Jag har aldrig rest själv på riktigt. Jag är 30 år och har besökt nästan 50 länder, flugit själv men har aldrig varit på en destination själv. Förrän nu. Colombo, Sri lanka, Indiska Oceanen. Mjukstartar. Gick allt smidigt och smärtfritt? Nej.
Jag spenderade några kritiska minuter med hög puls på Heathrow Airport innan jag till slut kom iväg med planet mot Colombo, Sri lankas huvudstad. Jag kom till gaten 35 min innan avgång (gott om tid tänkte jag) men var inte incheckad hela vägen och en kvinna talade om för mig att min plats var avbokad trots att de inte börjat boarding än. My bad, jag borde ha kollat upp vad som gällde, skulle ha varit på plats 60 min innan avgång. Tack du man som räddade mig och valde att vara lösningsfokuserad istället för paragrafslav.
Jag sov relativt bra, klev av flygplanet och möttes av den där väggen av värme. Tog mig igenom alla kontroller, fick ännu en stämpel i mitt pass (yey) och sen var det dags för den del av alla resor som jag hatar mest: Ta mig från flygplatsen in till city. Vilket transportmedel? Hur mycket ska jag betala? Vem kan jag lita på? Tog första bästa och kom fram till hotellet. Allt gott så långt.
Nästa strandsatt
Jag hade tre uppdrag på agendan: Ta ut pengar, ät lunch, köp en tågbiljett till dagen där på. Banken stängd, ATM fungerade inte. Sköt på lunchen, prioriteade att ta en three wheelers (tuctuc) till tågstationen. Expresstågsbiljetterna är slut sen länge så jag satsade på intercity. Första klass slutsålt, fanns platser kvar i andra klass på en av morgondagens fem avgångar. Köpte en biljett för mina sista pengar. Försökte få ut pengar i fyra olika ATM:s med mina tre olika kort och olika summor. Icke. Paniken. Hur länge kan jag leva på mina cashewnötter från Sverige? Skywalk över alla spåren och i den automaten funkade det plötsligt. Tog i för kung och fosterland, nu har jag i alla fall cash så jag klarar mig.
Ny Three wheeler till The Gallery Cafe som jag blivit rekommenderad och äter en svingod laxpasta. Besöker en himmelsk butik (får berätta mer sen) och drar hem och byter om. Springer en löptur, eller rättare sagt ”löptur”. Trots att solen var på väg ned så var det 30 grader varmt och oerhört tungt att springa. 20 minuter och 3 km senare kom jag fram till stranden och fick se sista strålarna av solen innan den går ned i havet. Det skymmade snabbt, dåligt med gatlysen. Inga reflexer. Utmanade ödet lite, var lite skraj men egentligen var det aldrig någon fara.
Så varför Sri lanka? Jag ska på en global alkoholpolitisk konferens som IOGT International ordnar och göra studiebesök hos en av de organisationer som jag imponeras mest av: ADIC, Alcohol and Drug Information Centre. Åkte en dag tidigare och stannar två dagar extra efteråt och därmed blir ett av mina populäraste inlägg åter aktuellt: Om att resa privat i jobbet.
p.s ska till Wadduwa sista dagarna, tips mottages tacksamt.
Lämna ett svar