Jämställt på resan eller kliva i en könsroll?

Posted on

I vardagen är vi nära att leva jämställt men på resande fot kliver vi in roller. Vi blir reseojämställda. Det skaver men är det ett problem? Ska jag acceptera att jag är för bekväm för att göra något åt det?

I Sverige 2017 ses jämställdhet som en självklarhet i många familjer/relationer. Så även mellan mig och min partner. Vi är det garanterat inte fullt ut men anstränger oss båda för att det ska uppnås. När vi reser går vi dock i några klassiska fällor. Ska vi göra något åt det?

Maskulina och feminina roller

På vår förra resa runt jorden var jag noga med att vi skulle dela på ansvaret över det FOREX-betalkort som vi huvudsakligen använde. Nu bryr jag mig mindre och Erik har kortet och betalar således 85 procent av våra köp och restaurangbesök.

Under den här resan har vi försatt oss i några väldigt traditionellt könskodade roller som är typiskt maskulina och typiskt feminina. Erik kör bil, snackar med mack-personal om att byta olja, tömma eller fylla däcken med luft samt är den som uppfattas ha ansvar för pengarna. Jag fyller på snacksförrådet, ser till att vi har kylt vatten att dricka, är kartläsare och servar oss när vi äter i bilen. Det här stör mig.

Jag har kört lite bil mest för att testa och känna att jag klarar av det. Det är viktigt för min självständighet att känna så, men jag tröttnar så fort jag känner mig säker. Jag föredrar att titta på de saker vi åker förbi så länge jag kan, kunna fota och filma när jag vill, slumra en stund, sitta hur jag vill i sätet osv. Vi gör alltså båda de saker som vi själva föredrar.

Men hur ser det ut?

Jag förstår att det kan finnas de som tycker att detta är noll och inget problem – att jag gör en höna av en fjäder, vi är ju båda nöjda. Men för mig är det inte så enkelt. I couldn’t help but wonder: Vilken bild av oss som svenska, vita, turister visar vi upp? Att mannen har makt och kvinnan understödjer genom att sköta markservicen. Att kvinnan inte kör bil och inte tjänar egna pengar. Jag är inte bekväm i den bilden.

För mig är det uppenbart att den här fördelningen är skapad för att den funkar bäst för oss, för att vi trivs med det. Men hur ser det ut?!? Jag bidrar ju till en bild av ojämställdhet – jag vill inte finna mig i det men accepterar det ju uppenbarligen ändå.

Västvärlden som förebild för jämställdhet

För mig är jämställdhet mellan könen en av de viktigaste samhällsfrågorna och som västerlänning känner jag mig ofta som en ofrivillig förebild (kan mycket väl bero på ett egocentriskt perspektiv).

Västvärlden har en förmåga att se sig själv som det rätta. Det alla borde sträva efter, särskilt ”de mindre utvecklade”. Samtidigt tror jag att många av ”de mindre utvecklade” (som för övrigt är en förlegad syn på människor och länder men i brist på annan beskrivning så skriver jag så) har vissa västerländska värderingar som målbild. Det är både en och två gånger jag hört ”Yeah, I know you have come far with equality in your country, but here in Africa, we are not there jet”

Jag vill vara ett jämställt exempel men innebär det att jag ska tvinga mig att köra bil, tanka och betala? Att ha betalkortet skulle vara en lätt förändring. Men jag går mest i klänningar utan fickor och Erik i shorts och då lämpar det sig bättre att han har kortet. Det hela känns mest som en lat ursäkt.

Melon på Savanna Guest Farm
Erik skär upp melon på Savanna Guest Farm i Namibia

Könsroller som begränsar

Den svenska jämställdheten är absolut inte perfekt eller ultimat. Jag har inga ambitioner om att normera den svenska jämställdheten till det mest eftersträvansvärda för alla personer och samhällen världen över. Däremot vill jag komma ifrån traditionella könsroller eftersom de per definition begränsar.

För mig är det viktigt att vara medveten om vilken bild jag ger av Sverige när jag reser. Jag tror att jag ganska ofta är en bra representant men den här delen skaver. Vad tänker du när du läser det här? Ska jag lägga ned och sluta bry mig? Ska jag kämpa och göra några saker jag inte trivs med för allas vår feministiska kamps skull?

Jämställt när kids kommer in i bilden

Av allt jag lärt mig om jämställdhet vet jag att det är relativt lätt att skapa det i en parrelation utan barn men så fort kids kommer in i bilden blir det desto svårare. Mamman springer och byter på ungen på flygplatsen medan pappa kånkar/drar på bagaget. Pappan tar ansvar för barnets upptäckarlust och äventyrskänsla. Mamman ser till att ungen har solskydd och extra ombyte nedpackat.

Jag kanske är helt jäkla ouppdaterad och eftersom jag inte har några barn själv kanske jag inte ens ska uttala mig. Men ni som reser med barn, upplever ni att ni lyckas upprätthålla den jämställdhet som råder på hemmaplan även när ni reser?

Detta var denna veckas medvetna inlägg. Bidra gärna med dina perspektiv så jag får nya infallsvinklar på denna svåra (eller simpla) och mycket viktiga fråga. Kanske gör jag antaganden eller skrivningar som snarare bekräftar och stärker traditionella könsroller än att utmanar dem – be my guest och kommentera. Jag har mycket kvar att lära på detta område!

 

24 thoughts on “Jämställt på resan eller kliva i en könsroll?”

  1. Jag tycker det är intressanta, och – faktiskt – viktiga tankar. Håller mycket med. Just det där med betalning försöker jag också tänka på.

    Och SÅ sant om jämlikheten efter barn – uff! Fast, vi kör rätt lika faktiskt. Varannan morgon ses Henke själv med Meja uppe och varannan jag. Han jagar och smörjer (men ja, jag är mer på ang detta och har försett oss osv). Han har bärsele ofta och rullar vagn när det ska sovas. Så jag tror nog faktiskt att han ser ut att ta med ansvar än de flesta män i många andra länder. Bra det, tänker jag!

    1. Av allt annat jag lärt mig om jämställdhet så är det att de som pratar om det lyckas uppnå mer jämlikhet än de par som bara tänker att “det löser sig, vi hjälps ju åt” Gissar att ni pratat om det, känns inte som ett par av slump precis 🙂

      Kul att du gillar inlägget, just betalning tror jag att jag får ta och styra upp lite bättre, är ju en så enkel sak!a

  2. Intressant inlägg och mycket jag faktiskt inte tänkt på tidigare. Vi kör rätt uppdelat på våra resor. Jag gillar inte att köra bil, känner mig alltför osäker, så det är alltid min man som kör när vi är utomlands. Pengarna är det jag som har koll på, betalkortet vilar dock i hans händer. Varför vet jag faktiskt inte riktigt, kanske är jag helt enkelt för lat. Jag som person är en planerare och min man en görare, alltså planerar och bokar jag alltid resorna och när vi väl kommer iväg tar han liksom över. För oss är det absolut inget problem, det funkar toppen, men jag har inte tänkt på vilken bild vi förmedlar. Intressant! När det gäller barnen tycker jag att vi har/har haft vi lika bra koll. Solskyddskräm är inget problem eftersom vi aldrig använt det till våra barn (!) 🙂 och övrig säkerhet är vi rätt lika med. Möjligtvis är jag lite mer nojjig med vissa saker, typ “stå inte så nära kanten” osv. Nu är ju barnen så stora att de fixar det mesta själv.

    1. För mig är det viktigast att folk reflekterar och är medvetna och tänker två varv – vad ger de här beteende för bild av oss till de vi möter på resor, våra barn, våra vänner. Har ni hittat en uppdelning ni gillar och funderat två varv på för- och nackdelar med dem så är det ju toppen. Blir glad av att skriva om sådant som får folk att tänka till lite och det verkar jag ju ha uppnått den här gången. Tack!

  3. Vi är inte så himla jämställda hemma, men så fort vi lämnar hemmet är rollerna helt förändrade. Vare sig vi bara ska på utflykt eller resa så är det så att det är jag som är färdledare och har planen, pengarna, kartan och biljetterna och sköter allt snack. Ofta går jag fem meter före resten av familjen. Sverker ser till att barnen är glada och inte springer iväg. Det enda traditionella är väl att han bär mer än jag men han är ju mycket starkare.

    1. Intressant att läsa om att roller kan ändras åt alla möjliga håll på resande fot. Jag gissar att du är en alldeles utmärkt färdledare, och nån måste ju gå sist i ledet!

  4. Intressant! Jag har inte körkort, så Peter kör husbilen (vilket en del feminister faktiskt blivit arga på mig för!) Nåväl, när vi är på restaurang brukar Peter alltid vifta åt personalen att de ska lägga notan hos mig (vi har gemensam ekonomi så det gör egentligen ingen skillnad). Nu när jag läser ditt inlägg tänker jag att det är bra, att vi visar upp att det lika gärna är kvinnan som kan betala.

    1. Alltså att feminister håller på att bli arga på varandra måste vara den rörelsens största hot mot framgång – så lönlöst! Jag tror att fallet är så ofta, att de som reser har gemensam ekonomi men sen så är det ett kort som i huvudsak används. Låter stabilt att det är du som degar 🙂

  5. Skulle just lägga mig när jag “bara ville kolla lite bloggar först…” – och nu sitter jag här, knappt klädd men med datorn på magen och vill skriva av mig alla tankar och funderingar som ditt inlägg väcker. Du skriver så medvetet och välformulerat och får mina tankar mer sakliga och ifrågasättande. Mitt exempel tar jag från vår (min och min pojkväns) backpackerresa i Colombia. Vi var ju borta länge och könsrollerna hann liksom “sätta sig” – på gott och ont. Måste medge att det blev tydligt uppdelade roller, men kanske inte i den mest traditionella formen vilket gav problem. Eftersom jag kan spanska flytande, och min sambo kan inte mer än “una cerveza”, blev det automatiskt jag som tog kontakt, bokade, ringde, bestämde och tog oss fram. I ett macholand som Colombia var det inte alltid okej, märke vi. Min sambo hade givetvis inget problem med det (han hade ju inget val…) men de locals vi mötte hade andra åsikter:

    1. Min sambo var en mes som inte var “mannen” i förhållandet –> fritt fram att stöta på mig
    2. Jag fick noll respekt gentemot (äldre) colombianska män i och med min kvinnliga roll –> totalt överkörda

    Detta var inte lätt att hantera, främst när det sker på ett annat språk som bara en av oss förstår. Lösningen kom vi på i slutet av våra månader på resande fot: så länge Gunnar höll sig nära mig när jag pratade, dividerade, prutade eller var det nu var, med kaxig hållning och respektingivande blick, var det lugnt. De såg vem som var mannen och vem som var kvinnan, och kunde därmed acceptera att jag var den pratade parten.

    Vart vill jag komma med det här då? Jo, att vi medvetet iklädda oss traditionella könsroller för att anpassa oss till ett annat lands kultur. Jag tycker inte det är okej med mina värderingar, egentligen, men samtidigt har jag mottot att “ta seden dit man kommer”… så, jag vet inte. Vad tycker ni andra?

    1. Haha, kul att mitt inlägg kunde fånga dig 🙂
      Intressant att läsa om en annan sida av det här med könsroller. Jag håller med om dubbelsidigheten med att ta sedan dit en kommer och samtidigt kanske gå emot sina värderingar. Det är svårt. Det är ju genom att människor möts och globalisering som värderingar förändras och en del av dessa vill vi ju ändra. Som att även kvinnor kan vara in charge. Men, allt måste ske med taktiska steg och avvägningar för att komma framåt. Bra att ni hittade en strategi och att ni reflekterade över det både då och nu. Hoppas du sov gott!

  6. Vi pratar om det här hemma emellanåt, både oss emellan men lite också vilken bild vi vill ge min sambos barn. Visst har vi “klassiska” könsroller här hemma om man nu väljer att se det så. Hon lagar mat, jag fixar det tekniska. Men vad ska vi göra när det är våra intressen? Hon gillar att laga mat så då kan hon väl göra det? Jag gillar det tekniska och då sköter jag det. I övrigt sköter vi städning, tvätt och annat förhållandevis gemensamt och har inga uppdelningar alls på den fronten. Behöver det tvättas så får någon av oss fixa det. Jag går och småplockar grejer och tjatar på ungarna om att hålla ordning medan min sambo drar i de större projekten, som när vi byggde om i lägenheten förra sommaren. Alltså. Noll prestige. Jag är bara glad om jag slipper dra projekt med hantverkare och annat löst folk.

    När det kommer till bilkörandet så gillar vi båda att köra men det är Maria som kör mest eftersom hon oftast skjutsar tjejerna till skolan på morgonen, har längst till jobbet och så vidare. Är vi ute på långåkningar så byter vi ofta för att hålla oss pigga, inga konstigheter. Däremot är det jag som tvättar och städar bilen men det är enbart för att det då blir som jag vill ha det, haha!

    Det sjukaste jag kan se är ju när en bil med ett par kommer till ett ställe, så hoppar den körande mannen ur bilen och går in på sitt jobb och kvinnan får ta över och köra vidare. Alltså, vad är det om egentligen? Så jävla fånigt så klockorna stannar.

    Ja, nej, jag vet inte. För mig handlar det om att inte göra så stor grej av det och inte tvinga varandra in i roller man inte vill ha. Min sambo älskar att stå i köket och jag älskar att vara travel manager i vårt förhållande. Och då får det helt enkelt vara så, oavsett vad oskrivna regler säger eller vad moralmuppar skriker om. 😉

    1. Bra att ni hittat roller ni trivs i och pratar om det, det är en förutsättning för att skapa den vardag vi vill och inte den som förväntas/vi är uppfostrade in i. Jag tycker egentligen att alla ska göra det som de trivs bäst med men frågan är ju som du säger, om väldigt “låsta roller” (för att det är så de vuxna föredrar det) ger för bild till barn och andra runt omkring. Drömmen vore ju om alla alltid upplevde att de hade fler val än två och det kommer ju bara uppnås om en bredd av roller visas upp. Det ska inte vara lätt inte!

  7. Oj väldigt intressant. Jag tror att vi också klivit in i fällan, men aldrig funderar på det direkt. Det funkar med våra intressen. Jag gillar att fotografera, G kör och gillar kartor. Jag sköter alla bokningar och pengarna för att jag är bättre på det ;). Hur det uppfattas bryr vi oss mindre om. Jag tror faktiskt att vi västlänningar kanske analyserar mer än vad folk i länderna vi reser till gör :).

    1. Så kan det mycket väl vara, att västfolk analyserar mer, men i det här fallet så uppstår det ju inget att analysera om i andra länder om västerlänningar inte bryter några normer i det land de befinner sig i.

  8. Klokt att fundera över könsroller, hur man själv finner sig i dem och våga ifrågasätta. När han kånkar väskor hon jagar med solkräm tänker jag att till en viss punkt skulle kunna bero på biologiska faktorer. Tex att mannen är byggd starkare, och att kvinnan kanske har en inbyggd “modersinstinkt” (eller är det en myt?)

    Min pojkvän kör också när vi är på semester. Och detta är kanske något som kommer ta ett par generationer att förändra. Jag tänker att det är till följd från hur flickor och pojkar växer upp från barnsben – där samhället tenderar att uppmuntra pojkar till ett bilintresse. Han älskar liksom att köra bil. Men så älskar han också att laga mat, så det är han som fixar det hemma (jämt).

    Det som för mig har varit de svåraste och viktigaste könsrollerna är hur jag som kvinna upplever att jag alltid tänkt ett steg längre (har vi frukost, behövs det handlas, om vi ska resa si och så måste vi tänka på detta, bokar grejer i tid). Jag ser liksom framför mig hur jag packar barns gympaväskor, påminner om träningar, läxor och skolmöten… Så detta är något jag försöker ta upp så fort det märks. Men vet inte om det kan ligga någon modersinstinkt i det också…?! Eller är det endast en så kallad modersinstinkt som samhället formar oss med redan från barnsben?

    PS. Sorry om något blev luddigt, är alldeles nyvaken… 🙂

    1. Huruvida det finns en modersinstinkt tvister väl de lärda om men jag personligen tror inte att det finns några biologiska skillnader på just omsorg/bry sig om sitt barn mellan män och kvinnor förutom att kvinnan kanske i vissa fall har lättare att knyta an i början eftersom hon burit barnet i nio månader. Jag tror att allt handlar om uppfostran, förväntningar från samhället, vilka möjligheter vi erbjuds och så vidare.

      Jag förstår precis vad du menar med “tänka steget längre”, det är också det som jag förstått det som är det “svåraste” att få till i en heterosexuell par-relation, att många hittar former för att dela lika på antalet timmar och hyfsat mellan sysslorna men när det kommer det planerandet, identifiera att mat behöver handlas, notera att barnens tröjor snart är slut osv så är det allt som oftast kvinnan som håller koll på detta. Även detta är jag helt övertygad om att det sitter i förväntningar och roller snarare än en planeringsklocka 🙂

      Lätt är det inte och jag tycker att det första vi kan göra är att åtminstone reflektera med våra partners och vänner om hur vi gör och hur det kan uppfattas . 🙂

  9. Intressant läsning, inklusive allas kommentarer. Tack för det. Aldrig fel när något en läser får en att reflektera. Många tankar och funderingar väcks, helt klart.

    Både hemma och på resa kör min man bilen oftare än jag och det är för att jag inte tycker om att köra bil, som mycket har att göra med osäkerhet, som kommer av att jag inte kör tillräcklig ofta. Så det ena leder till det andra, och är definitivt en dålig vana jag borde göra någonting åt och ibland försöker ta tag i. Inte minst för hur jag tänker att det uppfattas av våra två döttrar.

    Även i mitt fall är det min man som oftast betalar med kortet (hemma och utomlands) som är kopplat till våra gemensamma pengar som jag är den som i övrigt “sköter om”. I vårt fall handlar det om att jag kör lite “huvet i sanden” ibland och vill tillfälligt vara lyckligt ovetande (även fast jag egentligen inte är det) om en del notor. Och min man får aldrig den typen av magont. Men det är helt klart värt att fundera över vad det skickar för signaler.

    Sen har man ju olika talanger/fallenheter/intressen vilket leder till olika uppdelning. Jag tänker att så länge jag reflekterar och utvärderar så kan jag förändra en del saker och fortsätta med det som har att göra med personlig fallenhet och inte något som har kommit av invanda/inlärda könsroller.

    Men jag känner definitivt ett behov av att visa upp ett jämnställt levnadssätt när jag är utomlands och vill gärna berätta om tex. vår föräldraförsäkring och kommentera (för mig) förlegade kommentarer om manligt/kvinnligt. Undrar dock om kvinnan som bodde på samma b&b som vi under senaste resan, som kommenterade sin egen mans mathandling med “that´s what happens when you send a man to the store”, hade uppfattat att det i vår familj var min man som hade handlat till och lagat alla middagarna i det gemensamma uteköket.

    I övrigt vad gäller jämnställdhet som föräldrar känner jag att jag helt ärligt kan säga att vi både hemma och under resor tar lika stort ansvar. Tror inte alls på något medfött manligt/kvinnligt vad gäller sånt. Tror däremot det kan falla sig mer naturligt med det praktiska för den som har varit hemma längst under föräldraledigheten. Vi har delat upp föräldraledigheten nästan lika och det är något som jag tar chansen när tillfälle uppstår att berätta om, både hemma och utomlands. Vi har ju en unik föräldraförsäkring i Sverige och många kan ju inte göra som vi även om viljan finns, men det kan ändå vara bra att höra tänker jag och få se vad det kan medföra relationen barn/förälder.

    1. Tack Vanja för att du delar med dig av dina tankar och hur ni gör. Jag är övertygad om att alla vill hitta ett sätt som är smidigt och funkar för alla parter. Ibland faller det sig naturligt och alla är nöjda, ibland krävs det lite mer ansträngning från båda för att hamna rätt – alltså fördela det på ett sätt så båda känner sig nöjda. Vad rätt är måste vara upp till var och en men jag förväntar mig åtminstone att alla ska reflektera över detta precis som ni gjort!

  10. Kluriga och viktiga tankar. Det är ju svårt det där, eftersom det är så inbyggt i oss från början redan tänker jag. Männen ska fixa bilen och kvinnorna maten. Det är ju inte konstigt då att vi som vuxna tycker att det är roligare att som kvinna fixa mat och göra saker snyggt och bekvämt istället för att mecka med bil och teknik. Det är ju betingat sen vi var minisar.

    1. Exakt, frågan är ju hur vi kommer ur detta betingade beteenden och om vi måste göra det med allt eller om det är okej att en trivs med att köra bil och en inte gör det? Jag tänker att allt måste ses som en helhet och att titta på varje enskilt tillfälle inte är intressant utan det handlar om mönster. och mönster det gillar vi ju både du och jag att hitta 🙂

  11. Bra inlägg! Det hade jag missat. Jag tycker det är jätteviktigt att tänka på. När jag reser med R försöker jag att betala allt (med vårat gemensamma kort 😛 ). (jag försöker ofta betala mat när vi är på restaurang i Sverige också, för att visa att tjejer också kan betala maten). Sist vi var utomlands störde jag mig väldigt mycket på att många kypare gav R notan fast det var jag som frågat efter den…

    Jag stör mig väldigt mycket på ojämställdhet utomlands.

    1. Tack Sara. Det visar att länka till gamla tillbaka till gamla inlägg kan ha en poäng med andra ord. Det där med att betala är ju ett väldigt enkelt sätt att markera och det blir ju oxå helt uppenbart när kypare beter sig så.
      Folk i Sverige tycks ju oxå tappa mycket av sin jämställdhet på resor vilket är väldigt synd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *