Fysisk, mental, djurisk och smaklängtan. Min längtan tar sig i uttryck på många olika sätt och listan efter vad jag längtar efter är lång och tung.
Jag satt i soffan och tänkte att jag skulle kunna skriva ett inlägg om att jag längtar efter lata dagar och hur konstig känsla det är i en seg, enformig pandemi. Så spann hjärnan iväg att jag insåg att det är otroligt mycket som jag längtar efter. Så det fick bli en klassisk lista på temat längtan.
Listan om det jag längtar efter
Fysisk längtan: Gruppträning
Det är Friskisuppehållet jag har är osunt för mig. Jag hade kommit igång bra efter graviditet och förlossning men sen fallerade allt steg för steg. Jag har nog aldrig tränat så här lite i mitt liv. Jag har noll motivation så egentligen längtar jag inte efter att träna, jag längtar efter att ha träningsmotivation och kunna göra något av den. Nu börjar jag känna av fogar så just nu ser jag absolut ingen ljusning på den här punkten.
Mental längtan: Stimulans
Jag klarar mig ganska bra med mitt jobb, poddar och dokumentärer men något saknas. Jag längtar efter långa middagar med vänner där samtalet kittlar, utmanar och påverkar. Jag vill bli politiskt stimulerad av att vara i valrörelse hellre än pandemirapportering samtidigt som 2022:s valrörelse lär blir vidrigare än vanligt och utfallet kan bli katastrof.
Social längtan: Vänner, rafikis, amigos
Att få umgås ohämmat. Inte behöva bry sig. Kramas om jag vill och bara vara i varandras sällskap. Inte känna att eventuellt umgänge är en risk, en överträdelse, något att inte visa upp. Det har blivit otroligt lite av denna vara och alltid i anpassat format. Så trött på det!
Känslomässig längtan: Äventyr med min man
Jag längtar efter att pröva den nya familjens vingar på resande fot. Att få egentid med min man. Vi har det visserligen varje kväll efter 20 men jag längtar efter att orka och kunna göra något annat av den. I helgen gör vi en utflykt med hotell i Sigtuna och i juni ska vi äta michelinstjärnesushi i samband med vår bröllopsdag. Det kanske stillar längtan något.
Smaklängtan: Vietnamesisk
Allt som smakar vietnamesiskt. Färska vårrullar med fräscha såser. Jag kan inte få nog och jag hoppas så in i norden mycket att det är en del av min vardag inom två år. Tills dess får jag nöja mig med take away.
Djurisk längtan: Rida
Imorgon ska jag tack och lov få rida igen, senast var i december. Med en mage i vädret vet jag inte hur mycket det kan bli av detta i sommar eller vad pandemin tillåter men den här längtan är enorm. Önskar att jag styrde upp mer av häst i mitt liv, högst oklart vad som hindrar mig.
Resebloggslängtan: Innehåll på hög
Efter år av viss bloggstress över att ha så mycket jag vill skriva om att jag inte hinner med och därmed alltid prioriterat mellan olika utkast så har blogglivet det senaste året varit det motsatta. Kräma ur varenda möjlig vinkel och idé och trolla med innehåll som inte finns. Åh vad jag längtar efter något mitt emellan.
Vardagslängtan: Ett hem som städar sig själv och mat som lagas
Jag vet inte vad som hindrar mig att göra slag i saken med att börja matkasseleverans. Jag är så innerligt trött på att laga mat och att tänka ut mat som både passar alla i familjen. Det blir otroligt enformigt och fantasilöst. Vi har börjat med take away på fredag, det är väldigt skönt som omväxling. I det här hushållet är vi också tre som dräller. Det gör att det ytterst sällan finns någon som helst harmoni i det här hemmer. Erik försöker kompensera med ljus och rökelse. (Bild saknas på denna längtan)
Framtidslängtan: Vårt blivande barn
Nog för att jag trivs med att vara gravid, att det är mysigt med kullerbyttor i magen och att jag ibland undrar hur livet med två barn ska kunna innehålla något annat än just barn, så längtar jag efter att få följa ett barn till i dess utveckling.
Hur ser din lista av längtan ut? Med samma eller egna rubriker, välj själv. Inspireras eller kommentera gärna 🙂
Headerbilden tagen av träffsäkra Caroline Solberg.
Huvudet på spiken med meningen ”om att jag längtar efter lata dagar och hur konstig känsla det är i en seg, enformig pandemi.” Vi verkar vara många som känner samma – intalar mig själv att jag är lat som inte KOMMER IGÅNG nu när livet börjar smyga igång så smått igen… men det är en lång startsträcka. Samtidigt känner jag hur energin pumpar i blodet efter en helg i Göteborg, som att varje liten stund utanför hemmets fyra väggar är en laddstation för kropp och själ efter det här pandemi-livet.
Kul lista, jag tror att jag hakar på något sätt framöver. Kram!
Ja det är lite alla känslor på en och samma gång i detta. Reslängtan är stor och minsta lilla skapar stort hopp
Tack för bra inspiration och jag gör nog som Annika och hakar på. Har som bloggare klarat mig hyfsat under året, tack vare många hemmaupplevelser och att vi även rest runt i Sverige. Men visst, det börjar sina på utlandsinnehåll, det gör det…
Glad att du har hittat ditt sätt att hantera pandemin och blogglivet!