Några tankar om olika former av turistpriser

Turistpriser har negativ klang i mitt huvud. Egentligen är det väl ett ganska vettigt upplägg utifrån makt samt utbud och efterfrågan. Jag tänker högt.

Jag såg nån flashnews för ett tag sedan om någon som fått betala orimliga pengar (tusentals kronor) för en middag bara för att de var turister. Det fick mig att fundera på olika varianter av turispriser och så föddes idén till det här inlägget.

Jag googlar på turistpriser för att finna lite information och varenda sajt handlar om utmärkelser och tävlingar. Alltså ett helt annat typ av pris än vad jag söker inspiration om. Nåväl, jag har exempel från mina egna resor så jag klarar mig.

Vad är turistpriser?

Någon definitionen av vad turistpriser är vet jag inte om det finns. Men en egen variant skulle vara Ett pris på en vara eller tjänst som en lokalbo aldrig skulle betala. Antingen för att de inte har råd eller för att de vet att de kan få samma värde någon annanstans.

Visst kan turistpriser vara frustrerande och min bild är att ordet oftast används i väldigt negativ bemärkelse. Antingen som i att det är orättvist att betala överpris eller som i att där det råder turistpriser är det också turister som dominerar. Är det inte fascinerande att en kan störa sig så mycket på turistpriser när en är turist själv och med sin egen uppenbarelse späder på turistkänslan? Och vad är ett överpris? Det är väl utbud och efterfrågan som gäller i princip alla lägen, eller?

Tankar om olika turistpriser

Inträde på nationalparker och museum

På flera ställen runt om i världen har jag sett att de råder olika taxor för lokalbefolkning och långväga besökare. Ofta har det handlar om inträden i nationalparker eller museum. Min bild är att det är kunskap och lärande som är den gemensamma nämnaren. Av detta blir åtminstone jag inte ett dugg provocerad. Kanske för att det snarare känns som att det är ”turistpriset” som är norm och lokalpriset som är rabatterat. Två färska exempel är från höghöjdsbanan med hängbroar i Ghana och nationalmuseet i Gambia.

Pruta vid försäljning av prylar

Ju mer lokalbefolkning en finner på en marknad desto bättre tänker jag. Inte minst för känslan det ger av att gå i myllret bland vanligt folk och köpa samma frukt som de gör. Om jag sedan får betala tre gånger så mycket för apelsinerna så är ju inte det hela världen.

Jag fattar att folk inte vill betala så kallat överpris. Mn jag tänker också att det så himla ofta rör sig om småpotatis för den som köper och betydligt mer för den som säljer. Den som har råd att resa till andra sidan jorden har också råd att betala ”för mycket” för en handmålad tallrik på en marockansk marknad.

Turistpriser där en känner sig lurad

Den för mig ”värsta” formen av turistpriser, eller den typen av priser som jag känner mig mest frustrerad över, är i pressade situationer där jag maktmässigt känner mig i underläge. Jag är ny i ett land och ska ta mig från flygplatsen. Jag har inget att sätta emot trots att jag kollat upp att resan ska kosta 200 kr. När ingen på parkeringen vill ge mig det priset eller alla förklarar att med trafikstoppningen som är just nu gäller inte det priset jag tagit reda på. Det är då jag önskar att jag hade bokat upphämtning via hotellet. Men det är å andra sidan garanterat ett högre pris än vad jag borde kunna få av en spontan deal med någon utanför ankomsthallen.

Turistskatter – räknas det?

Det här är ju inte riktigt turistpriser i sin rätta bemärkelse eller vad en ska säga. Men det har hänt både en och två gånger att jag känt mig lite kränkt (orimlig känsla, jag vet) när jag ska checka ut från ett boende och förväntas betala turistskatt. När jag själv kommer från ett land där alla skatter och avgiftar alltid är inbakat i slutpriset mot kund blir jag förvånad över att så inte är fallet. Det handlar sällan om några stora summor men det hinner ofta susa igenom en tanke av missnöjdhet i skallen.

Att bli överraskad med turistskatt var det sista jag gjorde på boende i Florens och det kändes inte alls som en kul avslutning på den boendevistelsen. Samma känsla infaller när jag sett priserna på mat och sen dessutom ska betala 10-15 procent i skatt. Som att restaurangen inte vill ta ansvar för de skatteregler som finns genom att baka in i priset. Samtidigt som ta ansvar kanske är precis det dom gör.

Jag ju ett rätt stort fan av system som fungerar och skatt överlag. Så varje gång jag betalar turistskatt är det ju ett exempel på att det just fungerar (om de inte stoppar i egen fick men det kan en ju aldrig veta). Turistskatt har jag uppenbarligen en dubbelsidig relation till.

Summa summarum om turistpriser

Jag tycker inte att det är konstigt att det skapas turistpriser och jag tycker helt enkelt att det är något en som turist får lära sig att leva med. Visst kan det vara surt och kännas orättvist. Då gäller det att kliva några steg tillbaka och fundera på vem det egentligen är ”synd om”. Du som kan resa kors och tvärs eller den som kör din i taxi, som serverar dig maten eller den i hotellreceptionen som försöker göra sitt jobb.

Har du fler exempel på olika typer av turistpriser och vad tycker du i så fall om dessa?