Jag vill inte vara bäst i klassen på att resa hållbart. Jag reser medvetet av en anledning och det är ingen slump. Det är ett strategiskt val med ambition om att göra skillnad.
Skolavslutningstiderna är över. Vi vet vilka som blev bäst i klassen. Fick toppbetyg och prisades för projektarbeten och andra goda insatser. Greta klarade sig som väntat alldeles utmärkt. Vi vet mindre om de som det gick sämre för eller medelmåttorna. De som det gick allra sämst för vet vi också om. Går ju alltid att vara bäst på att vara sämst, då är en i alla fall bäst på något.
Jag gick ut med toppbetyg från både högstadiet och gymnasiet. Var stolt över min prestation men ville inte visa upp eller skryta om det. Visst slet det på mig att vara bäst och jag offrade saker. Men valet var alltid mitt och jag upplevde uppenbarligen fler fördelar än nackdelar med att vara högpresterande.
Inte bäst i klassen på att resa hållbart
Med mitt medvetna resande är det tvärtom. Jag har ingen som helst strävan att vara bäst i klassen när det kommer till att resa hållbart. Orsaka minst belastning på miljö och klimat, aldrig fela i mina val av hur jag reser eller resa efter mina ideal i varje givet läge. Jag har snarare en strävan om att vara lagom. En bra bit över godkänd men inte mer. Möjligtvis att jag kan tänka mig att vara bäst på reflektion, på perspektiv och på att ifrågasätta. Metafrågorna men inte sakfrågorna i sig.
Därför vill jag inte vara bäst i klassen
Anledningen är framför allt två
1. Jag vill inte
Ska en bli bäst måste en vilja det. Det krävs insatser, uppoffringar, målmedvetenhet och framför allt motivation. Jag har inget av det. Jag vill vara bra men inte mer än så. Jag vill utvecklas och bli lite bättre hela tiden men bäst, nej. Det får andra vara.
2. Jag tror inte det är det mest strategiska
Utifrån min mission om att förändra hur vi reser så väljer jag att resa på ett sätt som en bred massa kan identifiera sig med. Istället för att vara en ouppnåelig felfri ambassadör som är så perfekt att ingen (eller väldigt få) ens orkar försöka följa i samma fotspår eller inspireras av mig.
En uttänkt strategi, nästan i minsta detalj
Det är helt enkelt en medveten vald strategi för att jag tror att det har störst effekt. Att förändra handlar bland annat om att ge människor personer att kunna identifiera sig med. Jag vill vara intressant att följa för massan i mitten. Några kommer tycka att jag är mesig och hycklar. Jag skriver inte för dem. Några kommer tycka att även jag är extrem, de är uppenbarligen rätt ointresserade av att resa i hållbart i någon form.
En strategi med lite skav
Det finns en del av detta sätt att tänka (som jag ändå tänkt på ett tag) som skaver i mig. Jag funderar på om jag rättfärdigar mitt icke-hållbara-resande med argument nr 2. Egentligen räcker ju nr 1 Jag vill inte. Det skulle kunna ses som argument nog för att inte resa på annat sätt. Ska jag vara hållbar i längden kan jag inte ta bort glädjen i att resa vilket skulle vara en konsekvens om jag aldrig flög, bara åt vegmat, alltid säkerställde att jag gynnade lokalbefolkning osv. Men å andra sidan, vår planet och våra människor kan inte vänta på att jag bara ska förändra mig i den takt som jag själv tycker är roligt. Människor vill ha bra arbetsvillkor nu, inte om 10 år när jag är redo att betala för det.
Men så landar jag i att mitt argument nr 2, om att det är strategiskt smart av mig att inte sträva efter att vara bäst i klassen, faktiskt är sant. Jag tror på riktigt inte att det är min roll. På skalan över hållbara resenärer finns det flera olika personer. Johanna N på Slow fashion och Annie på Vegokäk inspirerar vissa. Några inspireras av mig och andra av Lisa på Lets go Explore. (Ett tveksamt försök att sätta upp olika influencers på något typ av hållbarhetsskala som alla bidrar på sitt sätt.)
Orka vara kvar i mitt skav
Jag har valt att vara väl medveten i mina beslut i hur hållbart jag vill resa. Och även om skav är oskönt får det mig att ständigt reflektera, rannsaka, fundera. Alltid i rörelse, alltid övervägande i hur jag vill resonera och agera.
Jag är inte bäst i klassen när det kommer till att resa hållbart. Jag bidrar på mitt sätt och är inte bara nöjd med det, jag är stolt över det. Jag är får ingen femma, MVG eller A. Ibland får jag B, ibland C, ibland VG och ibland ett G. Jag ramar in dem alla och klappar mig på axeln. Jag gör så gott jag kan och jag följer min strategi.
Hur tänker du kring förebilder och förändring. Vad inspirerar dig?
Här finns fler inlägg på temat resa medvetet
äsch, jag tror inte att det bara finns en sak inom hållbarhet man kan topprestera i, och så är det bra med det. hållbarhet generellt är ju lite grann av allting. som en ”hållbarhetsprofil” i åre lite ironiskt raljerade över; han är vego och hans hund är vego. ja kanske till och med vegan. han flyger typ sällan utomlands. men han kör en suprgammal van som drar massa soppa. han bor i en stuga med el som inte är jättegrön. det finns så många ingredienser i ens liv och ingen kan göra allt men alla kan göra lite. det är jättelagom och kanske är det rentav alldeles utmärkt. vi stirrar oss blinda på att alla som inte flyger just nu är helgon men alla andra delar i livet tillkommer också.
Det är ändå intressant att landat lagom ändå inte väljer den strategin när den kanske skulle behövt som mest. Tack för ännu ett perspektiv som du delar med dig av.
What Sara said. Mycket klokt. Många gör det enkelt för sig och tar smala spåren till diskussionen. Antingen eller och svartellervitt. Inte så hållbar diskussion, så att säga, men det är ju så det ser ut. Media är inte sena att haka på förstås, klicken räknas ju ganska hårt.
Annars tycker jag att även du är inne på något rimligt här, ”även om skav är oskönt får det mig att ständigt reflektera, rannsaka, fundera”. Det är så jag fungerar. Något skaver, jag grottar ner mig i det och ser om jag vill eller kan göra något åt det. Det värsta är väl de som inte får något skav och kör på som vanligt?
Exakt. Ett skavlöst liv borde vara en stark varningsklocka för varenda människa.