Förälder i tre kvartal: Det svåra med att vara förälder (+ det lätta)

Det svåra med att vara förälder har varit helt andra saker än det jag väntat mig. Jag summerar Q3 med det som varit lätt och svårt.

Att det skulle vara en dans på rosor att bli förälder hade jag knappast räknat med men få saker av det jag fasat för har inträffat. Däremot har det varit helt andra saker som varit utmanande och det svåra med att vara förälder.

Tid blir om möjligt än mer påtagligt när ett litet barn kommer in i bilden. På många sätt har det gått snabbt men det känns också otroligt länge sedan som jag skrev mitt första föräldrareflekterande inlägg när han var tre månader och uppföljaren när han var ett halvår. Kanske känns det som lång tid för att han hunnit utvecklats så mycket. Från ett bylte på 2,5 kilo när han var som minst och knappt åt till 9,5 kilo och matglad. Många saker som jag tyckt känts svårt under dessa första nio månader utanför magen känns också som bortblåsta medan andra är mer närvarande.

Det svåra med att vara förälder

Det blir mina utmaningar och svårigheter med att vara förälder i någon sorts kronologisk ordning över när det svåra började. Inom parentes när det varit svårt).

Amningen (månad 0-2)

Det blev totalt drygt åtta månader amning. Dubbelt så länge som jag väntat mig. Det är svårt att komma ihåg att det tog åtminstone en månad innan jag tyckte att det funkade någorlunda och säkert två innan jag kände mig trygg med att det alltid skulle funka utan perfekta förutsättningar. Första dagarna orkade han inte suga tillräckligt. När han väl orkade det så fick jag bita mig i handen för att inte skrika när han sög tag. Nästan outhärdlig smärta men vad gör jag inte för mitt barn. Sen var det svårt att hitta vinkel och avslappnad ställning för att greppet skulle behållas. Till slut släppte allt och det har gått supersmidigt.

Räddningen: Silikonnapp på bröstvårtan, tålmodighet och se det som en gemensam process där vi båda ska lära oss något nytt.

Rädsla för mjölkstockning (månad 0-4)

Jag fasade för detta. Gick omkring och kände på bröna så de skulle kännas med i matchen. Strök med ett tryck över dem i bröstvårtans riktning varje gång jag ammad. Hade alltid sjal eller knäppta tröjor till halsen. Det var aldrig ens nära men jag gick ändå omkring och var rädd mest hela tiden.

Räddningen: Ja säg det, kanske att antibiotika finns som back up. Och att det ju aldrig inträffade.

Lejonhonainstinkter (månad 0-4)

Jag är en känslomänniska, samtidigt som jag gillar förutsägbarhet, koll och kontroll. Jag är nog ganska långt ifrån en rationell person även om jag gärna skulle vilja vara mer av den varan ibland. När beskyddarinstinkterna sköljde över mig var det otroligt svårt.

Jag ville vara en cool förälder. Som hade lätt för att lämna bort, som behåller den logiska hjärnhalvan och förstår att han inte skadas av att vara ledsen i korta perioder. Men det gick inte. Jag ville ha honom hos mig eller Erik precis hela tiden så att jag alltid kunde säkerställa att han hade det optimalt bra. Efter internt motstånd fick det till slut bli så.

Räddningen: Min vän AM som snackade vett med mig och manade på lejonhonan i mig. Peppade mig att känna det jag känner och lyssna inåt istället för att ha en massa förutfattade meningar eller önskemål om hur det ska vara.

Lämna bort (månad 1-7)

Jag ska inte erkänna alla tankar jag tänkt om föräldrar som nojar över att lämna bort sin bebis till personer som barnet känner. Innan jag själv fick barn vill säga. Nu när jag stått inför självbordat faktum är jag inte lika kaxig längre. Det som varit svårast för mig själv är min egen självbild. När jag inte kan leva upp till vad jag själv förväntat mig i denna cool/chill-het i föräldraskapet.

Räddningen: Att jag kapitulerade inför mina egna förväntningar och tillät mig att välja att vi bara lämnar bort Elton om det känns 100 procent bra.

Olika lätt att söva (månad 3-6)

Under några månader var det lättare för mig att söva honom än för Erik. I min jämställdhetsambition har jag verkligen velat att det ska vara lika för oss båda. Men det är bara att erkänna, det har varit lättare för mig. Men från månad sju går det lika lätt för oss båda.

Räddningen: Att låta det ta lite tid, vara fast besluten om målet, inte ge upp och att Erik gång på gång försökte trots skrik. Att jag tog över när det kändes orimligt och sen påt igen. Samt att vi hela tiden hade en dialog.

Långsam utveckling (månad 4-7)

Elton är inte på något sätt sen i sin utveckling utan fullständigt inom spannet. Han gillade aldrig att ligga på magen, han har själv aldrig ställt sig på alla fyra och krypa är det inte tal om. Jag vet att alla barn är olika och jag har lugnat andra föräldrar som tyckt att det varit jobbigt att deras barn som är mer än ett år fortfarande inte går.

Trots detta så har jag både oroat mig och tyckt att det varit tråkigt och jobbigt. ”Man vill ju ha ett barn som är snabb i utvecklingen och tidig med allt”. Eller man och man, jag vill. Nu fick jag inte det och jag tror det här var en bra övning för framtiden. Rätt var det är så tar det lång tid för talet, intresse för andra barn kanske inte infinner sig eller upptäckarlusten svag vilket jag förställer mig att jag kommer tycka är ännu större utmaning.

Räddningen: När han till slut lärde sig sitta och visade otroligt stort intresse för att stå samt hoppa i sin hoppgunga. Hans starka ben ska nog se till att han kommer lära sig gå och springa. Så får krypet komma sen.

Oväntad bonus

En sak som inte är svårt men som är ovant är mina knasiga katastroftankar. Har aldrig haft detta för. Jag kan nästan inte hålla en kniv i handen utan att jag tänker ”fan, tänk om jag får psykbryt och hugger honom” eller när jag håller en kastrull med kokvatten och tänker att jag ska slänga ut den över honom. Alltså högst osannolika saker.

Och allt som varit lätt som förälder

Det finns också en himla massa saker som varit otroligt lätt. Som bara flutit på, gått av bara farten, känts naturligt.

Sömnen

Han har sovit väldigt bra och varit relativt lätt att söva, dag som natt. Det är nu senaste månaderna som han ibland vaknat på natten och inte velat somna om. Jag har också känt mig pigg och inte som ett vrak som jag väntat mig. Hormonerna har verkligen gjort sitt.

Kombinera amning, flaska och napp

Det här var en av mina målbilder. Både för att det är bekvämt och för att allt för många sa att det inte skulle gå/är ovanligt. Vi har varvat bröst, flaska och napp fritt och precis som vi känt för. Om det är Calmanappens (bröstliknande napp till flaska) förtjänst är icke fastställt.

Maten

Han har gillat det mesta vi erbjudit honom. Inte alltid men oftast äter han ordentliga portioner. Han visar heller inga tecken på allergier eller överkänslighet.

Dela lika

Mellan mig och Erik. Det var bara några månader när jag var hemma med honom som mest och Erik som minst som det kändes knepigt att få till en bra balans och jämlikhet vad gäller initiativ, tid, kunskap och omvårdnad. Men från att han var fem månader och vi varit hemma 50 procent var har det känts som att det där löst sig. Inte utan att vi pratat om det såklart.

Träffa människor

Han charmar de flesta han ser. Han är nog ännu inte inne i någon reserverad period men svårt att veta hur det brukar vara för andra. Det har hursom gått bra och varit okomplicerat.

Roa sig själv

Han har kunnat det i korta och längre stunder enda sen han föddes. Nu när han sitter (men inte kryper) går han också att lämna i vår stora myspöl med leksaker. Skönt så länge det varar.

Vara glad

Han är glad nästan jämt. Såklart inte när han är trött eller hungrig men är de behoven tillfredsställda så är han nästan alltid glad. Spricker upp i ett leende så fort han får kontakt. Så roligt!

Det svåra med att vara förälder är olika för alla

Jag tycker det blir så otroligt tydligt att vi föräldrar alla står inför olika saker som vi tycker är svårt. Det är olika för alla. Beroende på vilken person vi är och vilket barn vi fått. Även om jag vet detta nu, och vetat det hela tiden, så är det likt förbannat svårt att acceptera det och lätt att glömma. För varje gång jag blir lite avundsjuk på någon annan förälder för det jag tycker är svårt ska jag komma ihåg allt jag är tacksam för som gått lätt.

Här och nu, nio månader in i föräldraskapet finns det faktiskt inget som jag just nu (peppar peppar) tycker är utmanande eller svårt. Vi får se hur det går i höst när Erik ska vara hemma 80 procent och jag jobba motsvarande. Jag kanske inte alls trivs med det.

Det blir intressant att se vad jag kommer tycka är lätt och svårt med att vara förälder framöver. Lär ju vara något helt annat när han är 5, 10 och 15 år.

Här finns alla inlägg på temat föräldraskap och livet med bebis.