Mörker och ljus, tragedi och trevligheter att se fram emot. Sällan har kontrasterna varit så stora och jag försöker bara sätta några ord på vad jag tänker om detta.
Jag sitter i min soffa som så många andra kvällar och tänkte skriva ihop ett blogginlägg. Jag förskriver några dagar innan det ska publiceras så som jag gör med de flesta inlägg. I publicerande stund kommer jag ha sovmorgon i en hotellsäng med min man. Det har hänt tre gånger de fyra senaste åren så den morgonen kommer jag inte ägna min blogg särskilt många tankar.
Drömmen om att resa till Israel…
Så jag sitter här och funderar på om jag ska skriva om mina sen långt tillbaka i tiden drömmar om att åka till Israel med villkoret att resans tyngdpunkt ska ligga på att fördjupa min förståelse för historien, konflikten och problematiken i nutiden. Den drömmen har senaste veckan intensifierats men också distanserats. Det är oerhört långt tills en sådan resa kan göras och med det sagt, det är noll synd om mig för det. Det är bara en symbol för den obegripliga tragedi som nu utspelar sig.
…men ett allt för stort mörker sätter stopp…
Jag tänker att jag skulle kunna skriva ett mörkt och hopplöst inlägg över alla krig och kriser som pågår. För många för att stapla upp. Och i samma veva vill jag hitta stöd för att ”sånt här” går i perioder, det kommer inte vara så här mörkt tills jag dör. En ljusare tid finns inom räckhåll även om det känns långt bort här och nu. Men vad är det för räddning här och nu? Folk skjuts och sprängs på ett helt ofattbart sätt. Även om jag vet att det är så, så känns det ärligt talat alldeles för deppigt att vältra sig i alla katastrofer som pågår. Som att jag inte riktigt orkar ta in. Vilket stör mig men jag vet att det är mänskligt även om jag ganska ofta har en självbild av att jag ska vara övermänsklig och kunna klara av sånt som andra helst slipper.
…samtidigt som mitt liv är fyllt av ljus.
För egen del är det väldigt ljust kring mig. Oktober kommer bli en av de roligaste månaderna 2023. När jag gjorde en sammanställning så var listan lång över kul saker som händer. Det är roliga uppdrag i mitt jobb, det är träffar och möten som erbjuder massa spännande nätverk, det är dejter med trevliga vänner, en resa till Hamburg (med den där hotellsängen) och så vidare.
Diskrepansen mellan mörker och ljus…
Sen slår det mig vad jag ska skriva om. Gapet, glappet. När diskrepansen, eller skillnaden, mellan hur jag har det min närmaste krets och hur världen har det är så här stor, vad innebär det? Kan att jag har det för ljus kring mig i relation till mörkret jag är omgiven av vara ett skäl att inte riktigt ta in vad som händer? Är det inte när en själv har det som ljusast som en skulle kunna ha potential att engagera sig för andra? För är det för mörkt hos en själv går ju all kraft till att själv överleva eller leva så gott det går.
…kräver engagemang oavsett skillnad
Jag inser snabbt att alldeles oavsett hur ljust eller mörkt en själv har det så behöver vi, utifrån hur mycket vi orkar, alla engagera oss för det bättre. Ett problem med för mycket mörker samtidigt är att medierapporteringen generellt fortsätter vara konstant mängd förutom vissa extra sändningar. När det är omfattande konflikter mellan Ukraina-Ryssland och Isreal-Hamas blir vi knappt medvetna och vad som händer mellan Azerbajdzjan-Armenien. För att inte tala om allt som händer i Afrika. Jag har ingen aning. Åh, vad jag saknar Afrikapodden just nu. Saknar att i enkelt format bli matad på Afrikahändelser.
Här och nu bestämmer jag mig för att bli medlem i ett parti och så småningom föra samtal i valrörelsen. Det får bli ett sätt att bidra till ljus. För jag, och vi måste agera. Det känns som en nästa oövervinnerlig match men alla kan göra något. Jag såg ett väldigt välskrivet inlägg av en Felicia J som jobbar i Kriminalvården.
Här är den del av inlägget som handlar om vad vi egentligen kan göra här och nu för den kris som just pågår som värst i Sverige
-Bli kontaktperson, en trygg vuxen, för ett barn i din kommun.
-Bli stödmedlem i någon av de organisationer som arbetar för att minska risken för återfall i brott så som Process Kedjan eller KRIS.
– Skänk en gåva till organisationen Passus Fryshuset som arbetar med att stötta gängavhopp
– Bjud hela klassen på kalas, längtan efter gemenskap blir alltför ofta en väg in till gängkriminaliteten. Den som redan känner sig vilsen och ensam är lätt att rekrytera.
-Gör orosanmälan till socialtjänsten om du ser eller misstänker att ett barn far illa eller lever ett riskfyllt liv
-Sluta köp droger, pengarna går rakt ner i fickan på gängen förr eller senare oavsett om det ”bara är på fest”
-Engagera dig i föreningslivet, skapa meningsfull fritid för barn & ligg på din kommun att ni ska kämpa för att göra det billigare/avgiftsfritt. Att kunna spela sport med vänner ska inte vara en klassfråga.
-Nattvandra
-Engagera dig politiskt
-Anmäl dig att vara biträdande övervakare via Kriminalvården
-Lägg ner en extra frukt så ditt barn lär sig att dela med sig till en vän som inte har
-Ligg på ditt bostadsbolag att det är deras intresse och ansvar att området de har lägenheter i ska vara tryggt, hur kan de bidra?
-Ge inte sommarjobb till din kusins dotter med redan goda förutsättningar att få ett jobb/praktikplats. Det kanske finns andra som behöver platsen mer. Var en mentor, ett stöd!
Jag stannar här. Jag skulle kunna skriva så mycket mer. Det blev inte särskilt mycket reseblogg av detta. Men som vi säger ibland. Livet kom emellan. För den här situationen så passar kanske Världen kom emellan som ett bättre uttryck.
Hur känner du för mörkret och ljuset här och nu?