Finns det en sanningslängtan? Sanna Rosell reflekterar om sin turismspaning från 2019

Sanna formulerade 2019 de fina ordet sanningslängtan, att vi söker det äkta och vill resa till det oförstörda och oupptäckta. Blev det så?

Sanna Rosell är min fjärde spanare tillika reflekterare. Sanna jobbar till vardags på destinationsbolaget Örebrokompaniet och driver resebloggen sannarosell.se.

Spaningen 2019: Resa med en sanningslängtan

Jag frågade: Hur tror du att resande och turism kommer utvecklas framöver på kort och lång sikt?

Sanna spanade:

Hur vi reser som turister har förändrats i raketfart sedan jag lämnade turistmagasinen hemma och började resa på riktigt. Tågluffandet har blivit trendigt, flyget har blivit skämmigt och syftet med resan har nästan blivit viktigare än målet. Ord som svemester, staycation, vacaid, flashbackers och glampig har letat sig in i våra ordförråd. Trender är i grunden beteenden som reflekterar vad vi gör, tänker och tycker. De är också reaktioner på saker som sker i vår omvärld. I tider av politisk oro och fake news, tror jag att vi kommer resa med en sanningslängtan. Vi kommer vilja upptäcka det äkta och det sanna. Det oförstörda och det oupptäckta.

Sannas reflektion 2023: Sanningslängtan mer efterfrågad

Då skrev jag om bland annat om politisk oro och hur det påverkar vårt sätt att resa. En sanningslängtan, sammanfattade jag det som. Blev det som jag trodde? Ja, det vågar jag påstå. Att vi söker oss till det lugna, stabila, äkta och rena är en naturlig reaktion till det som hände – och händer – i världen. Politisk oro präglar ju minst sagt vår samtid även nu och jag tror att längtan att resa till ”det oförstörda” kvarstår. Naturen står fortfarande högt på önskelistorna när vi väljer resmål och aktiviteter på resor, vilket jag tror är en direkt reaktion på både det turbulenta i omvärlden och på de allt mer digitaliserade liv många lever.

Spaning 2019: Maten på tallriken engagerar

Jag frågade: Vilken fråga inom turism/resande tror du kan få motsvarande fokus som flygdebatten och flygskammen fått?

Sanna spanade:

Jag tror att lokal och etiskt, hållbar producerad mat kommer bli allt större anledningar att resa. Din nästa resa kanske går till Indonesien för att göra och smaka traditionellt tillverkad tempeh? Eller till Piteå för att lära dig göra äkta pitepalt? Det vi har på våra tallrikar tror jag även har stor potential att bli 2020 års motsvarighet till flygskam. Äter gör vi alla och inget annat engagerar oss så mycket politiskt, miljömässigt, religiöst, personligt, fysiskt, socialt och etiskt som mat.

Sannas reflektion 2023: Ekonomin tog över matfrågan

Blev maten – den lokala och etiskt, hållbart producerade – nästa ”grej” inom resor? Nja, tycker jag när jag kollar i backspegeln. Hur maten hamnar på våra bord har ju länge skapat debatt, men just nu pratas det mer om vad det kostar än varifrån det kommer, tycker jag.

I tider av inflation och lågkonjunktur är det såklart unna-sig-delarna i livet som man drar in på först, däribland lokalproducerad och upplevelseskapande mat på resor (som ofta är lite dyrare). Tyvärr. Men jag tror att intresset och engagemanget består – och snart finns utrymmet i reskassorna för de upplevelserna igen.

Mina tankar om sanningslängtan och mat

Jag håller helt med Sanna om hennes två reflektioner. Kanske med tillägget att vi snarare tycks resa till det trygga än oupptäkta efter den här pandemin och att önskemålet om det äkta och genuina kan vara svårare att ta till sig när mörkret och oron är så stor att den överskuggar det där ljusa. Vi söker det autentiska men frågan är om vi som turister kan veta vad det är eller om det bara är de som är arrangörer och producenter som är tillräckligt insatta i om det är autentiskt nog. En upplevd autensitet måste ju inte per definition vara det i praktiken. Angående håller jag med fullt ut. Matsvinn och hållbarhet är en stor fråga för restauranger och när ekonomin tillåter kommer vi se mer av det intresset uttryckas hos resenärer.

Här kan du läsa alla tidigare turismspaningar och tillhörande reflektioner