Pendla mellan hopp och förtvivlan och ännu en besvikelse i Vietnam (långresa 22/23 v 13)

Välkommen att läsa om en vecka då allt inte var på topp och jag själv fick påminna mig om att jag bara är en människa. Varken mer eller mindre.

Jag känner så mycket känslor, lite som att vara tillbaka i Uganda 2002 och vara 16 år och ha smått panik över hela situationen. För att sedan bli totalt upplyft av en liten strimma hopp (t.ex. jordens godaste juice) och sen känna uppgivenhet igen. Försöker förstå mig själv men är nog mest bara vilsen, på gränsen till förtvivlad (fast på en liten skala) och oerhört rådvill. Jag känner att det har vänt, jag tror jag är på väg upp från en svacka och sätter stort hopp till att det ska kännas annorlunda imorgon.

Vi byter Da Nang till Nha Trang

Den här veckan har vi gjort våra sista dagar i Da Nang. Det blev ett bra avslut med solsken, poolbad, god och prisvärd mat och en kvällspromenad hem i ösregn då våra barn visade på oerhört gott mod och humör. Tänk vad de kan överraska.

Nha Trang – show me some löööv

I torsdags lämnade vi Da Nang och rest till Nha Trang i Vietnam. Det gav oss ännu en knepig start här i Vietnam och ytterst lite av det jag hoppats på har infriats.

För att göra en recap, som jag skrivit tidigare blev inte starten med Vietnam vad jag förväntat mig och efter lite vånda valde vi att ge Vietnam en chans och stanna en månad i Da Nang. Staden växte men den kom aldrig upp i nivåer av Chiang Mai i Thailand som vi var i december. Vi visste då att vi satte vårt nästa hopp till Nha Trang, åtta-nio timmar söderut. Fortfarande stad vid havet, men mindre stad, lite varmare klimat och som vi förstått det en stad som bygger lite mer turism än Da Nang.

Rofylld hos välbekanta Thailand

Till Nha Trang åkte vi med flyg via Bangkok pga måste lämna landet för att förnya visum. (Nej, känns inte bra att göra den typen av flygresor.) Vi landar strax efter lunch och känner direkt hur jag trivs igen. Det är varmt, solen lyser, barnen är glada av att få bada i pool. Till och med en enkel marknad utanför ett flygplatsområde är nice. Människor är trevliga, maten god. Antiklimax att lämna.

Vi landar i Nha Trang och åker genom staden som känns trevlig. Kommer till vårt hotellområde, får tillgång till rummet och blir så besviken. Fem höghus om 40 våningar med totalt opersonlig känsla och ett enda virrvarr av olika hotell och skyltar i samma byggnad. Ett totalt fuskbygge, slitna rum, ofullständigt kök (saknar tex skedar och gafflar), pool ingår inte utan mot avgift och det är ostädat. Trots att det är mitt på dagen är vi för trött för att orka klaga. Att avboka är självklart möjligt men vad gör vi med 100 kilo packning och två små barn?

Med hopp om närområdet

Vi går ned till stranden. Vågorna höga, ingen juice eller mat att tala om att köpa på stranden och extremt blåsigt. Den lekpark vi hittar och blir glada för har fyra rutschkanor varav tre är trasiga. Varannan port av butik/restaurang är nerstängd och jag vet inte om det beror på Tet (nyår, alltså tillfälligt), Covid (sorgligt) eller något annat (lika sorgligt). Barnen trivs vid stranden oavsett vindar och vågor. Temperaturen är perfekt för dem och Elton tyckte det var jätteroligt att bli jagad av vågorna.

En kan ju fråga sig varför vi inte bara lämnar landet. Svaret är dels att vi vill ge Vietnam en riktig chans genom att byta ort (vilket vi nu gjort) och dels att mina systrar kommer och hälsar på om tre veckor och har biljetter bokade till Vietnam.

Mare, mare. Vad gör jag en söndagsmorgon?

När jag sen står där en söndagsmorgon (alltså i morse) och fryser av vinden från havet medan barnen leker vid en annan lekplats vi hittat vill jag bara ge upp. Jag och Erik inser att vi är ganska äventyrsmättade. Jag vill bara ha lugn och ro och hitta enkla former för att vara själv med barnen så att den andra kan få egentid och tanka lite energi. Så att vi också orkar göra roliga saker och kan ta vara på att vi faktiskt är i Vietnam som har jättemycket att erbjuda om vi vill och orkar.

Så i vanlig ordning går min hjärna i spinn medan Erik blir handlingskraftig. Vi bestämmer att det är värt att kasta lite pengar i sjön och bokar ett annat boende i Nha Trang.  Ett hotell Erik besöker innan vi bestämmer oss. Som är dyrare men också fräscht. Där frukost ingår, där det finns fri tillgång till pool med grundare vatten för barn och som har en egen kids club inomhus. Väderprognosen för veckan visar en dag kraftig blåst som idag, tre dagar ösregn och tre dagar med 30 grader och växlande. Om vi efter kommande vecka fortfarande inte blivit vän med Vietnam då får vi nog tänka om men för nu ger vi Nha Trang en chans. Under våra 2,5 dagar här har vi hittat flera ställen vi gillar i både mat- och lekväg. Det finns potential på riktigt.

Reflektion om: Att komma ihåg syftet med en resa

Jag konstaterar att det är svårt att hitta rätt, men det är också svårt att veta vad som är rätt. Eller tillräckligt bra. Det finns inga vädergarantier. Ingen vi kan få försäkringar av om att vi kommer gilla en stad, strand eller ö. Vi vet heller inte hur mycket bättre det skulle kunna vara någon annan stans och t.ex. Koh Chang i Thailand som vi var på första veckan var lite för varm men fantastisk pool och hav i skuggan men inte en enda lekpark eller lekområde inomhus hittade vi. Det kanske inte går att få allt och att hela problemet är min egen förväntan. Vad vet jag?

Jag försöker påminna mig om syftet med vår resa. Jag vet att jag aldrig skulle vilja byta bort det vi har mot vad livet i Sverige just nu skulle innebära. Jag vill hitta lite inre lugn och inte måla upp för stora ”once-in-a-lifetime-resa” så det måste bli jävligt bra. Jag har rest tillräckligt ofta och länge i mitt liv för att veta att en aldrig är på topp en hel resa, oavsett hur kort eller lång den är. Det här är väl en sådan vecka då det känns svårt och motigt.

Mitt i allt elände som inte ens är ett elände utan snarare en mindre bra del av en väldigt fantastisk resa så har Jason denna vecka i princip lärt sig gå och barnen har haft ett kramkalas som varade i typ en kvart så hjärtat mitt grät av glädje. Vi har lyckats avsluta Jasons vattendrickande för att kunna somna om på natten och Elton har inte bett om napp en enda gång den här veckan. Helt ointressant info för en reseblogg, men högst relevant för den föräldraledighet som vi ju faktiskt har just nu.

Nu då?

Nästa vecka blir alltså veckan då vi tar oss an Nha Trang. Det som blir, det blir bra och nu kör vi.

Här finns alla inlägg om Vietnam och alla inlägg om vår långresa 2022-2023.