Närvaro och härvaro, om stunderna då jag är tusen procent här och nu.

Posted on

När har jag total närvaro och härvaro? När försvinner världen runt mig och det enda jag tar intryck ifrån är det som sker närmast? Jo, när jag…

För oss börjar höstterminen imorgon. Notera väl att det inte är detsamma som att hösten börjar, det gör den först 1/9. Höstterminens början innebär att Elton går tillbaka till förskola och att jag går från semestermode till jobbmode. Första veckan ska jag visserligen inte jobb-jobba så mycket utan mer ta hand om hus och gård men sen drar det igång på riktigt.

Full närvaro och härvaro

Sommarens sista semesterdag fick mig att fundera på när jag verkligen helt och fullt är här och nu. Med full närvaro och härvaro utan att en massa saker utanför min allra minsta värld tar min uppmärksamhet och jag kom på tre saker.

Hästarna

Jag har precis spenderat tre dagar med de fantastiska djuren. Under samtliga dagar har jag till och från känt mig yr, haft dålig aptit, haft on i magen osv men jag har tvingat i mig mat ändå för att orka rida. Och när jag tänker efter så har jag inte vid ett enda av de sex ridpassen haft en tanke på min kroppsliga obalans. Då är mensvärk, huvudvärk och yrsel som bortblåst. Då finns bara jag, hästen och vår kommunikation. Jag har upplevt liknade situationer förr, skulle kunna tänka mig att ordinera ridning mot mensvärk för det funkar alltid, och det är så häftigt tycker jag.

I total symbios med denna varelse

Barnen

Absolut inte alltid, vardagsbestyren syns oftast mitt framför nyllet, men väldigt ofta försvinner världen runt mig när jag är med mina barn. Att försöka förstå hur Eltons tankelopar hänger ihop med vad han försöker uttrycka eller parera Jasons anfall mot ansiktet när han vill gnaga på min kind eller näsa. Med dem blir världen liten och samhällsproblem och överhängande risker av världskrig blir helt perifert. Tack och lov är jag inte med barnen jämt så att jag kan kliva in i den större världen flera gånger om dagen men det är häftigt att allt runtomkring blir så blurrat när de ber om uppmärksamhet.

En av mina senaste bilder med barnen. Här är fokus på vart nästa blåbär finns som kan stoppas i munnen

Resorna

När jag reser blir jag ofta så uppfylld av alla intryck att det mesta andra blir smått ointressant utan att verka allt för arrogant och självupptagen. Kanske är det därför jag älskar det, att få bli hänförd av något nytt, förundrad över hur ett samhälle någon annanstans ser ut, känns, smakar. Att glömma vardagsbekymmer hemma, att strunta i nyhetsrapporteringar, att inte förhålla mig till kända och okända människor hemmavid, utan bara gå all in med de jag träffar där och då. Samtidigt ska väl sägas att jag följde nyhetsrapporteringen varje timme när vi var i USA och Ryssland invaderade Ukraina i februari i år så den totala när- och härvaron blev minst sagt avbruten under den resan. Men i långa stunder är fokus enbart på smakerna, dofterna, vibrationerna.

Med mitt fullaste fokus på den här stora platsen. Grand Canyon, Arizona, USA.

Hur eftersträvansvärt är närvaro och härvaro?

För mig är det eftersträvansvärt med hög närvaro och härvaro. Samtidigt ser jag motsattsförhållandet mellan den lilla egna bubblan och den stora världen. Inte helt enkelt att kombinera tänker jag. Det står givetvis inte emot varandra och det går att ha hög närvaro och härvaro i många olika saker och växla mellan dessa. För att kunna göra aktiva val så att våra sätt att vara resa när och inte tär tror jag vi behöver båda. Både hög närvaro i nuet när vi reser, och hög närvaro med omvärlden. Komma ihåg hur vi omsätter våra erfarenheter och vår kunskap till beslut som är genomtänkta. Som håller i relation till många olika saker. Som är hållbara på många plan.

Jag tror min poäng är att jag älskar att hela världen ibland står utanför och jag bara är ett med min häst, mina barn eller min resa. Men jag älskar också att det bara är i vissa stunder och att jag den andra tiden är splittrad, har tankarna på många olika håll samtidigt, låter flera processer pågå i huvudet samtidigt. Oavsett om det är hur det parlamentariska valet i Sverige ska sluta, hur vi kommer trivas på Bali, vilken mat jag ska laga till middag eller hur en vän mår. Eller vilka val jag ska göra på en restaurang, vad jag väljer på menyn, hur jag behandlar personalen, hur jag låter mina pengar agera. Jag tror trixet är att gå all in i vad det en är, släppa det och sedan gå all in i nästa och lära sig att växla snabbt mellan dessa utan att det blir något stresspåslag i växlingarna. Inte helt enkelt tänker jag, men viktigt och nyttigt att kunna.

När känner du total härvaro och närvaro med det du gör?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.