Medvetet porträtt: Natasha och Belgrad

Medvetet porträtt nummer tre i ordningen, om Natasha Jevtic Esbjörnson och Belgrad i Serbien. Natasha nyanserar bilden av ett land som målats i allt för svartvita färger, berättar om hur folk i Belgrad lever och ger sina perspektiv på hur du kan bli en mer medveten resenär.

Snabbfakta om Natasha

• Namn: Natasha Jevtic Esbjörnson
• Relation till Belgrad: Bott där i flera omgångar som vuxen mellan åren 1996 – 1998 och 2003-2006. Pappa från Serbien och mamma från Kroatien träffades i Sverige under den stora arbetskraftsinvandringen på 60-talet. Natasha har spenderat många av sina somrar i Balkanländerna och flyttade som vuxen till Belgrad för att engagera sig bland annat i studentrörelsen.
• Sysselsättning: Utbildad journalist och statsvetare, arbetar idag med engagemangsdriven kommunikation och insamling.
• Favoritplats i Sverige: Björkhagen (Stockholm) och Jämtland

Om Belgrad          

Huvudstaden i Serbien i det forna Jugoslavien heter Belgrad och är en av Europas äldsta huvudstäder. Belgrad växte fram där floden Sava och Donau möts och idag bor det ca 1.7 miljoner invånare i staden. Landets i närtid politiskt stökiga historia finns fortfarande närvarande samtidigt som staden och hela Balkanområdet blir ett allt mer intressant turistmål. Belgrad är en metropol med storstadskänsla där gamla sargade byggnader och nya moderna hus finns vägg i vägg. Belgrad är ett bra weekendresemål med promenader längs floden, mat och fika i mängder och en riktig partystad för den som är lagd åt det hållet!

Natasha befann sig i Belgrad under de delar av 90-talet när Serbien var som mest i hetluften och spänningarna mellan länder och grupper var påtagliga. Hon trivdes med att jobba som journalist och rapporterade från det som då var Europas centrum.

Natasha berättar passionerat om både staden och landet som hon älskar. Hon berättar även om utmaningarna med att bo i ett land som så ensidigt utmålades som de onda i kriget och hur flera av hennes bekanta ansåg att hon anslöt sig till fienden när hon valde att bo i Serbien. För Natasha och hennes man var bilden mer nyanserad än så, hon känner samhörighet med både Serbien och Kroatien. När hon blev gravid och NATO hotade med att bomba valde de att flytta tillbaka till Sverige för att sedan när hennes barn fötts flytta tillbaka igen.

Det är atmosfären och människorna, det vänliga men charmiga kaoset utan polerad yta som Natasha gillar bäst. Staden är grovhuggen och lite ruff med en stor personlighet. Livet i Belgrad bygger på umgänge, att jobba är en sidogrej vilket är en skön inställning till livet.

  
En av många gator med ruff känsla på byggnaderna och utsikt över Belgrads takåsar

Det finns alltid intressanta människor att träffa, att leva i en konflikt tar fram modiga, kloka, kreativa personer. Humor är ett måste när situationen varit så ansträngd under så lång tid. Känslan i landet har förändrats under åren. I mitten av 90-talet var stämningen hoppfull för att bara några år senare vara väldigt orolig. I början av 2000-talet var det lugnare igen men fortfarande slitningar mellan medborgare – Är vi välkomna som medborgare i EU? Än i dag finns en uppdelning inom Belgrad och i hela Serbien mellan de som identifierar sig mer med öst eller väst.

En av de sakerna som Natasha gillar bäst med Serbien är omtänksamheten. Ett land som upplevt så mycket sorg har gjort människorna orädda. När någon förlorat en släkting kliver grannen in med en gryta och en limpa bröd, ofta utan att ens fråga. Folk lägger kommentarer om hur du borde ta hand om dina barn. Det är inte alls lika ängsligt som i Sverige och det finns en kollektiv ansvarskänsla för varandras välmående.

  
Utsikt från Kalemegdanparken och utsikt över Sankt Sava Tempel – världens största ortodoxa kyrka.

Natashas gillar detta extra mycket med Belgrad

• Åk över till Nya Belgrad och promenera längs floden Donau till den lilla staden Zemun. Gå upp för de vindlande gatorna till utkiksplatsen och se ut över floden. Passa på att äta lunch eller middag på någon av fiskrestaurangerna vid kajen på vägen dit. En gång i tiden gick gränsen mellan två stora imperier genom denna stad; Ottomanska och Habsburgska imperiet. Man kan se detta på arkitekturen.

  
En av de ringlande gatorna i Zemun på väg upp till utkiksplatsen.

• Besök Belgrads egen badplats på ön Ada Ziganlija som ligger i floden Sava. Hela ön är ett rekreationsområde med renat badvatten, sandstrand, promenadvägar, volleybollplaner etc.
• Upplev atmosfären i de centrala delarna. Vandra omkring och ta chansen att småprata med befolkningen. Belgradborna umgås ute på gator och torg och bjuder endast hem varandra på högtider. Har du tur så får du se ett bröllopsfölje som spelar romsk musik på högsta volym – och du kommer att tro att du hamnat mitt i en Kustorica-film.
• Besök en matmarknad (pijaca) en tidig helgmorgon när bönderna kommer in med sina varor från byarna i närheten. Frossa i frukt, grönsaker och kryddor. Eller köp en rykande färsk grillad kyckling. I Serbien är alla kycklingar majskycklingar. Kalenic pijaca i stadsdelen Vracar är en av de bästa.
• Spana in Savamala vid floden Sava. Ett ruffigt industriområde som håller på att omvandlas till kulturcentrum med utställningar, musik och designbutiker. En dragkamp pågår mellan olika konstnärskollektiv och rika investerare som vill göra området till en exklusiv stadsdel.
• Ät grillat med sallad eller njut av en mustig höstgryta. Försök att hitta en lokal krog (kafana) och beställ husmanskost. De lokala krogarna blir allt färre till förmån för internationella restauranger eller café-kedjor.
• Ät Baklava och drick kaffe. De turkiska bakverket baklava är ett måste tillsammans med det unika finmalda kaffet som kokas i en kopparkittel. Obs, lämna sumpen i botten!
• Strosa längs gågatan Knez Mihajlova fram till den stora parken Kalemegdan, besök ruinerna av fortet i parken. Kalemegdan är en mötesplats för alla generationer; här sitter gamla gubbar och spelar schack, gummor säljer virkade dukar, barnfamiljer leker och unga par sitter och gosar på bänkarna. Från utkiksplatsen ser du de två floderna Donau och Sava mötas.

  
Gågatan Knez Mihajlova och Tasmajdanparken med Markuskyrkan i bakgrunden

• Dansa. Belgrad har blivit en riktig partystad! Får du möjlighet så missa inte klubbarna på olika flodbåtar, fråga en nyfunnen vän om vilka ställen som gäller när du är där.

Om att resa medvetet

”Åk inte runt och bara mys” När Natasha ska förklara vad hon tycker medvetet resande är blir det för mig uppenbart att detta är sprunget ur den kontext hon levt i. Saker hon själv sett och upplevt, både de bra och dåliga delarna och hon är så klok som hon alltid är. För Natasha är det viktigt att hålla koll på vart hon reser och hon ställer sig många frågor under resan. Hur ser samhället ut? Hur lever människorna? Respekt för kontexten och förståelse för vad människorna och landet gått igenom blir viktiga ledord att ta med sig.

Natashas tips för att bli en mer medveten resenär

• Bete dig som hemma. Det du inte gör hemma, det gör du inte utomlands heller. Ta inte mer mat än du orkar äta bara för att det är buffé och gratis. Släng inte skräp på marken bara för att du inte ser en papperskorg inom 50 meter.
• Behandla folk trevligt. Människor som är fattiga eller jobbar med serviceyrken är inte dina betjänter som du kan behandla hur som helst. De är medmänniskor som förtjänar respekt.
• Var ödmjuk inför att du är gäst i någons land. Visa respekt mot kulturen, människorna och landet. Anpassa dina kläder och ditt beteende efter kontexten.

Samtliga foton: Natasha Jevtic Esbjörnson

Nästa medvetna porträtt handlar om Josephine Bladh och Dar es Salaam och kommer den 1 september

Den första i varje månad publicerar jag ett porträtt med en person och en plats som ligger den personen varmt om hjärtat. De ser olika ut, ibland rena frågor och svar och ibland en återberättad text av det den porträtterade berättat om för mig. Målet är att ge fler perspektiv på vad medvetet resande är för andra än mig själv och dessutom bjuda på ännu mer inspiration från en annan persons point of view.

Tidigare medvetna porträtt:

Juni 2016: Sara och Brighton

Juli 2016: Anna och Ann Arbor