Hur många turismspaningar besannades och förändrades allt av pandemin? Fragment av hur turismen utvecklats de senaste fyra åren.
När jag försöker sammanfatta de reflektioner som gjorts så är det många som menar att det finns bevis för att det dom spanat om också inträffade på ett eller annat sätt. Kanske inte jätteunderligt eftersom det går att finna bevis för nästan allt men jag tycker ändå det säger något, att de har örat mot marken. Förutom den där pandemin som ingen förutsåg så blev mycket i linje med vad de hade i kikaren.
Det i sig tycker jag är sjukt intressant. Att trots att pandemin omkullkastade allt kan vi ändå se att utvecklingen fortsatt i den riktning som många hade förväntat sig.
2019 – 2023: Så har turism och resande förändrats
Så hur har resandet och turismen bland annat förändrats under de här fyra åren? Jo, t.ex. så här:
1. Förstärkt intressen för Sverige
Det blev ett större intresse och fokus på Sverige konstaterar flera. Pandemin är självklart en skjuts i det men även politisk oro, lågkonjunktur och att Sverige som resmål snackats upp av många. Plus att det i grunden finns massa outnyttjad potential i Sverige.
2. Omvärldens oro och söket efter det genuina men trygghet snarare än äventyr
Sanningslängtan som Sanna Rosell pratar om tycker jag är otroligt intressant. Och hur det som händer i omvärlden påverkat även detta. Att vi söker det äkta men oron också tar oss till det trygga snarare än äventyrliga. Towe Ahlin som jobbar på TUI har bl.a. sett detta att vi återvänder till det vi kan snarare än ut i det okända. Daniela Nateska Olson ser det samma, både kopplat till resandet i Sverige och utomlands. Samtidigt skriver några att det där äkta blir allt svårare att få tag på i takt med turismens framfart på många platser.
3. Protester och konsekvenser av en oreglerad turism
Vi har sett tydliga exempel om hur turismen behöver regleras och förändras för att fortsatt kunna fungera utan att orsaka för stora konsekvenser. En del skulle säga att upplevelserna blir till det sämre, men alternativet, att låta något trasas sönder eller helt manövreras ut är knappast bättre. Det här beskrivs både av Sara Rönne kring naturhållbarhet och begränsningar i turismen som Johnny Friskilä beskrev.
4. Utvecklingen går allt för långsamt
Hanna Anfelter, Johnny Friskilä och Jenny Engström tar alla upp att utvecklingen går åt rätt håll men alldeles för långsamt. Det gäller både transportmedel främst kring tåg och utvecklingen av hållbart flygbränsle men också kring hur vi styr upp turismen när den är ohållbar.
5. Flygskammens uppgång och fall
Jag bad alla då, 2019, att spana om vilken frågan som skulle komma efter flygskam och alla hade lite olika teorier om vad som skulle bli nästa område att granska. En del menade att den stora frågan för resandet fortsatt skulle vara flygets roll och påverkan (men med mindre skam och mer fokus på ansvar) och det håller jag med om att det var så det blev. Hur frågan om flygskammen skulle utvecklas fick vi aldrig veta eftersom det kom en pandemi som abrupt gjorde frågan om flyget irrelevant. Efter pandemipausen kan vi konstatera att människor tycks kunna flyga både hit och dit trots att i tongångarna 2018 lät som att många aldrig mer skulle sätta sin fot på ett flygplan. Möjligen kan jag se att debatten om hållbart resande har breddats något från att enbart handla om flygfrågan men den står fortsatt i centrum på många sätt, ofta med rätta, ibland som en stor elefant i vägen för att prata om annat.
Stort tack till de som spanat och reflekterat! Tack för era perspektiv och era synvinklar som ni generöst delat med er av. <3!