Att resa är så mycket mer än själva resan. Det är även upptrappningen inför resan fylld med visualiseringar och tiden efter som är fylld av reflektion. Nu är det ett år efter jorden-runt-resa, det är dags för reflektion.
I dagarna är det ett år sedan vi kom hem från våra 100 dagar runt jorden. Tiden susar förbi men när jag ser tillbaka kan jag också konstatera att det hänt en himla massa saker under det där året. En vinst för reseprocenten, en skön sommar, en tung höst, en frihetsfylld-vinter. Några korta och långa resor, ett frieri, ett lägenhetsköp, regelbunden träning, ridläger, SKAM, otaliga dejter med fina vänner och tusen tankar om att resa medvetet och hur jag bäst ska beröra, provocera, inspirera.
Minnen som består
När jag ska referera till vår jorden-runt-resa så är solnedgången i saltöknen fortfarande det euforiska minne som dyker upp som allra tydligast. Och så kissnatten. Jag hade kanske väntat mig att svaret på frågan vad som var bäst med resan skulle förändras men det är i stort sett samma när det kommer till själva länderna.
En skillnad är däremot att jag i början var mer fokuserad på att beskriva meta-känslorna. Att jag var glad för att jag hade en sån kunskapstörst, att jag och Erik fick utvecklas, att resan gav mig perspektiv på vardagen. Nu ett år senare är fokus snarare på själva upplevelsen och resmålet. Det är lite synd tycker jag, det konkreta tycks vinna över det abstrakta.
Rest mig tom på nya idéer om vart nästa resa ska gå…
För varje resa jag gör så känner jag mig lite klokare, lite mer ödmjuk, lite gladare, lite mer inspirerad att resa lite till. Jag vill ständigt upptäcka fler hörn av vår planet. När jag kom hem från våra långa jorden-runt-resa så fattades det en del och det var därför jag var fast besluten om att vår resa till södra Afrika skulle bli av. Däremot så var känslan en helt annan när jag kom hem från Afrika-resan i början av 2017. Då hade jag inte några tydliga visioner om vart nästa lite längre resa ska gå. Vart vill jag åka, hur länge vill jag vara borta, när passar det i jobb och liv? Det har varit helt tomt.
…och sen hitta tillbaka till visionerna
Sakta men säkert har drömmarna dock börjat formulera sig och nu kan jag se både en och två rutter jag kan tänka mig. Kanadas natur, mat och kultur i Sydostasien, människor och levene i västra Afrika, surf och skönt häng i Centralamerika. Och så finns ju Balkan som inte riktigt klassificeras in i en långresa men som jag ändå hoppas blir av under 2017.
Efter ett år som medveten resebloggare
Bloggen är numer en självklar del i min vardagsrutin. Senaste månaderna har jag tänkt mycket på hur jag kan utveckla den för att öka chanserna för att nå mitt mål om att påverka andra människor. Hur jag ska nå ut, vad jag ska skriva om, om formatet behöver revideras. Några förändringar är på gång, blir spännande att se hur det kommer mottas.
Hur brukar dina tankar gå efter mycket resor, tröttnar du någonsin eller finns en ständig hunger?
Lämna ett svar