priset på flygbiljetter har ökat markant. Flera destinationer är heller inte åtkomliga på det sätt de var tidigare.

Jag tycker det är bra att debatten om flygskam har lagt sig. Skam tror jag generellt är ett dåligt utgångsläge, inte bara för en konstruktiv debatt men även för praktiska lösningar på vilken som helst fråga.

När det gäller lösningar ser jag att fler nattåg har kommit. Och det är bra. Men, för egen del försökte jag under hösten två gånger få tågbiljetter till lämpligt dagtåg från Stockholm till Köpenhamn utan byten. Det var omöjligt. Resultatet blev båda gångerna att jag flög i stället. Så länge flyg ur ett praktiskt perspektiv är det bästa alternativ kommer vi fortsätta välja det. Och då är faktiskt inte flyg korta distanser, med allt väntande och kontroller det innebär, särskilt praktiskt. Jag hoppas fortfarande på bättre resmöjligheter med tåg. Min förhoppning om en mer miljövänlig flygbransch finns också kvar, men det är tråkigt att se att utvecklingen inte går snabbare. Fast att jag trodde den skulle gå fort är nog ändå att ta i.

Jag använde inte orden då, men turismen måste ses inte bara i ett eurocentriskt perspektiv. Det vill säga, många fler människor från länder i till exempel Asien vill ut och upptäcka till exempel Europa. Det måste vi i Europa vara förberedda på. Om jag tror vi kommer vara förberedda är en helt annan sak, men turism, kommer inte längre i huvudsak innebära lagom rika européer på resa.

Spaning 2019: Är vi redo för massturism?

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Johnny spanade:

Överturismen. Den ser vi redan i städer som Barcelona och Venedig. Men vi ligger bara i startgropen just nu. Överturismen har inte ens börjat. Och tar vi inte nu itu med infrastruktur, miljöfrågorna, regleringar och kanske även begränsningar (t ex maxantal besökare per dag för olika städer, museer osv), tror jag turistframtiden ser mörk ut.

Överturismen, eller massturismen som är ett bättre ord, kommer också leda till slitage på allt från museer till vandringsleder, arkeologiska utgrävningar också vidare. Hur bevarar vi våra historiska artefakter och gamla städer på bästa sätt? Tål alla gamla stenlagda gator att hundratusen människor i moderna skor går där varje dag?

Johnnys reflektion 2023: En tillrättalagd och begränsad turism

Turismen i världen går fortfarande på halvfart och kanske inte ens det, men överturism, om vi kommer tillbaka till någon sorts normalläge, tror jag fortfarande blir den stora frågan. Jag nämnde regleringar och begränsningar som ett sätt att arbeta med (eller mot) slitage på allt från vandringsleder till historiska monument.

Under min senaste resa som reseledare i Centralasien våren 2023 gick det inte längre att klättra upp på stadsmuren i sidenvägsstaden Khiva i Uzbekistan. Den lokala marknaden var också riven, till fördel för ett gigantiskt stenbelagt tomt torg som så tydligt markerade gränsen mellan gamla stan där turisterna promenerar i städade gator, och bostadsområdena. Här ser jag, om jag tolkar det rätt, två tendenser.

Den ena är att stänga av sådant som förut inte krävde större restriktioner. Det är knappast ett miljöproblem om några enstaka backpackers klättrar på en stadsmur, men när femtio stora turistgrupper vill göra samma sak, varje dag, blir det ohållbart. Turismen kommer alltså bli mer tillrättalagt, men även mer begränsad. Med andra ord, många fler människor kommer kunna åka till en destination, men det är mindre av destinationen de kommer få se.

Den andra tendensen jag ser är en delvis disneyfiering av destinationerna, där det inte längre bor människor i låt oss säga en stads äldsta och mest sevärda stadsdel. Gamla stan blir en förskönad kuliss för selfies, boende och restaurangmåltider. Folkdans blir inte ett resultat av ett lokalt bröllop utan en föreställning för betalande. Den lokala marknaden görs om till souveniraffärer där lokalbefolkningen inte längre sätter sin fot. Lokalbefolkningen trängs ut från de historiska men kliniskt rena stadskärnorna där affärer säljer de samma så kallade pashminasjalar som hemma. Jag beskriver nu en verklighet som på många ställen redan finns. Jag tror dock vi kommer se mer av den.

Avslutningsvis, när jag läser mina tankar från fyra år tillbaka, blir jag egentligen inte överraskad. Inte för att jag kommer ihåg exakt vad jag tänkte och tyckte då, det gör jag inte, men för att jag nog i mycket tycker samma då som nu. För att göra turismen mer hållbar krävs inte individuell skam utan praktiska lösningar på statlig och överstatlig nivå. Det gäller både när frågan handlar om utsläpp från flygen, och när den handlar om slitage på stadskärnor och historiska monument. Tyvärr innebär det också, att tiden där man kunde klättra på en stadsmur även den är förbi.

Mina tankar om förlusterna på den omfattande turismen

Jag blir lite sorgsen av att läsa Johnnys reflektioner. Jag tror det ligger otroligt mycket i det han säger och som med de flesta problem här i världen tar vi tag i dem först när det börjar bli för sent. Turismens kraft behöver verkligen kontrolleras och regleras innan den omkullkastar allt fint människor skapat och det som växer på denna planet.

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner