Island dag sex och sju

(Det här inlägget publicerades ursprungligen på lindaengstrom.se den 16 augusti 2012)

Dag sex och sju tillbringades mestadels på hästryggen. Islandshästar – som jag har längtat! Bara doften när jag kom dit gjorde mig salig. Samtidigt blev jag lite avskräckt, eftersom det verkligen kändes som en industri. Men efter mer researsch verkar hästarna ha det väldigt bra. Eldhestar har 350 stycken, de går ute och betar hela nätterna och går ca 4 dagar i veckan. Det är bättre förutsättningar är random ridskolehäst i Sverige. De har fyra heltidsanställda hovslagare på sommaren och hästarna byter skor var fjärde veckan eftersom de slits ned så fort. De som är hästansvariga har koll på varenda häst, vad de heter, hur mycket de gott osv. Galet!
Uppsamling av alla hästar i paddocken för att välja ut vilka som ska gå vilket pass. 

Jag fick börja med att rida Litli Corri. Hans man var helt magisk och han vägrade stå still. Fick tölta och lärde mig allt eftersom att hitta takt och balans. Cool känsla

Andra halvan av den första riddagen fick jag rida Grauna. Hon var betydligt mer känslig och är döpt efter hennes färg. Grauna är den feminina formen av grå. 

Efter dag ett hade jag väldigt ont i ryggen. Hade använt nya muskelgrupper igen och framvalvet på sadeln var mycket lägre än vad jag är van vid. Helt ok dag men jag var överträffad.

Dag två däremot var betydligt bättre. Jag fick rida Bruno (en annan häst döpt efter sin färg). Ser ni lyckan i mina ögon?

Vi red upp i bergen och gick över vatten. Ingen häst är bangen. De bara går trots att det strömmar. Inte ens 10 % av hästarna i Sverige skulle göra detta. 

Utsikten var helt fantastisk och en kan se nästan hur långt som helst. 

Vi red till varma källor. Här kan ni se hur det kokande svavelvattnet väller upp från marken. När detta blandas med vanligt regnvatten i bäckar blir temperaturen behaglig och vattnet är då betydligt fräschare och helt klart. 

Mycket trevligt även om det inte var så djupt samt att jag brände mig eftersom de kokheta vattenströmmarna kom från lite olika ställen som inte alltid gick att lokalisera. 

På hemvägen fick jag galoppera lite, så himla skön känsla av frihet. Här kan ni se en film över utsikten från hästryggen. Amazing!

Här är en film från den varma källan. Lyssna på ljudet hur ångan pumpas ut!

Slutsats: Islandshästar är coola och mycket trevliga. Jag förstår att majoriteten av islänningarna har dessa djur just bara för att det är så trevligt att ta sig en ridtur ibland. Bilförare visar enormt mycket hänsyn till hästarna och saktar alltid ned (till skillnad från de flesta i Sverige) och deras ben verkar klara av precis vilket underlag som helst. Men för min del, som vill ha utmaning i min ridning är det för mesigt att bara rida ut långa turer. Jag vill rida dressyr i olika former där det hela tiden handlar om att få hästen att gå bättre snarare än att lunka på framåt.