Inställda flyg och ryska invasioner. Det allra minsta personliga problemet och de allra största mänskliga problemen. Vilket jävla mörker.
Medan jag tryggt sov i min säng vaknar jag av att den minsta knorrar och vill ha mat. Kollar telefonen och ser fem notiser från Omni. Alla om Rysslands invasion av Ukraina. Va, fan är det som händer?
Ett krig, två berättelser och tre flygresor
Idag skulle jag skriva ett blogginlägg om vår flygresa. Om hur vårt första flyg blev försenat pga snöstorm och sedan inställt pga tekniska varningar som vi inte fick flyga med. Om hur vi därmed missade vår anslutning till Los Angeles och blev ombokade via Chicago. Och hur flyget från Chicago också blev sent av flera skäl, bland annat en incheckad powerbank som tydligen inte fick resa med amerikanska flyg, som i sin tur ledde till att vi missade vår anslutning från Chicago till Los Angeles. Efter diverse kö genom passkontroll, tull och servicedeskar fick vi hotell och reste med första morgonflyget till Los Angeles. Vi hämtade ut vår bil och kom till slut fram till San Diego.
Och sen skulle jag skriva om hur fantastiska barnen varit, hur tålmodigt de väntat, hur lätt det ändå gick att vända dygnet, delvis tack vare alla ombokningar, hur snälla människor vi mött varit osv. Om att allt handlar om med vilka ögon vi vill ta oss an våra upplevelser. Att allt kan berättas ur olika perspektiv. Och om hur det inte är rimligt att beklaga sig över försenade flyg när det är självvalt att resa även om det såklart kan vara drygt där och då. Kanske särskilt med barn.
Invasionen är ett faktum
Men allt det där känns så futtigt. Jag kan inte skriva ett sånt inlägg när Ryssland invaderar Ukraina. Jag vill inte ens kalla att det är Ryssland som gör en invasion. Det låter som att folket står bakom framfarten när det i själva verket är en person, en diktator, som är den med all makt.
Men det finns ändå en parallell till vår flygresa som handlar om perspektiv. Med vilka ögon ser vi vår verklighet? Jag utgår från att Vladimir Putin är övertygad om att han gör gott. I hela den här upptrappningen har jag tyckt att det varit intressant att försöka förstå hur han tänker, vad hans syften och drivkrafter är. Radiokorrespondenterna har varit en nyckel till att förstå honom. Han har garanterat sina skäl och han har kommunicerat sitt missnöje hur världen utvecklats under lång tid och när han inte blir lyssnad på så agerar han för att få uppmärksamhet och för att förändra.
Samma sol skiner på oss alla
Jag sitter i en park med The Califorina sun i ögonen som värmer. Samma sol som just gått ned över Europa. Just precis här är det noll och ingen skillnad nu och igår. I Ukraina har det krig de levt med sedan 2014 precis blivit något helt annat. Europeisk fred är krossad.
Vi har levt med en pandemi i två år, nu ska vi, mänskligheten, leva med krig, konflikter och/eller oro för detta. Samtidigt som det i flera länder har varit pandemi och konflikter samtidigt. Myanmar, Afrikas horn, Israel och Palestina.
Vi ska fortsätta vår resa i USA, i vår priviligierade bubbla. Vara tacksamma. Jag tänker på USA, räddaren i nöden. De som skulle kunna ha kraften att slå tillbaka på Ryssland. Geopolitik är komplext och det kan inte vara lätt att vara någon av världens politiska ledare just nu som ska ta beslut om miljontals människors framtid.
En dag kommer vi sjunga I natt jag drömde något som, jag aldrig drömt förut. Jag drömde att det var fred på vår jord och alla krig var slut.