Bilden av Israel på sikt, priset de som land kommer behöva betala och att jag inte längre vill resa dit ens i framtiden. Några rader om min känsla för Israel här och nu.
I torsdags publicerades den sista reflektionen av turismsspaningar och på onsdag kommer min sammanfattning och fler av mina egna tankar. Jag gör ett avbrott för ett ämne som jag önskar att jag aldrig behövde skriva ett endaste blogginlägg om.
Kloka röster om situationen i Israel
Jag lyssnar på många poddar. Bl.a. Alice Bah Kunke och Maria Wetterstrand som jag ofta tycker är kloka personer. De har en podd tillsammans om allehanda frågor, högt och lågt, med mycket politik såklart. I senaste avsnittet pratade Bah Kunke om bilden av Israel och vilka effekter deras agerande nu kommer ha på lång sikt. Vilka vill samarbeta med Israel, vilka vill besöka landet, vilka kommer handla av israeliska produkter? Att deras agerande inte kommer stärka deras position i världen, att det måste finnas andra och smartare sätt att hantera konflikten. Jag tänker att det ofta är bristen på långsiktigt tänk som får människor att tänka att våld är det smartaste nästa steget att ta. Oavsett om det gäller anfall eller försvar.
Med det sagt, jag delar synen om att man har rätt att försvara sig. Men, det är skillnad på att försvara och att anfalla tillbaka i flera månader. Jag förstår den monumentala ilska som Israel måste känna inför Hamas och att det måste vara oerhört svårt att orka se det långsiktiga perspektivet när det handlar om liv och död idag.
Historien visar att det är svårt att utplåna rörelser, ideologier. Det går att jämna ledarna med marken, och en stor del av civilbefolkningen i samma attacker, men idéerna växer och utvecklas någon annanstans istället. Oftast ännu mer radikala och fyllda av hat just för att ledare och anhängare tidigare dödats.
Jag vet att frågan är komplex och jag tyckte det var väldigt skönt att lyssna till Ärkebiskop Martin Modéus i SVT:s 30 minuter. Han pratade utifrån hans syn som människa och jag håller med honom. Alla. Bara sluta döda. Det gäller alla förbehållslöst. Nu.
Drömmen om att resa till Israel
Jag har sagt det förr, jag har länge velat åka till Palestina och Israel för att förstå mer på djupet hur konflikten tar sig i uttryck idag och dess komplexitet. Innan oktober hade det kanske kunna ske inom 3-5 år men nu känns det oerhört långt bort.
Det finns många som undviker länder av olika skäl. Jag har full respekt och förståelse för de besluten men för min del har jag aldrig känt mig lockad av att välja bort länder av dess politiska styre. Lokalbefolkningen i otrevliga regimer är oftast oskyldiga till de brott som begås och de behöver pengarna från turismen oavsett om ”de röstat fram” en oskön ledare eller ej. Men, för Israel känner jag just nu inget som helst sug att besöka, inte ens om det vore tryggt igen. Jag känner det som Bah Kunke beskrev. Varför samarbeta, varför besöka, varför handla av ett land som ser på andra människor (palestinier) på det sättet. Jag inser att det är helt irrationellt för Turkiet och Ryssland skulle jag fortsatt gärna besöka och deras ledare är ju inget att hänga högre i julgranen. Som så ofta, när vi inte vill resa till ett land är det ett känslomässigt beslut. Inte rationellt eller rättvist.
Övertygelser som ändrar sig hit och dit
Jag gissar att min avsky mot det Israel gör (och ja, Hamas också) kommer blekna. Vi människor tycks ju bli upprörda och göra massa medvetna val och sedan när känslan minskat i styrka så trillar vi tillbaka i gamla mönster eller så bryr vi oss helt enkelt inte lika mycket. Hur mycket människor svängt i flygfrågan 2013-2018-2023 är ett konkret exempel på det.
Jag ska aldrig säga aldrig, i grunden vill jag ändå åka till Israel och Palestina, eftersom jag i grunden är nyfiken. Men så här i december 2023 ligger en resa till Israel i framtiden lågt ner på prioriteringslistan och bilden av Israels styre kommer ta lång tid att reparera.
Ärkebiskopen Modéus refererade till vad Carl Bildt en gång sagt om kriget på Balkan (fritt citerat) ”Det här kriget kommer förr eller senare få en fredlig lösning, för det finns inga andra lösningar än fredliga på krig. och därför kan vi lika gärna ta den lösningen nu när det ändå är dit vi ska.” Verkligen visdomsord.
Det är tur att det finns kloka människor med makt som just nu gör allt de kan för att pressa Israel (och säkert Hamas också) att kyla ner konflikten och hitta andra former framåt än dödande.
Men att det känns som totalt jävla mörker just nu, det känns långt ifrån den hoppfullhet jag skulle vilja känna för världens ledare. Det är bara att erkänna även om jag på riktigt tror att det blir bra till slut även om det kan vara långt till slutet.
Hur går dina tankar Israel, intresset att resa dit och vad som händer med bilden av ett krigförande land?