Vad har Grekland, USA och Australien gemensamt? Jo, det är länder där jag genomfört tveksamma nattliga bilfärder som alla, tack och lov, slutat med att jag och mitt resesällskap kommit fram helskinnade trots att vi utsatt oss för stora risker.
Jag uppfattas ofta som en ansvarsfull och genomtänkt person men skenet bedrar. När jag tänker efter finns det en gemensam nämnare: Nattliga bilfärder som utmanat ödet. Jag vill tro att jag blir klokare med åren men tycker att de tre senaste historierna som faktiskt utspelar sig i modern tid tyvärr bevisar motsatsen…
Grekland 2005
Jag och min vän Sara har hyrt en bil och ägnat hela dagen åt att köra Korfu runt, en grekisk ö med åtta mil från norr till söder. Det blir sent och becksvart. Sara är grym kartläsare (ingen GPS i mobilen på den tiden) och jag kör längs de snirkliga vägarna. Vi behöver tanka. Hittar till slut en mack och får hjälp av ett par män. Två relativt hjälplösa unga damer på en grekisk ö mitt i natten sätter sig i bilen och kör vidare. Njuter av flax över att faktiskt ha hittat en mack så vi kan köra hem och är samtidigt smärtsamt medveten om vilken risk vi just utsatte oss för.
USA 2013
Jag, mina två syskon och mina föräldrar är på roadtrip längs USA:s östkust och har just ätit en sen middag i Washington och kollat på United State Capitol. Många är trötta men ingen vill betala priset det kostar att bo inne i Washington. Lotten att köra faller på mig och min 19-åriga bror guidar mig ut ur stan med hjälp av karta och ficklampa, en dåligt uppdaterad googlemap och en fast beslutsamhet om att ta de tre sovande familjemedlemmarna i baksätet till ett boende för natten. Ingen fara på taket denna gång men ett äventyr åtminstone jag och min bror alltid kommer minnas.
USA 2015
Erik och jag ska förflytta oss från LA till Vancouver på fem dagar, totalt 20 timmars effektiv körning om vi kört raka vägen (det gjorde vi inte). Väl medvetna om att vi behöver köra på, klockan närmar sig två på natten. Jag är ruskigt trött och somnar. Erik är en hjälte och kör. Håller sig vaken trots att han är trött. För rädd för att våga stanna mitt ute i skogen med gigantiska träd på varsin sida mitt i en nationalpark. Bara någon enstaka bil syns till. Vid tre kommer vi fram till en camping. Vi sover på en upplyst parkering mellan tre och sex och sen kör vi vidare igen. Vid 14 kommer vi fram till Seattle och somnar i en park till ljudet av gitarrspel och sång. Slutet gott, allting gott.
Australien 2016
Jag och Erik kör längs en landsväg, mörkret faller på och vi vet ännu inte vart vi ska sova. Ingen av oss är trötta och vi kör på i hopp om att hitta ett motell längs vägen. Det är helt dött. Vi hoppas att nästa lilla ort ska ha ett motell. Vi åker igenom det ena ödelagda samhället efter det andra med ett fåtal hus där folk bor men inga ställen öppna för spontana nattgäster. Till slut hittar vi ett ensamt motell med en gäst som sitter i baren och dricker öl tillsammans med ägaren. Det finns ett enkelt rum, delat badrum och toalett. Vi tar det. Ägaren är glad över att se oss och vi sitter och snackar i baren. ”Are you crazy? Are you out driving this late? None from Australia does that, it is too dangerous because of all the kangaroos…” Jag hade inte en tanke på att det skulle kunna vara farligt. Pfft, en liten känguru, vad gör det? Ge mig en älg så ska jag passa mig! Istället satt jag och försökte läsa av situationen och avgöra om de här två karlarna var vettiga eller om jag hade anledning att vara rädd. Den här gången klarade vi oss också. Vi sov gott och mötte en visslande ägare som klippte gräsmattan på morgonkvisten.
Lärdomar?
Så vad finns det att lära av detta förutom det uppenbara: Kör inte bil i okända länder när det är mörkt?
- Människor är generellt inte elaka eller ute efter att skada dig
- Kolla upp vart du ska sova, att vara spontan är charmigt men inte alltid smart
- Spara ned kartan över den sträcka du väntas köra offline så du aldrig riskerar att tappa bort dig
Har du några nattliga bilfärder eller andra äventyr, av riskfylld eller rolig karaktär du kan dela med dig av?
Vi körde nästan på både koala (med en tvärnit klarade den sig) och kängurus i Australien på läskiga vägar i regnskog och no-mans-land… Ja, den resan glömmer jag aldrig. Sen körning i ingenmansland är verkligen inte att rekommendera. Intressant inlägg och kul att ta del av!
Tur för både er och koalan att det gick bra! Det läskiga är ofta att mörkret kommer så snabbt i många andra länder jämfört med i Sverige där det skymmar så långsamt. Kul att du gillar det!
Att köra på natten är så sjukt läskigt tycker jag! Dels för att jag ofta är trött för att det är sent, dels för att det är så svårt att se djur som kommer upp på vägen i tid. Har ingen äventyrsfylld färd utomlands i minnet, bara en nattlig bilresa till norra Öland då jag var den ende nyktra. Hua säger jag bara. Jag var så trött att jag det var det var riktigt läskigt, ögonen ville liksom inte vara öppna. Det gör jag bara inte om!
Det där är ju en utmaning. Köra medan man är trött och känna att man är en dålig bilförare men ändå känna att alternativen är sämre. Tur att det gick bra för er och att ni alla kom i säng helskinnade!
Jag tycker jag utsätter mig för livsfara typ varje gång jag kör i mörker här i glesbygden kring min hemort, tänker förstås främst på älgarna… Jag skulle antagligen inte förstå att va lika rädd i länder där det inte finns så stora djur, men jag tycker alltid det är lite småläskigt med mörkerkörning ändå.
Eller hur, det kanske är därför jag utsatt mig för dessa situationer, för att mörkerkörning med stora djur som fara är vardag för den som är uppvuxen i en liten by i norra Sverige.