Som turister är vi fyllda av dubbelmoral och vi gör stora fotavtryck när vi reser. Det är lätt att hacka på någon annans beteende utan att rannsaka sig själv. Det får vara slut med det.
Det blev ett jäkla liv om att klappa ett lejon och det här blogginlägget är ett försök att lyfta diskussionen något och inte fokusera på en enskild persons val av destination utan istället på principer, tankesätt, konsekvensanalyser och helhetsbild. Jag har tidigare skrivit det här inlägget om Djur i bur som turistattraktion.
Detta har hänt
- Discovering the planet la upp ett inlägg om att klappa lejon i facebook-gruppen Vi som gillar att resa.
- Admin för gruppen tog bort inlägget och motiverar: Vi förstår att det är spännande med exotiska djur, men blir väldigt ledsna av att man tycker detta exploaterande är okej.
- Mängder av kommentarer strömmade in om hur bra det är att inlägget tagits bort och hur sjukt det är att klappa lejon.
Världen i gråskala
Vi behöver verkligen diskutera djurens roll i turism och samhället i stort. Det finns mängder av djur som lider och dör för människans skull. Men. Det är inte så enkelt som att det går att hata på någon som klappade ett inlåst djur.
Världen är inte svart-vit. Det finns bara miljoner nyanser av grått. Det som går fetbort hos en person är helt okej enligt en annan. Det måste få vara så.
Säg mig, vad är skillnaden mellan
- De lejon som är inburade och klappas av turister
- De tusentals svenska ridskolehästar som står uppstallade majoriteten av dygnet och hanteras av vilda barn
- Den skada som dykturismen orsakar i våra hav
Eller för att inte tala om alla julskinkor vi svenskar trycker i oss utan att ens fundera på vilket typ av liv de grisarna levt för vår skull? I min värld är det ingen. Alla djur lever ett onaturligt liv. Alla lider på ett eller annat sätt för människans skull. Det är bara vi människor som kan olika mycket om olika arters behov och därför tycker att det ena eller andra är värre. Samt att vi har våra egna preferenser och tenderar att tycka att det ”alla andra gör” är värre än det vi gör själva.
Vem är fri från dubbelmoral?
Kan en av princip dissa djurparker och samtidigt själv äga en orm i en glasbur? Kan vi rasa över elefanter som rids av turister och samtidigt åka häst och vagn genom Wiens gator? Vad är skillnaden? Vart går gränsen? Elefanter är inte gjorda för att vara fastkedjade och lyda en pinne. Hästar är inte gjorda för att springa på hårda kullerstensgator dagarna i ända. Det är bara olika former av djurlidande.
För bara några veckor sedan var jag på Lissabon Oceanarium, där en av världens största akvarium finns och jag är helt säker på att jag inte fått några kritiska kommentarer om jag rekommenderat det stället i gruppen Vi som gillar att resa. Men den haj som simmade runt runt runt, hen mådde inte bra. WWF hade till och med sin logga på anläggningen som att de var en av de som stod bakom. Är inte det dubbelmoral så säg? Eller vill WWF helt enkelt att folk ska få lära sig mer om det marina livet för att värna mer om det? Kanske precis det som de ska göra för att uppnå sitt syfte.
Kompensera sitt fotavtryck
Fotavtryck som kommer från engelskans foot print handar om vilken effekt eller vilka konsekvenser vårt beteende lämnar efter sig. Går det att kompensera för den skada eller fotavtryck som en åsamkat något eller någon? Är det rimligt att flyga och klimatkompensera? Går det att som jag att inte äta nöt- och fläskkött för att minska mitt fotavtryck och samtidigt tillåta mig att flyga så mycket som jag vill? Reseprocenten som på ett sätt är ett sätt att kompensera de uppenbara klasskillnaden mellan mig som reser och den som inte ens varit utanför sitt eget lands gränser. Kan jag tänka så?
På ett sätt tycker jag att kompensation som metod är fullt rimligt samtidigt som hela tankesättet blir lätt absurt. Om en älskar lejon, går det då att vara vegetarian under ett helt år för att minska massor med djurs lidande till förmån för att klappa ett lejon en gång.
Ifrågasätta det okonventionella
Det är lätt att klanka ned på andra. Särskilt på det som redan anses fel men att ifrågasätta det folk inte ens ser? Det som är så invant att vi inte ens tänker på det. Det som nästan anses vara en rättighet. Den här bloggen drar sig inte för att ifrågasätta och syna även det okonventionella och obekväma.
- Som hur mycket alkohol du dricker på din semester och vilka konsekvenser det har för lokalbefolkningen, det landets skattebetalare som måste ha poliser för att hantera turisters alkoholnjutning.
- Som att vi i Sverige är koheliga med att bara äta svenskt kött och sen utomlands skiter fullständigt i det. Det enda rimliga vore ju att vara vegan när inte ursprung och djurens villkor kan säkras.
- Som hur vi bemöter och hanterar servicepersonal och säljare på gatan vars enda önskan är att dra in dagens brödföda till familjens små.
- Som när vi tar en varm långdusch på ett hotell då ”det är ju ändå inte vårt vatten och jag har väl betalat för den här lyxen”. Samtidigt som vi befinner oss i ett land där det saknas fri tillgång på rent vatten.
- Som att vi går på cirkus med djur som publikunderhållare.
Jag tänker inte försvara ett enda av dessa beteenden även om jag gjort ett och annat av dem. I gruppen Vi som gillar att resa finns det garanterat folk som gör flera av dessa regelbundet. Det vore ju klädsamt att rannsaka sig själv och sitt fotavtryck innan vi totaldissar en annans beteenden.
Så vad vill jag ha sagt?
Mitt budskap är tydligt: Sluta klanka ned på folk. Låt folk ha sina passioner. Sluta döm. Låt folk själva avgöra vilket fotavtryck de vill göra på denna jord. Men också: Fortsätt ifrågasätt varandra. Hjälp varandra att spegla deras beteende när de är hemmablinda i sin egen kropp . Fortsätt reflektera över ditt eget beteende. Rannsaka dig själv. Läs på. Ta medvetna beslut. Välj ditt fotavtryck.
Och självklart. Jag är inte perfekt. Det finns massor med värderingar och beteenden som jag har som är inte supercharmiga (inte minst att jag flyger kors och tvärs) och flera av dem ser jag inte ens själv. I stort tycker jag också att det är ett fett problem att vi tenderar att tycka att den som gör lite gör alldeles för lite istället för att uppmuntra att fortsätta på samma bana. Den som äter mindre kött borde sluta helt. Den som klimatkompenserar sina resor borde inte resa alls. Den som inte tänkt vara föräldraledig men ändå väljer att vara det tre månader får höra att hen åtminstone borde vara hemma ett halvår.
Kom igen, ge varandra mer kärlek.
Sist men inte minst, vad tycker du?
Som alltid hoppas jag att det här väcker en och annan tanke men framför allt vill jag veta vad du tycker och tänker. Vilket perspektiv har jag missat? Var i inlägget tycker du att jag säger emot mig själv? Eller tycker du jag är för snäll? Kanske blir världen bättre med en hårdare moral och kultur om vad som är rätt och fel som folk kan rätta sig i?
PS. Tycker du att det här inlägget var intressant finns det mängder av fler i min kategori Medvetet
Lämna ett svar