Ölflickor – flickor som säljer öl och annan alkohol till västerländska turister som åker till Sydostasien för att ha semester. Fattigdomen slår som hårdast mot de mest desperata och frågan är vilket ansvar vi som semestrande konsumenter har?
För många innebär semester att slippa ansvar och släppa på kontrollen. Komma ifrån vardagens krav och rutiner, vara lite mer frisläppt och inte tänka så mycket. För en del personer innebär att de gör saker de aldrig skulle göra hemma i Sverige. Som att dricka mycket alkohol, köpa sex eller använda narkotika.
Om ölflickor
I Sydostasien, främst i Kambodja, finns det tusentals så kallade beer girls eller ölflickor med den huvudsakliga arbetsuppgiften att få kunder att dricka så mycket alkohol som möjligt. De är anställda direkt av ölmärket, lönen är låg och deras kostnader bokförs som marknadsföringskostnader och inte som personalkostnader. De jobbar på ackord, ju mer alkohol de säljer desto bättre lön och kunderna dricker mer öl om flickorna dricker öl tillsammans med dem.
De har korta klänningar med ölmärket tydligt uppmärkt,”I am miss Heineken”. De flirtar med kunder för att de ska välja att bli serverade av just dem. På en del ställen finns kontrakt och regler om att flickorna själva inte får dricka alkohol eller flirta med kunderna. I praktiken ser det helt annorlunda ut. De unga kvinnorna utsätts för sexuella trakasserier och en del har ett eget missbruk. Många av flickorna avslutar kvällen med att följa med kunderna hem för att bättra på den usla lönen så de kan betala deras barns skolgång.
En baksida med alkohol
Flickorna blir uppsökta i deras byar med lovord om att få jobb i staden. Fattigdomen driver dem att lämna sina familjer. Väl i stan jobbar de hårt, sju kvällar i veckan tills att de är utslitna eller fått HIV. Då är de förbrukade och sägs upp. Att återvända hem till byn är svårt, smittade med HIV och andra sjukdomar, med skam i kroppen och spruckna drömmar. Nya flickor hämtas från byarna och så fortsätter karusellen. Arbetsgivarna, alltså alkoholindustrin, säger att de följer alla regler och lagar som finns i landet. En lätt uppgift i ett land utan en alkohollagstiftning.
Jag vet att det här låter förjävligt och är svårt att förstå. För mig är detta det yttersta exemplet på hur det ekonomiska vinstintresset hos alkoholindustrin tillsammans med patriarkala strukturer fullständigt kör över mänskliga rättigheter. Men är allt nattsvart? Nej!
Finns det något ljus i tunneln?
Under decennier har flera organisationer jobbat hårt för komma åt problematiken. Fackklubbar har startats, lobbyarbete mot Kambodjas regering för att få till en alkohollagstiftning börjar ge resultat (utkast finns, om än urvattnat efter alkoholindustrins lobbyarbete) och kunskapen om problematiken om ölflickor har ökat.
Vad kan du göra?
- Prata om ämnet under nästa fikarast på jobbet
- Var vaksam när du reser nästa gång, rapportera om något ser misstänksamt ut
- Ställ frågor till hotell, restauranger och barer du besöker om hur deras personals arbetsförhållanden ser ut
- Ändra inte på din moraliska kompass bara för att du är i ett annan land
- Reser du i grupp, med kända eller okända personer, ta upp ämnet och ta tydligt ställning i frågan
- Skänk din nästa reseprocent till någon organisation, nationell eller internationell, som jobbar med frågan
Reseprocenten
Reseprocenten för sommarens resor kommer gå till IOGT-NTO-rörelsen som jobbar med alkohol som utvecklingshinder, alltså hur alkoholen är ett hinder för fattigdomsbekämpning, demokratiutveckling och jämställdhet. I fallet Ölflickor och Kambodja jobbar IOGT-NTO-rörelsen och deras partners hårt med att få en alkohollagstiftning på plats. Ge en gåva här.
Läs mer här
- Artikeln om ölflickor i tidningen Accent från 2009
- Fackklubbar hos Diakonia
- Kampanjen fattigdom på flaska – om ölflickor
- IOGT-NTO-rörelsens arbete i Sydostasien
- Blogginlägget: Vi har alla vår börda – om turisters dubbelmoral och fotavtryck
Vilket viktigt och intressant (samt skrämmande) inlägg. Fint att du också skriver om reseindustrins baksida.
Hej Matilda! Roligt att höra att du tycker om att jag skriver även om sånna tråkiga saker som baksidan trots att det inte alltid är så peppande.
Tänkvärt och viktigt inlägg. Just att inte tappa sin egna moraliska kompass bara för att man lämnar sin egen planhalva tror jag är extremt viktigt.
Ja och om jag ska vara självkritisk så gör säkert jag det med och steg ett är väl att identifiera vad jag tappar bort men då krävs reflektion. Har du några områden som du misstänker att du blir sämre inom när du åker bort?
Tack för läsvärt inlägg. Och även för ”vad kan du göra listan”. Att tydligt ta ställning går att applicera på så många liknande företeelser. Och att våga göra det även i situationer då det känns olustigt.
Tack Vanja, kul att du tycker det. Att ta ställning är viktigt. Ibland innebär det att det kan bli lite dålig stämning men det får det lov att vara värt!
Jag mår dåligt när jag läser om sånt här, men det är jättebra att du skriver om det! Jag känner inte till de här ölflickorna, men däremot har vi pratat med tjejer i Thailand som jobbar som inkastare/dansare/prostituerade, lite liknande alltså. Jag har också läst forskningsstudier med intervjuer med prostituerade i Vietnam. Många behandlas illa och naturligtvis hjälper det ju mer medvetna vi turister är.
Tack Helena. Ja, med en blogg som riktat in sig på medvetet resande kan ju inte alla inlägg vara guld och gröna skogar med myspysiga stränder. Svår fråga att lösa det där med både alkohol och sex. Där det finns utbud kommer det finnas efterfrågan och finns det efterfrågan kommer det skapas utbud. I värsta fall så skapas det ju ett utbud som existerar tills efterfrågan finns. 🙁 Att prata om frågan både här hemma och ute i världen tror jag är en bra start för att få till förändring
Verkligen bra att du lyfter baksidan med reseindustrin. När jag var i Kambodja i våras hade jag nyligen läst om ”ölflickorna” och deras arbete. Att sätta sig in i deras miljö och se det med egna ögon gav verkligen en helt annan bild av landet än vad resebroschyrerna ville påstå!
Precis och först med kunskap går det ju att se problemet. Kul att du tycker det, trots att ämnet inte alls är roligt.
Så galet. Bra att du lyfter ämnet, och stort plus för rubriken ”Vad kan du göra”! När fakta är konstaterade återstår frågan vad JAG kan göra för att påverka? För jo, alla kan faktiskt påverka.
Tack! Ja alla kan verkligen göra nåt men jag tror att de flesta känner en stor distans till detta eftersom det ligger så långt ifrån oss. Samtidigt vet vi att de flesta svenska som köper sex gör det utomlands, kanske av en ölflicka så nog är det värt att snacka om.
Tack för bra inlägg! Så fasansfullt att detta får pågå. Och att det ofta är europeiska alkoholföretag som tjänar pengar på detta, dolda bakom lokala märkesnamn, gör mig än mer illamående. Alkoholindustrin är så vidrig att jag inte finner ord.
Tack för bra kommentar. Det där är ju en jätteviktig aspekt, vem det är som står i skottgluggen och vem det är som tjänar alla pengar. Tack!
Min son och jag var under juli månad 2019 på semester i Cambodja. Eftersom vi båda tycker om att dricka öl så var vi ute och drack varje dag. Jag såg inte några så kallade ”ölflickor”. Däremot fanns det i likhet med Sverige serveringspersonal. Serveringspersonalen uppträdde på samma sätt som i Sverige och trugade inte på oss öl. Vidare satte de sig inte ner hos oss.
Hej Bjarne! Va roligt att ni åkt till Kambodja. Det du berättar kan nog tyda på två saker, antingen att ölflickor inte fanns just där ni befann er eller att landet gjort ett arbete för att förbättra situationen. Jag vet att det är många som kämpat/kämpar för att personalen ska få bättre villkor. Låt oss hoppas på det sistnämnda. Tack för att du delar med dig av din upplevelse!