Det nordliga ljuset är få förunnat och nu väntas ett gäng månader av höstmörker. Det fascinerar folk över hela världen och när allt kommer omkring skulle jag inte byta bort varken mörkret eller ljuset.
Jag var 16 år när det för första gången slog mig att de riktigt ljusa sommarnätterna bara går att få i norra Sverige. Det chockade mig att det var mörkt vid 03.00 i juli i Jönköping. Lika förvånad var jag när jag insåg hur snabbt det mörknade i Dar-es-Salaam. På en halvtimme gick det från fullt dagsljus till totalt mörker. Ljust 05.30-18.30 året om.
När våra amerikanska vänner var här frågade de oss hur vi står ut med mörkret. Ja, vad ska en svara? Det är de förutsättningarna vi har. De finns de som blir deprimerade av mörkret, de som har svårt att sova när det ständigt är ljust och de som lever med årstiderna med alla dess fördelar. Ett helt gäng nordbor löser problemet genom att fly mörkret och resa bort, är du en av dem?
Årstider – hiss eller diss?
Personligen gillar jag årstiderna. Variationen, även om vissa höstmånader är något för mörka. Jag känner inget sug efter att bo där det är samma temp och ljusmängd året om. Länder med regnperioder känns inte heller särskilt lockande. Så när allt kommer omkring, trots det nordliga höstmörkret, skulle jag inte byta bort det om det även innebar att jag förlorade sommarnätterna.
Hur förhåller du dig till höstmörkret? Några knep för att överleva? Trivs du med årstiderna eller skulle du hellre ha det jämt fördelat över året?
En gång i veckan skriver jag ett kortare inlägg som jag kallar resereflektion. Du hittar alla i kategorin Resereflektion
Lämna ett svar