Det officiella språket är Bad English – om hur resor lärt mig engelska

Posted on

Bad english kan vara det bästa språket jag vet. Svårt att göra fel, lätt att göra rätt. Att bara prata på, låta engelskan flöda oavsett form är en livsinvestering vi alltid kommer ha nytta av. 

⇒ Inlägget är ett reklamsamarbete med EF Education⇐

När Bad English till det officiella språket

Under min ungdomstid (låter som en svunnen tid…) var jag engagerad i Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) vilket under många år innebär att om somrarna delta på europeiska ungdomsläger runt om i Europa. Deltagarna var andra nyktra ungdomar från europeiska syskonorganisationer till UNF. En av de sakerna jag minns allra tydligast från dessa läger är att invigningstalarna alltid påminde oss om att

The official language for this camp is bad english.

Med det menades två saker:

  1. Ingen behöver snacka bra engelska för att få öppna munnen och delta i samtalet
  2. Vi undviker att prata vårt hemspråk så många kan förstå och delta i konversationerna

Jag tycker det är genialiskt. Många unga (och vuxna för den delen), har lågt självförtroende när det kommer till sina egna engelskakunskaper och låter hellre bli än att försöka. Tänk om det blir fel, om jag inte hittar orden, om jag uttalar saker på fel sätt. Gud förbjude. Att ledarna så tydligt förklarade att det är bad english som gäller minskade pressen. Det är inte ens eftersträvansvärt att prata korrekt helt enkelt.

Bad english
Ett glatt ungdomsgäng på Island 2012. Vet inte ens vart jag själv är i myllret

Göra sig lustig över uttal

Den brittiska och amerikanska uttalet tycks vara målbilden. Fler gånger än jag kan komma ihåg har folk gjort sig lustiga över den svenska accenten. Oftast om sig själv eller svenskars engelskauttal i stort. Indiernas uttal driver vi också en del med men jag uppfattar det sällan som nedvärderande, mest lite roligt. Varför ställer vi (eller åtminstone jag och mina föreställningar om hur andra tänker) högre krav på svenskars uttal än någon från Nigeria eller Pakistan? Vi har alla våra modersmål med tillhörande uttal som vi övat på sen bäbis.

Jag är ingen stjärna på engelska men jag tar mig fram. När jag reser känner jag mig väldigt sällan begränsad och jag kör på, det blir så bra det blir. I vissa mer officiella sammanhang är det lite värre men då brukar jag åter tänka på att jag har lika mycket rätt att prata min engelska på mitt sätt så länge folk förstår. Flytande, felfri och obehindrad är jag dock inte och ibland önskar jag att jag gjort det min syster och bästa barndomskompis gjort: studerat engelska utomlands.

Plugga utomlands

Min syster gjorde det för att hon älskar USA och har längtat efter att få bo där. En dröm hon uppfyllde genom att läsa på EF språkskola i Boston. Min kompis tyckte att engelska var det värsta och svåraste ämnet under både högstadiet och gymnasiet. Hon tog därför mod till sig att pluggade språk utomlands och bodde hos en engelsk familj i Brighton.

bad english
Jag och min syster hälsar på vår kompis i Brighton när hon pluggade där. Året är 2006…
bad english EF education Boston
Boston och Copley Square med gamla byggnader som speglas i de nya

Engelska är och förblir ett grundläggande nyckelspråk (åtminstone detta århundrade). Att ge sig själv, eller eventuella barn, möjligheten att plugga utomlands för att bli bättre på engelska eller något annat språk är en av de bästa investeringarna en kan göra. Målbilden bör enligt mig vara att prata så mycket som det bara går och vila i att ens bad english så småningom blir mer “korrekt” om vi nu antar att detta är eftersträvansvärt.

Vilket språk skulle du vilja vara 20 % bättre på?

Inlägget är ett reklamsamarbete med EF Education. Åsikter, text och bild är mina egna om inget annat anges

2 thoughts on “Det officiella språket är Bad English – om hur resor lärt mig engelska”

  1. I Nigeria och Pakistan är engelska officiellt språk. Det betyder naturligtvis inte att de LÅTER som britter för det, precis som sydafrikaner och australiensare inte heller gör det. Däremot pratar de som har engelska som modersmål där en korrekt engelska. Det tycker jag är ett mål för alla språk oavsett vem som pratar (jag är väldigt ledsen över svenskans dåliga form nu där folk inte kan skilja på sin och hennes längre till exempel utan engelskan har tagit över). Däremot är det självklart viktigast att prata och prata oavsett nivå för att lära sig nya språk. Spanska skulle jag vilja kunna bättre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *