Det senaste halvåret har gett mig ett gäng resebloggsinsikter, många nya erfarenheter, ett gäng nya vänner och en hel del kompetensutveckling. Att reseblogga har fått större plats än jag planerat men ÅH vad det är kul!
Tänk att tiden alltid går så fort (varför är jag lika förvånad varje gång?). Jag har i dagarna firat sex månader som resebloggare sen jag skrev det första inlägget. Grattis till mig! Det här känns helrätt och är superkul! Min reslust växer, jag har hittat nya cirklar att umgås i och jag berikas med nya perspektiv på medvetet resande i alla samtal jag för. Både online via bloggen med er som kommenterar och live med människor jag möter. Tack till alla er som delar med er av era tankar och åsikter om de frågor som jag brinner så mycket för!
Under de sex månader som gått har jag fått följande resebloggsinsikter
- Resebloggsvärlden är relativt liten – Till en början kändes det ogreppbart men efter ett tag insåg jag att det är en relativt liten kärntrupp som uteslutande resebloggar. Med andra ord, det går att hålla koll på dem.
- Blogga tar tid – Efter att ha bloggat i tio år borde ju detta knappast vara en nyhet för mig. Men att blogga för att ”rapportera hem” och ”dokumentera för sig själv” är något helt annat än att skriva så det är intressant även om ett år och för fler än de som redan känner mig.
- Resebloggsbranchen är på frammarsch – Några få resebloggar driver på utvecklingen ordentligt med samarbeten, sponsrade inlägg, poddar och nätverkande. Modebranschen har sen länge förstått vinsterna med att bloggare skriver om deras produkter, resebranschen har lite att komma ikapp.
- Det finns vackra ting runt hörnet – Resebloggande har gett mig nya ögon. Tack vare att jag resebloggar ser jag på både Stockholm och Sverige på ett helt nytt sätt. Jag hittar pärlor och vackra ställen att fota hela tiden! Det ska bli väldigt spännande att åka hemhem till Umeå och se vad jag hittar för nytt i min gamla hemstad.
- Att resa mycket provocerar – Jag märker hur några få inom mina kretsar störs sig på de som reser mycket. Det sliter på planeten, det är en lyx som bara är få förunnat, det är naivt och tro att resor kan bidra till en bättre värld, lägg din tid på att göra världen bättre på riktigt och skänkt mer pengar! (Kanske är det bara en djävul på min axel helt utan verklighetsförankring)
- Det krävs mer än ett intressant innehåll – I början när jag bloggade tänkte jag ”Den med det mest unika resmålet vinner” men jag har insett att det finns bloggare som kan göra en höna av en fjäder och de som kan tappa bort en hel guldgruva.
- Det krävs mer än bara en bra blogg – I teorin borde bra innehåll sprida sig själv. I praktiken krävs det dock så mycket mer. Välformulerade facebookstatusar där inlägget delas, aktivitet i andra kanaler så som instagram/twitter/snapchat (nej, jag har inte alla), kommenterande på andras bloggar, SEO-arbete, aktivitet i facebookgrupper, nätverkande både digitalt och IRL, filmklippningskunskap och så vidare. Bloggare är allt i ett som Linda Hörnfeldt från Better Bloggers brukar säga.
- Det finns fler än ett rätt – Alla gör olika. Några uppdaterar dagligen med vad de gör, andra fotar vackert men skriver lite text och en tredje skriver långa guider och välskrivna reportage. Jag tror jag har börjat hitta min egen form: Tre inlägg i veckan i huvudsak inom någon av kategorierna Reseskildring, Medvetet, Praktiska frågor och Personligt.
- Utbyte och samarbete är nyckeln – Det finns många resebloggar jag inspireras av och några av dessa har jag fört djupare konversationer med där jag fått värdefull erfarenhet av de som varit med i gemet längre än mig. Stort tack till Lanclin, Resfredag, Fantasiresor och Livetfråndenljusasidan för att ni så generöst hjälpt en nykomling som mig.
- Jag kanske vill jobba med resor – När jag var 20 ville jag jobba med internationella frågor. Sen blev jag hemmakär och ville inte flytta utomlands. Nu har saker tagit en ny törn igen och den globala arenan känns intressant igen. Jag vill ha Sverige som min bas och jag vill jobba med frågor som jag brinner för och som gör skillnad. Kanske kan resande som gemensam nämnare vara det som binder ihop alla dessa delar.
Lima i Peru, mars 2016
Du har hunnit få ett bra grepp om resebloggningen. Det är sååå roligt och ger så mycket! 🙂
Ha det gott!
Tack, ja jag har väl det, vilket känns bra. Tur resebloggningen inte är så omfattande när världen i sig är minst sagt omfattande!
Du har hunnit få ett bra grepp om resebloggningen. Det är sååå roligt och ger så mycket! 🙂
Ha det gott!
PS. Jag kan tyvärr inte kommentera hos dig med min bloggadress veikenpunktse
Hej Veiken. Det känns ju skönt att jag fått det på relativt kort tid ändå. Har kollat lite på din blogg men är ändå nyfiken, vilka är dina favorittyper av resor?
Jag kan inte annat än hålla med på alla punkter!
Kul, det är typiskt att en alltid tror att alla andra varit med så mycket längre. När jag hittade till dig första gången trodde jag du var supervärldsvan!
Jättespännande att läsa, kul att du delar med dig!
Håller verkligen med om detta ””rapportera hem” och ”dokumentera för sig själv” är något helt annat än att skriva så det är intressant även om ett år och för fler än de som redan känner mig.” – från att ha skrivit de flesta inläggen i min iphone börjar jag nu spendera mer och mer tid framför datorn för att strukturera upp ordentliga inlägg och även redigera foton (trots att de bara är tagna med min iphone).
Jag börjar också gå från dagboks-formatet till att bli lite mer fokuserad på innehåll och värde. Det är kul att känna att man utvecklas och att det sker ganska naturligt, man hittar nya vägar och ser vad som passar en 🙂
Och visst krävs det mer än bara bloggen, för majoriteten av oss – hårt arbete lönar sig!
Keep up the good work Linda!
Tack Jennifer, blir glad av att läsa din kommentar. Det är ju lättare att motivera sig att jobba hårt när andra oxå gör det, vi jobbar helt enkelt ihop med något vi älskar på distans fast ändå i samma bransch. Du har en himla fin blogg, ska bli kul att följa framöver!
4. Vackra ring runt hörnet! Det där skriver jag under på och i jakten på kanske bortglömda skatter eller självklara saker på platser jag ofta besöker har jag hittat en hel hög med upplevelser jag aldrig tänkt på förut. Man behöver turista på hemmaplan också ibland. 🙂
I övrigt håller jag med i det mesta, det tar tid att bygga blogg, underhålla den och få den att växa. Mycket tid. Men det är roligt!
Exakt. Jag upplever även att det är skillnad att bara vara i sin egen stad och turista i sin egen stad, åtminstone jag får ställa om mitt mode.
Vi får hoppas att vårt arbete lönar sig framöver!
Ja vilken ny värld! Har bloggat mer ”på allvar” ungefär lika länge som du och känner mig verkligen som en nybörjare än 😊
Roliga och träffande punkter i din lista!
Jag som hela tiden tänkt att du är supervärldsvan och varit med hur länge som helst, en av de där veteranerna. Tänk så fel jag kan ha. Ska bli så kul att följa er resa!
Vilket bra inlägg. Håller med dig på varenda punkt. Nr åtta framför allt. Man måste hitta sin egen väg och sitt eget språk. Det är lätt att man påverkas av alla måsten och intryck utifrån.
Verkligen tidskrävande men så värt det ☺
Tack. Jag skulle dock vilja veta vilken strategi som är mest framgångsrik eller om det går att vara stor, men trogen läsarkrets oavsett om det bloggas varje dag eller en gång i veckan. Vem vet?
Mitt bästa jobb var med turister. Turister är nästan alltid på bra humör och så glada i livet. Fånigt att klanka ner på folk som reser. Tycker snarare att det handlar om hur man gör det.
Hej Simone, så sant om turister. Jag tror att de som provoceras i grunden är avundsjuka men det är ju svårt att bemöta…
Instämmer fullständigt på alla punkter
Tack, va kul att höra!
Blogga är skoj och vi resebloggare har en fin gemenskap.
Precis så känner jag oxå, jag har känt mig väldigt välkommen!
Jättekul att läsa ditt inlägg! Jag är också ny i resebloggvärlden, hoppas vi ses framöver! Ha det gott, kram Lindha
Hej Lindha, va kul att du tycker det och välkommen in i denna underliga värld. Hoppas vi ses nån dag framöver!
Bra synpunkter, håller verkligen med! Att ha en reseblogg kräver mycket tid o engagemang. Själv startade jag min blogg pga sjukdomsskäl, så tiden hade jag! För mig har den även funkat som positiv terapi, för det är ju så roligt! Lycka till med din reseblogg!
Hej Berit! Kul att du hittat hit. Ja när bloggen kan vara en del av ett tillfrisknande har den ju en ytterligare dimension i ens liv som är guld värt. Ha en fin dag!
Bra insikter som jag bara kan stämma in i! För mig (oss) tog det dock betydligt längre tid att komma fram till dem! När vi började blogga (2009) fanns det inte många resebloggar alls… Det har blivit otroligt mycket roligare att blogga nu med allt utbyte! Keep up the good work!
Tack så mycket, ni är ju verkligen veteraner på området, både för att ni bloggat så länge, bloggat så mycket och driver branschen framåt, så roligt! Mina vänner köpte husbil igår så jag har tipsat dem om att börja följa eran blogg får inspiration.
Härligt inlägg och allt stämmer så bra 🙂 Jag är också ny i bloggandet, men precis som du säger är det riktigt kul och det finns verkligen ett härligt gäng resebloggare där ute att inspireras av! Att hitta mitt sätt att göra det på tror jag fortfarande att jag håller på att jobba fram, men det är en process som är rolig längs vägen 🙂
Hej Lina, jag trodde du hade varit med i svängen länge – tänk så fel jag kan ha. Ja, att hitta sin form är kul och jag tror även att en måste vara öppen för att det kommer förändras med tiden och livet.
Alltid lika härligt när någon sätter ord på det man själv går och funderar över. Jag tampas främst med punkt 2, tiden, där jag befinner mig just nu i mitt bloggande. Det ska hinnas med jobb, barn, partner och andra intressen. Själv har jag resebloggat sedan i vintras och det är även mitt första bloggande överhuvudtaget så jag har lagt en hel del tid på det rent praktiska och att lära och göra om och göra rätt vad gäller sånt. Men kul är det!!
Ja tiden är en utmaning och där måste en nog själv få avgöra hur mycket tid det ska få ta och hitta sin gräns när det inte är roligt längre eller när det går ut för mycket över livet. Det får ju gå i den takt det går precis som med träning. Hinner enen träna bara en gång i veckan så får en ju vara nöjd med det.
Så kloka ord Linda! Jag har kämpat lite med att hitta min ton, mitt sätt, min publiceringsfrekvens, mitt sätt att sprida, nätverka, fota och planera mitt bloggande spå Lanclin. Nu tror jag att det börjar sätta sig lite och herregud så mycket jag lärt mig på vägen! Det är alltid roligt att dela med sig av det man lärt sig så att andra kan hoppa fram lite snabbare i sitt sökande efter sitt sätt att blogga på 🙂 Jag hejar på dig Linda! 🙂
Du är en stjärna Linnea och jag är så tacksam för den hjälp jag fått av dig, du är en sann förebild som tar för dig och tydligt vill utvecklas. Det inspirerar mig – så tack!
Vädligt bra inlägg, jag håller med på typ alla punkter! 🙂
Va kul att höra!
ps. Dina kommentarer hade hamnat i skräpposten så jag hittade dem allihopa nu. Bättre sent än aldrig 🙂
Vilket bra inlägg!! Jag har också precis börjat blogga och trevar mig fram och försöker lära mig och hitta mitt sätt. Känner verkligen igen mig i dina tankar. Fint skrivet!
Hej Ida, kul att du är med på banan och lycka till med bloggandet. Tack och på återseende!
Väldigt bra sammanfattat Håller helt med om allt, förutom att jag faktiskt inte känner igen mig i punkt nr 5 även om jag vet att du inte är ensam om det. Har funderat en del på varför. Antar att det har med ålder och yrke att göra bland ens vänner? Jag vet inte… Synd är det i alla fall. Tack för länkningen också! Heja dig!
Tack Sofia! Ja, det lär helt klart bero på vilken krets en befinner sig i men jag tror även tidsfaktorn är en del. Du har rest mycket och bloggat om det i åtta år, folk vet att det är det du gör. Jag är ny på banan vilket ju innebär att jag har förändrats något på den fronten. Alla har väl inte vant sig helt enkelt.