Björnungar och etiskt dilemma i Thethi Paradise, Albanien

Posted on

Boende med björnbonus. Det väntar den som bor hos Thethi Paradise i Albanien. Frågan är om det är något att skryta med eller snarare skämmas över? Och hur ska jag som bloggar om att resa medvetet tänka?

Det första jag och Sofia mötte efter vår äventyrliga bilfärd till Theth var två små björnungar som var omringade av klappande händer. Vilken surrealistisk situation! Där stod vi, omgivna av berg i kvällssol, mitt ute i ingenstans där tysthet råder, förväntansfulla inför de kommande dygnen. Till råga på allt hade vårt boende två urgulliga björnar – vilket bonus!

Thethi-paradise
Kvällssolen över bergen

Övergivna björnungar hos Thethi Paradise

Sofia hade letat fram ett nybyggt mysigt boende i Theth. Skapat av en hängiven, generös och otroligt servicemindad man. Född i Albanien och ägare till tre restauranger i tre olika länder. Han ville ge något tillbaka till Albanien så han byggde Thethi Paradise. Jag har sällan blivit så personligt väl omhändertagen och den som föredrar att resa långsamt kommer älska att bo där en vecka.

Thethi-Paradise-albanien
Vår fantastiska värd framför huvudbyggnaden
Thethi-paradise
Välkommen till Thethi Paradise

Vår värd berättade att hans pappa hittat björnungarna i skogen bara några veckor gamla. Efter timmar av letande efter mamman hittade de henne död med ett stort sår vid nacken som de trodde var cancer. I samråd med polisen blev dealen att vår värd skulle ta hand om dem. Så nu bodde de hos honom i en bur på gården, var fem månader gamla och var mer eller mindre tama. De lekte på björnavisa och än så länge har det gått bra även om en får passa sig för både klor och gnagande tänder.

Ägaren berättade att han haft kontakt med en svensk djurpark för att eventuellt ta emot dem om de inte skulle kunna bo hos Thethi Paradise längre. Han kände inte att albanska myndigheter eller djurparker skulle kunna ge dem ett gott liv och vilda skulle de aldrig klara sig, varken då som bäbisar eller efter att ha vuxit upp bland människor.

Thethi-Paradise
Björnarnas bur
Thethi-paradise
Björngos

En förbjuden känsla?

I samma stund som jag kände hur den lilla tungan febrilt sög på mina fingrar kom den där skavande obehagskänslan. Vilket liv lever dom? Instängda i en bur, visserligen omgivna av sociala människor som bryr sig och ger dem mat, utan risk att dö av andra rovdjur, men ingen frihet what so ever. Inga naturliga beteende som blir tillgodosedda.

Samtidigt som det var en häftig känsla att klappa en björn (hur många har gjort det?) så skämdes jag lite för att jag gillade det. Som att jag inte ska tycka om det eftersom det är synd om dem. En förbjuden känsla, att gilla något som ändå är fel. Så tänker jag tillbaka på alternativen två ensamstående björnungar har? Avlivas, omhändertas av albanska myndigheter, tränas till att bli cirkusbjörn.

Thethi-Paradise
Lilltungan som suger på fingrarna ihop om att få lite mjölk
Thethi-Paradise
Inte lika mysig bild, men precis lika viktig att visa upp

Så om jag ska vara helt rationell

  1. Björnarna är där de är och jag var där
  2. Jag har aldrig klappat björnar, jag ville gärna göra det
  3. Helt oavsett vad jag gör kommer björnarna fortsätta vara precis där

Ur det perspektivet spelar mitt agerande inte någon som helst roll. Är jag tveksam till mitt val kan jag alltid låta bli att dela det på sociala medier. Men om jag inte kan dela det, kan jag då stå för det? Det enda jag egentligen kan påverka är om/hur jag skriver om min upplevelse. Och nu sitter jag här och skriver.

Thethi-paradise
Spelar det egentligen någon roll vad jag gör och skriver?

Att blogga medvetet

Jag bloggar inte på resamedvetet.se för att det alltid ska vara så himla enkelt att skriva alla inlägg. Och inte heller för att jag sitter inne med alla svar. Jag bloggar för att jag vill utmanas och utvecklas. Jag stimuleras av att tvingas tänka svåra tankar, få vrida och vända på perspektiv. Fundera i veckor på hur jag ska ta mig an det här ämnet. Nu är inlägget skrivet och jag vet ändå inte om jag närmat mig dilemmat på ett vettigt sätt.

Så kommer jag till den bästa delen av att blogga medvetet. Att få bolla med er som läst ända hit. Hur tänker du? Skulle du klappat och gett uppmärksamhet till att det finns björnar inburade? Hur hade du vinklat det på instagram? Borde jag fördöma eller hylla? Ta avstånd eller visa upp? Sluta jiddra och inte göra så stor grej av några björnliv?

Jag bodde två nätter i Thethi Paradise under min Balkanresa som jag genomfördes sommaren 2017. Alla blogginlägg från resan finns under taggen Balkanroadtrip och här finns alla inlägg om Albanien

21 thoughts on “Björnungar och etiskt dilemma i Thethi Paradise, Albanien”

  1. Svåra men viktiga frågor. Jag tycker det är bra att öppna för diskussion. Dock kommer du nog att få en del skit för det här. 🙂

    Jag tror det har blivit en hel industri i delar av världen med att ta hand om föräldralösa djur. Omhändertagande är ju alltid bra. Samtidigt är det ju bara att ljuga. Skjuta björnmamman, säga att hon var sjuk, nu är ungarna föräldralösa, sätta dem i en bur och sen tjäna pengar på det. För på något sätt ska man ju tjäna pengar, och i fattigare länder blir djuren ett alternativ. Hade det funnits andra alternativ hade många säkert vald dem. Men nu finns det inte så många alternativ, och då blir djuren en lösning, på samma sätt elefanterna på Sri Lanka, örnarna i Centralasien osv osv.

    För att dra det hela ännu lite längre, så är det väl lite av det samma som droghandel och prostitution? Ett sätt att skaffa pengar när andra alternativ är frånvarande? Sen kan ju vi andra sitta där och vara dömande, men det är ju enkelt att döma när man själv inte är i samma situation.

    1. Kloka du!
      Jag tänkte faktiskt där och då att det lät väldigt otroligt att de skulle hittat henne död, men vem är jag att anklaga någon för att ljuga?

      Det enda jag har att gå på som kändes bra är att han inte gjorde särskilt stor sak av björnarna, alltså göra reklam för dem eller locka folk till hans boende av den anledningen. Men ändå, så svårt.

      Så sant, det är alltid lätt att sitta på sin rika stol och döma andra, har inte tänkt på att “de” skulle kunna ses som offer i vår ekonomiska värld där de enda de vill är att leva ett drägligare liv. Får nog fundera lite mer på det här. Tack, Johnny!

  2. Åh, svårt. Att du gosade med dem tycker jag inte är fel. Det hade jag också gjort, de var ju redan tama. Huruvida det är rätt att blogga om det är mer tveksamt. Å ena sidan är det bra att du skapar medvetenhet i frågan. Å andra sidan är det dåligt för det skulle kunna bidra till att fler åker dit för att gosa med björnar och då skulle ju någon annan mer ondsint få för sig att också attrahera turister med vilda djur i bur. Frågan är vad som är viktigast. Inte helt olikt dilemmat med djurparker som motiverar sin existens med att de bidrar till kunskap och medvetenhet kring vilda djur. Är nyttan större än skadan? Jag vet inte. /Linda

    1. Precis så, ständigt denna balansgång och situationer som har både för och nackdelar. Jag har själv landat i att djurparker som är välskötta ändå är bra på det stora hela, alltså några djur får lida för att andra djur ska ha det bättre när vi människor får större förståelse. Jag hoppas att de aldrig använder dem i marknadsföringssyfte men jag inser att risken finns och att jag kanske bidragit till det. Tack för att du bidrar till nyanseringen.

  3. Det livet har lärt mig är att de omhändertagna, räddade djuren där ute i världen sällan är så räddade som det först verkar.
    Mer troligt som Johnny skriver ovan.
    Jag har klappat omhändertagna gepardungar i Afrika, sedan reflekterat och insett min roll i underhållningen och håller mig numera ifrån den typen av grejer.

  4. åh, jag förstår känslan tror jag, det där kändes ju lite som en sorts gråzon kanske. Alternativet hade väl varit avlivning, men det är kanske inte heller alltid är en simpel grej. Det är ett val mellan att låta dem leva (om än inte ett helt naturligt liv), eller dö. Nu är det som det är med just dessa två stackars björnar, hoppas åtminstone att de inte hamnar på cirkus eller nåt fruktansvärt zoo sedan!

  5. I värsta fall är det ju som Johnny skriver … Fast att du klappade dem gjorde knappast saken värre. När vi i somras besökte ett slott i Tjeckien (som vi verkligen gillade!) upptäckte vi plötsligt en stackars björn i vallgraven. Kändes grymt fel. Vi valde att inte fota den och inte nämna den. Vet inte om det var rätt eller inte, men tyckte så synd om björnen.

  6. Jag tycker att du är verkligen ett föredöme för andra att bara att du tar upp den här frågan. Jag kan verkligen förstå dina tankegångar och hur du vänt det fram och tillbaka. Men genom att du skrivit om det så väcker du kanske frågor hos personer som aldrig skulle ha reflekterat över det.

  7. Jag är också mycket tveksam till hela grejen med hans björnungar. Tycker inte att vi gjorde fel som klappade dem, vi hade ju inte valt stället pga vi visste där fanns björnungar. Däremot kan man ju välja hur man sedan rapporterar om det. Ditt inlägg är bra tycker jag för det lyfter funderingar som jag tror många har fått under någon liknande resa.

  8. Jag hade avstått, liksom bilden på min man som när han var i Sydafrika och där besökte vita lejon under inga omständigheter får sitta uppe i vår gemensamma lägenhet. Jag mådde dåligt i flera veckor efteråt när vi hade varit på valsafari på Island och besökt en djurpark i USA. Inte ens Kolmården lämnar en bra känsla eller Järvsö Zoo heller här i Sverige. Jag avstår oftare och oftare även djurparker, jag ser inte syftet och köper inte utbildningsgrejen. Jag är nöjd med att kolla dokumentärer på TV och väljer då dokumentärer där djuren har blivit så lite störda som möjligt. Min dubbelmoral ligger i att jag väljer att äta djur men väljer att avstå djur i underhållningssyfte. Svårt det här, stundtals en knepig balansgång och jag kanske helt enkelt måste tänka om som nybliven mamma när min unge också vill gå på zoo. Men fram tills dess kan vi på sin höjd klappa en get eller kanin på något minizoo där djuren verkar ha det bra.

    1. Det ÄR svårt, det är en del av tjusningen. Alla måste ju såklart känna själv och när det kommer till föräldraskap tänker jag att en måste tänka vad syftet med djurparken är. Är det bara underhållning eller finns det en politiskt och pedagogiskt syfte bakom så kanske det ändå är okej?
      Det finaste med livet är att det finns möjlighet att lära sig och få göra om och göra bättre nästa gång. Tack för att du delar med dig av dina perspektiv.

  9. Slike ting som dette byr på mange etiske spørsmål og et helt dilemma. Slik er det alltid med reising og dyrehold. Det viktigste er vel at man er bevisstgjort, og ikke nødvendigvis tror på alt man hører. Dessuten er det viktig hvordan man velger å blogge/fortelle om det i etterkant, og om man i hele tatt burde gjøre det eller ikke. Det er vanskelig… virkelig. Men ofte er det vel slik at dersom noe ikke føles helt rett, så er det vel ikke det heller.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *