En sämre start i Vietnam och att fokusera på rätt saker (långresa 22/23 v 9)

Posted on

Jag och mina förväntningar krockade med Vietnam. Under våra första dagar här har jag bara velat åka tillbaka till Thailand. Nu prövas inställningen.

Vi hade ett fint avslut på vår Thailandsvistelse i Chiang Mai. Jag fick flera timmars egentid som spenderades med bubble tea, caféhäng och den bästa massagen hittills. Onsdag var resdag och vi landade i ett regnigt Da nang i Vietnam på kvällen.

Den här veckan har varit utmanade för mitt mind set. Mötet med Vietnam blev inte alls vad jag hoppats på och det har påverkat hela min syn på vår kommande månader i landet. Det finns absolut faktiska saker som är “sämre” med Vietnam som destination än Thailand (se nedan) men allra mest handlar det om min egen inställning som jag inte riktigt lyckats hålla i schack efter denna start. Det är mycket tankar som snurrar om hur jag egentligen vill resa och när jag sorterat dem ska jag skriva mer om dem. Hursom.

Thailand – Vietnam, 1-0 (men loppet kan inte vara kört)

Vi lämnade Chiang Mais 28 grader och sol/växlande molnighet och landade i ett regnigt 24:a grader hurvigt Da Nang. Människorna i Vietnam är mer påflugna mot våra barn och sämre på att läsa av signaler/visa respekt än vad de varit i Thailand. Allt är dyrare än vad vi är “vana med” och även om det är billigare än Sverige är det högre än jag räknat med vilket innebär att jag blir snål. Havet är brunt snarare än blått vågorna för stora att bada i eller låta barnen plaska i. Poolen är bara öppen 14-18 av oklar anledning och det är för kallt i luften för att bada i poolen när det inte finns någon värmande sol. Trafiken är mer ignorant mot fotgängare. Vi lämnar en större småstad (Chiang Mai)om drygt 100 000 invånare där det går att ta sig runt i stan på 15-20 minuter med bil till en miljonstad med större avstånd. Utöver detta stämmer Google maps långt ifrån överens med verkligheten så att hitta mat har inte alls varit lika smidigt och det kan vara ganska kritiskt när det kommer till barn och en vuxen (pax jag) med känsligt blodsocker.

Regntunga skyar och vågor allt för stora för små barn att vara fria i

Allt detta sammantaget har gjort att jag inte lyckats hålla inställningen positiv. Det är alltså inte ett gäng enskilda upplevelser med Vietnam som varit sämre än förväntat, det är snarare hela sammanhanget vi befinner oss i. På det stora hela handlar det nog dels om att Vietnam är mindre barnvänligt än Thailand vilket jag inte är van vid är en faktor när jag reser och dels så har jag/vi uppenbarligen missbedömt klimat/väder-läget. Jag tycker jag har skäl att inte vara nöjd, inställningsfrågan handlar snarare om hur mycket det dränerar mig och hur jag laddar om.

Denna start har satt igång ett inre samtal i mig själv om vilken typ av resenär jag är. Hur bekvämt, barnanpassat, turistiskt, lokalt och unikt jag vill ha det. Självbilden håller på att uppdateras.

På stranden i säkert förvar under skydd för både regn och eventuell sol

Hänt i veckan i Da Nang

Oavsett denna start har vi i veckan

  • Bekantat oss med vårt nya närområde och funnit en del gator vi verkligen ska ta oss en närmare titt på.
  • Hittat olika ställen där det kommer gå att sysselsätta kidsen en halvtimme här och två timmar där.
  • Ätit lunch med en meny som inte alltid varit helt lätt att förstå innebörden av sittandes på plastpallar  vilket där och då innebär ganska mycket kaos för att det är långt ifrån anpassat för en vild ettåring. Men som i efterhand känns coolt att ha gjort för det är local och det är så jag drömmer om att orka resa.
  • Firat nyår med solsken på dagen, fått fotmassage när barnen sov. ätit en mycket god turkisk middag och avslutat kvällen på stranden till vågornas brus pratandes vuxenprat.
  • Åkt över dagen till Hoi An, en mindre stad en halvtimme söder ut. Hoi An är känd för sin gamla-stan-del och visst var den vacker och mysig på alla sätt. Där var turismen påtaglig med dess fram- och baksidor för den egna upplevelsen. Jag fick äta mina första färska vårrullar men jakten på den gigantiska smakupplevelsen får jag fortsätta.
Strandgatan åt söder är trevligare än norr ut upptäckte vid dag två
Den som har Jason under måltiden får kämpa för att både få i sig själv och honom mat

Svärta en destination och göra nya planer framåt

Det tar emot att “skriva ned” mitt möte med Vietnam på det här sättet eftersom en subjektiv upplevelse sällan är representativt men jag måste ärligt erkänna att den här starten inte blev vad jag hade hoppats på. Detta gör att vi öppnat upp för olika möjligheter framåt. Kanske drar vi mer söder ut i Vietnam, kanske åker vi tillbaka till Thailand men till någon ny ort. Eller så blir vädret bättre (vi har typ kommit till Da nang i Svensk april och vi vet ju att både maj och juni ofta är trevligare rent vädermässigt) när det blir februari och mars.

Kommande vecka gäller det att hitta det positiva med Da Nang, ta vara på vår tid här och orka tänka om kring våra kommande tre månader på vår långresa. Det är lång tid kvar och denna tid är allt för värdefull för att låta den förspillas samtidigt som jag vilar tryggt i att en aldrig är på topp under hela ens reseperiod, oavsett om det är en weekend eller flera månader.

Här finns alla inlägg om Vietnam och alla inlägg om vår långresa 2022-2023.

13 thoughts on “En sämre start i Vietnam och att fokusera på rätt saker (långresa 22/23 v 9)”

  1. Intressant att läsa om det här! Alltså Thailand ÄR ju bra med barn, så bra att vi återvänder gång på gång. Men visst är det bra att vidga vyerna mellan varven. Bra att du är medveten och kan väga för- och nackdelar, och att ni är flexibla och kan dra vidare om så skulle vara önskan.

    1. Ja, det måste ha sina skäl och jag hade nog inte förstått hur viktigt det var för mig eller oss. Vi får se, kanske blir det Thailand i slutet också 🙂

  2. Uppskattar mycket att läsa din uppriktiga kritik av yttre händelser och beskrivning av självransakan, något jag upplever som sällsynt i reseberättelser på nätet.
    Tack!

    1. Björn, du ska veta att jag är glad för att du skriver detta. Det här är precis vad jag eftersträvar. Att kunna hålla balansen mellan ärlighet, kritik, inspiration och självrannsakan. Tack för att du skrev detta till mig.

  3. Håller med “Resfredag” om att det är intressant att läsa om dina intryck av länderna. Och vad du kommer att tycka när denna longstay är över. Din sammanfattning om resan blir intressant att läsa. Själv tycker jag bättre om Vietnam än Thailand. Men jag har ju inte barn och således inte rest med barn. dessutom har såväl Vietnam och Thailand många fler turister än när jag var där för många år sedan.

    Kanske ni ska ta er till södra Vietnam och Phu Quoc? Jag har inte varit där själv.

    1. Den sammanfattningen ser faktiskt jag också fram emot att läsa, och skriva 🙂 Vi kommer dra oss söderut så får vi se hur långt vi tar oss innan det är dags att lämna landet nästa gång. Det blir lite mer spontant och öppet än vad vi hade tänkt oss men det blir också bra

  4. Ni kanske ska ta er till Laos, då ni är nära? Norra Laos (Luang Prabang kanske om ni vill ha det bekvämt?) är himla fint och vädret borde vara perfekt såhär års (Da Nang och den sidan av Vietnam kanske inte?) Vientiane är också intressant. Kanske lite dyrare, men lätt att ta sig tillbaka till Thailand via Laos och ett helt annat lugn. Misstänker att turismen inte riktigt kommit igång igen, så borde vara en fin tid att besöka landet – “tyvärr” öppnar ju Kina nu, och kan vara värt att tänka på deras nyårsledighet i slutet av januari….Annars synd att Kinas C-19 situation är så skör just nu, södra Yunnan är annars underbart i februari, och nu finns ju snabbtåget mellan Vientiane och Kunming!

    1. Hej Ulrika och stort tack för att du delar med dig av reseinspiration jag själv inte ens haft i mitt synfält. Laos är det många som talar gott om så det får kanske bli en kommande resa när barnen är lite större, så även det du skriver om Kina. Tack igen!

  5. Hej, tråkigt att ni inte fått den starten som du hoppats på i Vietnam. Min erfarenhet är att välbesökta resmål inte nödvändigtvis innebär att de är ’enklare’ att besöka. Det krävs tid och energi att navigera och sortera, att ’skala löken’. Något som det kanske inte finns utrymme för när en reser med småbarn. Ett sätt är att fundera på vad ni vill ha just nu. Barnen kommer att bli större och då ändras troligen prioriteringarna igen. Om det är en skuggig långgrund strand som lockar just nu så kanske det är rätt för stunden. En semester under en resa är ofta nödvändigt enligt mig. Annars kanske något mindre ställe, tex Phong nha? Da nang som mångmiljonstad och Hoi an med flera miljoner besökare varje år är ju i en rätt speciell kategori. Med det sagt finns det en hel del småskalig turism i Hoi an också, en del går att boka som upplevelser på airbnb har jag sett. Lycka till vad ni än bestämmer er för!

    1. Bra med perspektiv, och tankesättet om att skala löken gillar jag. Jag vet inte om Da nang räknas till ett välbesökt resmål sett till sin storlek i jämförelse med tex Hoi an. Men oavsett så är det som du säger att resa med barn kräver sin omställning och omprioritering. Min förståelse till varför folk åker på charter med barn har ändrats om jag säger så… Phong Nha låter intressant, hittar jag inte ens på kartan, vart ligger det?

      1. Nu har jag läst de senare inläggen och inser att ni tänkt åka söder ut. Phong Nha ligger ca 30 mil norr om Da Nang. Du kan söka på Phong Nha Ke Bang National Park. Du har så klart helt rätt om att turistpåverkan är olika för Hoi an och Da nang.

          1. Oj svårt fråga! Tänker du Hoi An och Da Nang specifikt? I så fall har jag inte det. Men rent generellt tycker jag att platser och sociala relationer påverkats väldigt mycket av att tillfälliga besökare utgör en stor del av befolkningen. När det gäller bemötande tror jag det är skillnad beroende på i vilken grad samhället lever av turism, och hur konfliktytan ser ut mellan turistintressen och andra intressen. Just my two cents 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.