Att resa ensam, det är verkligen inte min grej. Eller? Så har jag tänkt i 30 år och nu har jag gjort min första resa där jag befunnit mig på destinationen ensam, utan sällskap. Så hur gick det? Läs vidare så får du det föga oväntade svaret.
Jag har rest i flera olika varianter av resesällskap men att resa ensam har funnits kvar på min bucketlist. Planen var en weekend 2017 men så dök det upp en möjlighet att smygstarta med några dagar på Sri lanka i samband med jobbresa.
Att resa ensam – och komma över rädslor
1. Äta ensam
Som jag våndats för detta. Det kommer stå ENSAM TJEJ i pannan. Folk kommer tro att jag inte har en enda vän och verkligen ingen partner. (Jag inser att jag har en del att jobba med, både hur mycket vikt jag lägger vid vad alla andra tänker och min bild av vad ensamhet innebär.) Nära andra är ensamma tänker jag självständig, stark, cool. Så hur gick det att äta själv? Alldeles utmärkt! Jag läste bok, jag lyssnade på podd. Kollade på solnedgång och njöt ordentligt av maten. Och jag kände mig inte avslöjad.
2. Uttråkad av sig själv
Alltså så skönt! Det här visade sig inte ens vara lite svårt. Kanske påverkades effekten av att jag veckan innan umgåtts med mängder av folk på en konferens och var lite less på det så en framgångsfaktor kan vara att trötta ut mig och skapa ett behov av att vara själv. Lisa brukar pratar om att det är viktigt att gilla sig själv. Att trivas i sitt eget sällskap, tycka att man är en rätt rolig prick att umgås med. Och ärligt, det tycker jag faktiskt. Den här gången tyckte jag att det var skönt att få vara tyst. Vi får se om det finns någon smärtgräns för längre resor.
3. Utelämnad om något händer
Min start på min resa til Sri lanka kunde börjat bättre, men ingen av svårigheterna hade avhjälpts med ett resesällskap (förutom att möjligtvis komma till gaten i tid). Jag har egentligen oerhört hög tilltro till min egen förmåga oavsett om det gäller att göra mig förstådd, att vara stark i kroppen, att kunna planera eller lösa problem. Och oron för att det ska hända något med ens resesällskap är ju obefintligt, oväntad bonus!
4. Ingen att dela minnen med
Vissa minnen kanske ändå är fina när de är bara mina egna? Jag har överkommit rädslan om att inte kunna dela varje timme med någon annan men helt övertygad är jag inte än. Jag skulle i dagsläget absolut inte vilja resa ett halvår på egen hand. Det bästa, förutom själva resan, är ju att få minnas den med någon annan. Här har jag lite att jobba på men steg ett är taget.
Att resa ensam – hur gick det?
All in all gick det ju alldeles utmärkt att resa själv och absolut något jag kan tänka mig att göra mer av. Utöver de övervunna rädslorna finns det ju alla de där fördelarna: Bara göra det jag själv vill, flexibiliteten och att växa som person.
Jag är långt i från den första att resa själv, eller att ens skriva om det och det finns massor med inlägg som inspirerat mig att pröva. Sort tack till alla er och för dig som inte är övertygad: TESTA, du kommer inte dö!
- Livet från den ljusa sidan om att vara utsatt som tjej (så bra inlägg!)
- Fantasiresors artikel på Skyscanner om åtta resmål för singelweekend, jag blir taggad på vartenda ett!
- Att resa podden om Att resa ensam
- Annas fullmatade inlägg om att resa själv i New Work
En som gjort soloresor till sin huvudsakliga reseform är Evelina på Earth Wanderness – spana in vettja!
Lämna ett svar