#Metoo – Tankar från medveten resebloggare

#Metoo har fullständigt svämmat över. I en mix av frustration, hopp, beslutsamhet och funderingar har jag formulerat mina tankar om denna livsviktiga fråga ur ett reseperspektiv. 

Jag har aldrig sett ett enskilt ”upprop” anammas av så många. Kanske säger en del om hur viktig, omfattande och påtagligt problemet är. #Metoo berör oss alla, alla kvinnor, alla män, alla binära och alla som definierar sig som annat. Det här inlägget är skrivet för att mina systrar på bilden ovan ska kunna gå i precis så korta kjolar de vill utan att för en sekund behöva oroa sig över vad folk tänker eller hur de ska bli bemötta. Varken i vardagen, på jobbet, i hemmet eller när vi reser.

#Metoo berör oss alla – även när vi reser

Jag har tusen tankar om detta som hade passat att bre ut om detta var en livsstilsblogg. Eftersom det här är en reseblogg blir mina tankar något avgränsade och med en resevinkel. Jag gjorde en enkel fråga på min instastory ”Beter sig svenska män värre när de är på utlandssemester än i Sverige?” Siffrorna är tydliga 88 procent för och 12 procent emot. Varför är det så? Varför tror vi att män beter sig annorlunda? Har de som svarat sett eller upplevt fler dåliga beteenden när de själva rest? Eller vill vi förminska problemet till att se det som något som bara görs i undantagsfall i semestermode?

”What happens in Ibiza stays in Ibiza…”

Det är vedertaget även om det sägs med glimten i ögat. Min bild är att uttrycket utnyttjas maximalt särskilt i åldern 16-25, men garanterat även av äldre. Jag vet inte varför folk har ett sånt behov av att bete sig annorlunda utomlands än vad de gör på hemmaplan? Lever de inte livet så som de vill i sin vardag och för att kompensera maxar de sina tillbakahållna beteende när de väl passerar gränskontrollen? Oavsett om det gäller hur många folk hånglar med, hur mycket alkohol de konsumerar, hur många tatueringar de gör, hur mycket pengar de gamblar med.

Skam och skuld motverkar förändring

Vi måste skapa ett samhälle där det okej, tillåtet och till och med uppskattat att erkänna sin misstag, brister och det en ångrar. Som att ha ridit en elefant. Som att ha kladdat på någon på dansgolvet. Som att ha varit volontär på ett barnhem. Som att ha visslat efter en kropp på stranden för att visa uppskattning. Som att ha behandlat delar av en urbefolkning som djur i bur istället för möta dem i ögonhöjd. Hur kan vi skapa förutsättningar för att fler ska våga prata om det som varit, hur de har agerat och resonera om hur de ser på det dag. Skapa reflektionsytor, samtalsstunder och chanser att få insikter.

Inte utan min alkohol

Trakasserier, ofredande, ta sig friheter – det går att sätta många etiketter på beteendet. Att skriva ett inlägg med rese- och semestervinkel utan att nämna alkohol är svårt för mig. Alkohol är inte på något sätt en ursäkt eller orsak till oacceptabelt beteende. Det är de flesta överens om. Däremot försämrar alkohol konsekvenstänket och en del hämningar släpper vilket kan bidrar till att folk med redan tveksamma intentioner går från tanke till handling. Det faktum att många sätter synonym mellan semester och alkohol gör att det är mycket troligt att antalet passerade gränser blir fler än i nyktert tillstånd. Samtidigt som att miljöombytet i sig tycks få folk att bete sig annorlunda helt utan alkoholinblandning. Antalet fall av #Metoo blev just tusen fler.

Mina tusen frågor

Så i vanlig ordning behöver jag era tankar om #metoo och med eller utan resevinkel, jag har inte alla svaren. Varför beter sig folk annorlunda utomlands än i Sverige? Vad är det för inneboende behov de inte får utlopp för i Sverige? Är det här helt naturligt och egentligen ingenting att problematisera kring?

Mer läsning

Jag har berört liknande ämne förr och bland annat skrivit följande på temat

⇒ Debattartikel: Tänk ett steg längre – res mer med hjärnan

⇒ Turisters dubbelmoral och fotavtryck

⇒ När ens beteende går emot ens värderingar

⇒ Köpa sex utomlands – fem anledningar varför

Några andra bloggar som skrivit om #Metoo är jennifersandstrom.se, underbaralaras.se och bossbloggen.se

P.S.

Om jag vore en livsstilsblogg skulle jag sammanfattat mina tankar utifrån #Metoo såhär:

1. Jag är livrädd för att detta inte ger någon effekt på lång sikt alls
2. Jag ser fram emot samtalen männen ska föra om detta ämne. Frågan är hur jag som syster och kvinna kan bidra till att män pratar med varandra och kanske även med mig och andra kvinnor. Det har krävts mod mellan oss kvinnor för att våga berätta om vår erfarenhet. Hur kan jag bidra till att fler män vågar prata om när de gått över gränser?
3. Det är inte de värsta svinen som behöver kliva fram och tala ut. Det är de tysta männen. De som inte känner sig berörda, de som undrar om de kanske gjort något snedsteg. Som vill hitta strategier för att säga ifrån när deras polare agerar oschysst.