Imorgon lyfter planet mot USA och en efterlängtad resa väntas bli av. Håller tummarna! En familj, två boenden, en bil och delstaterna Kalifornien och Arizona.
Före jul bokade vi en resa till USA men jag vågade knappt säga det högt. Inte för att bli dömd som totalt oansvarig i pandemitider utanför att jag inte riktigt vågade hoppas och tro att det skulle bli av. Vår långresa till Vietnam blev som bekant inställd och när vi sedan blev gravida hamnade den resan ännu längre in framtiden. Sedan dess har jag hoppats på en halvlång resa till USA. Pandemin mattades av under sommaren och under början av hösten såg det ljust ut. Sen drog pandemin överraskande nog (varför fortsätter jag förvånas över detta virus grepp om världen och livet) igång igen och för att försvåra för oss ytterligare köpte vi ett hus i Strängnäs. Men jag har hela tiden sagt att jag köper inget hus om det innebär att USA ställs in så med fullskalig målmedvetenhet har vi nu försökt få till allt vi önskar.
Två veckor i USA väntar
Det blir inte fyra veckor men det blir två. Det blir inte så länge och så stort som jag önskat mig men det finns i alla fall en resa bokad och en plan för vad vi ska göra. Coronatest är tagna på tre av fyra och det är grönt ljus. Nu finns det väl inget kvar som kan stoppa oss, eller?! Säkert massor så det blir ingen målgest eller skål förrän vi kommit på planet och landat på andra sidan Atlanten.
Vi flyger dagsflyg till Los Angeles (hey, det blir kul med småbarn), sover en natt på flygplatshotell och hämtar sedan ut en hyrbil och drar direkt till San Diego som ligger två timmar söder om LA. Där spenderar vi en dryg vecka för att sedan ta oss österut mot Arizona där vi ska hälsa på några vänner som vi träffade när vi vandrade Inkaleden tillsammans.
Jag känner oerhört lite sug efter Los Angeles. Inte för att jag varit där hela 24 timmar utan för att det känns som en oöverstiglig stad där jag kommer få spendera all tid i en bil. Sedan jag besökte Tarragona som är ett uppenbart lillasyskon till Barcelona har det här med secondary cities växt ännu mer i mina ögon. Så skönt att resa till något greppbart snarare än oändligt.
Våra huvudsakliga resmål: San Diego och Prescott
San Diego ligger precis vid den mexikanska gränsen och jag ser fram emot att frossa i tacos, burritos och quesedillas. Och en och annan sötpotatispommes också om jag får önska. Det ska bli mysigt att upptäcka en stad med de två små barnen och att få ett rejält miljöombyte till vardagen.
Utöver detta har vi hittills inte så mycket planer. Jag ser fram emot att ta dagarna som de kommer och låta dagsformen avgöra vad vi hittar på. Det enda jag hunnit skriva upp på min lista är att det i San Diego finns något som heter House of Sweden i Balboa park. Balboa park verkar för övrigt vara stor nog för att spendera varenda dag i.
Våra vänner som bor i Prescott norr om Phoenix är ett pensionerat par som lever barnbarnsliv. Vi ska bo hemma hos dem och det känns oerhört lyxigt att få husrum och lokala guider samtidigt som vi får träffa dem igen. Får jag drömma gör vi en utflykt till Grand Canyon.
Hur känns det inför resan?
Jag har tidigare varit i USA 1996, 2013, 2015 och 2018. Det blir femte gången alltså och alla resor har varit fantastiska på sitt sätt. Jag har varit där med min ursprungsfamilj, med Erik två gånger och nu väntar en resa med mina barn. De senaste åren följer jag USA-podden vilket gett mig en helt ny inblick i detta komplexa land.
Inför resan känner jag mig peppad och lite spänd, absolut inte orolig eller stressad. Det blir ingen picknick eller semester med två småttingar men det blir familjetid. Det blir också ett välbehövligt avbrott i en ganska hektisk vardag med bokproduktion och flyttpackning. Det ska bli roligt att få utlopp för lite reslust och förhoppningsvis massa idéer på vad jag kan skriva om framöver.